Mänsklig Säkerhet

Ett nätmagasin med syfte att bredda, fördjupa, informera och nyansera den säkerhetspolitiska debatten i Sverige

  • Förstasidan
  • Debatt
  • Analys
  • Ämneskategorier
    • Bistånd & utveckling
    • Diplomati & dialog
    • Folkrätt
    • Fredsbyggande
    • Inrikespolitik
    • Klimat & säkerhet
    • Kvinnor, fred & säkerhet
    • Press- och yttrandefrihet
    • Terrorism & radikalisering
    • Utrikespolitik
  • Geografiska områden
    • Afrika
    • Asien
    • Kina
    • Europa
    • Latinamerika
    • Mellanöstern
    • Ryssland
    • USA och Nordamerika
  • Fredens framtid
  • Om magasinet
    • Vår idé
    • Utgivning, policy och syfte
    • Skriv för oss
    • Skribenter
    • Redaktionen
  • Kontakt
  • English

FN 70 år i både hopp och förtvivlan

2015-10-26 By Robert Egnell 1 kommentar

UN Photo/Cia Pak. General Assembly 69th session: High-level Forum on a Culture of Peace Opening Statements by the Acting President of the General Assembly and the Secretary-General, followed by panel discussions
UN Photo/Cia Pak

FN firade i helgen 70 år och det är som vanligt med blandade känslor som vi kan reflektera över dess historia. Chefredaktör Robert Egnell diskuterar organisationens styrkor och svagheter och stämmer i slutändan upp en sång av både hopp och förtvivlan. Länge leve FN!

FN bildades 1945 efter att världen inom loppet av tre årtionden hade upplevt två fruktansvärda världskrig, förintelsen, spanska sjukan, kolonialismens och diktaturers förtryck. ”Aldrig mer” kom världens då 50 stater överens om, och samtliga skrev de under den stadga som de hoppades skulle rädda kommande generationer från samma öde som de upplevt.

70 år senare är det många som ondgör sig över vad de ser som FN:s oförmåga att hantera världens krig och kriser. Det går naturligtvis inte att komma ifrån det faktum att FN har en rad spektakulära misslyckanden på sitt samvete. I Rwanda innebar det ett folkmord som kostade 800,000 människoliv och i bosniska staden Srebrenica avrättades 6000 män och pojkar samtidigt som kvinnor och flickor våldtogs mitt framför den i högsta grad närvarande FN-styrkan.

Samtidigt har ett antal framgångar nåtts både inom militära fredsfrämjande insatser, civil krishantering och humanitära insatser. Problemet är dock delvis att framgångar inom förebyggande insatser och framgångsrik konfliktlösning i mediatermer är en icke-händelse. Vem minns eller vill skriva om något så trist som den framgångsrika insatsen i Makedonien som med stor sannolikhet gjorde att Balkankrigens fruktansvärda förödelse men krigsbrott, etnisk rensning och sexuellt våld inte ytterligare spreds till landet söder om Kosovo? Som Lisa Hultman påpekat visar även den senaste forskningen om FN:s fredsfrämjande insatser att även om många insatser inte uppnått total fred och stabilitet så har de minskat antalet dödsoffer både bland de stridande och kanske ännu viktigare – bland de civila. Om man fördjupar sig i FN:s civila arbete för global ekonomisk utveckling och för att hantera följderna av humanitära katastrofer är det otaliga människor som idag lever, som har en utbildning och som har tillgång till sjukvård tack vare FN:s arbete.

Att räkna plus och minus på detta sätt är dock överhuvudtaget missvisande då det blir alltför lätt att ”inte se skogen för alla träden som står i vägen”. Den världsordning som skapades efter andra världskriget har trots allt lett till den i särklass mest fredlig och rika tid som mänskligheten har upplevt. Att denna ordning hållit i 70 år är en stor framgång även om bygget börjar kännas gammalt och uppvisa allvarliga sprickor i dess själva fundament. Innan jag kommer in på detta vill jag dock peka på varför så många underskattar eller missförstår FN.

FN:s styrkor och svagheter

Det vanligast förekommande klagomålet mot FN är att organisationen ofta är oförmögen att ingripa för att stoppa krig och folkmord. Detta är helt riktigt och orsaken är att FN inte en överstatlig utan en mellanstatlig organisation där medlemmarna fattar besluten. Varje gång FN inte ingriper är det därför snarare medlemmarna som misslyckats och inte organisationen. Precis som Daniel Kjellén påpekar hjälper knappast heller organisationens struktur med 5 permanenta medlemmar med vetorätt i Säkerhetsrådet. Det faktum att världens ledare och vi medborgare kan lasta FN snarare än oss själva (eller de permanenta medlemmarna) för vår egen oförmåga är en av organisationens viktigaste roller. Att ta skulden och därmed fungera som en buffert i en värld som om dess stater bråkade om vem som bar skulden skulle vara betydligt osäkrare.

Inga försvarstal håller dock i analysen av FN som aktör när organisationen väl fått mandat och resurser av sina medlemmar att agera. Alltför ofta har byråkratin visat sig både korrupt och inkompetent i implementeringen av mandaten – något som lett till onödigt lidande, resursslöseri och förlorad legitimitet. Det skall dock sägas att FN har genomgått en rad förändringsprocesser de senaste 15 åren som på många sätt stärkt dess förmåga. Att problem kvarstår råder dock inga tvivel om och ett symptom på detta är till exempel att FN vägrar att ta rapporter om övergrepp av FN-soldater på allvar. Dessutom stänger den av de medarbetare som har mage att rapportera sådana övergrepp. Det är mycket glädjande att svenska FN-förbundet visade mod att konstruktivt kritisera FN genom att utnämna svenske visselblåsaren Anders Kompass till årets FN-svensk.

FN som arena

En roll som ofta glöms bort i diskussionen om FN och som förmodligen är viktigare än dess roll som aktör är FN som arena för dialog och diplomati – både i det öppna och det dolda. Det faktum att FN samlar delegationer från jordens alla länder är en enorm tillgång. Många är de länder som i den internationella politikens dagislogik avbrutit sina diplomatiska relationer med varandra. Utan FN som mötesplats hade långt många fler missförstånd och feltolkningar uppstått som väl kunnat leda till kris och konflikt. Många av de viktigaste samtalen i världen har skett bakom lyckta dörrar i anspråkslösa små rum bland de många beigea korridorerna i FN-högkvarteret. Här har parter kunna samtala utan att skicka signaler, skapa förväntningar, eller riskera att förlora ansiktet.

En krackelerande ordning

Trots FN:s många förtjänster finns det mycket som tyder på att ordningen är på väg att rasa. Dels beror detta på den struktur och maktfördelning som skapades 1945 känns alltmer förlegad och orättvis. FN-stadgan bygger dessutom på en närmast omöjlig bas som å ena sidan syftar till att till varje pris försvara statens suveränitet och principen om icke-intervention, och som å andra sidan ska försvara universella mänskliga rättigheter. Båda är värdiga mål men de går inte att uppnå på samma gång. Som Kofi Annan frågade då han tillsatte den kommission som skapade termen ”skyldighet att skydda”; “Om humanitära interventioner är oacceptabla angrepp mot staters suveränitet, hur ska vi då hantera ett Rwanda, ett Srebrenica – grova och systematiska övergrepp mot mänskliga rättigheter?”.

En andra utmaning är det sätt som vissa medlemsstater bryter mot eller missbrukar FN-stadgan för sin egen vinning. Detta förstör inte bara organisationens legitimitet utan är dessutom varje gång ett allvarligt skott i foten då så mycket av de mäktiga ländernas makt också härstammar ur den ordning som ”vi” eller ”de” byggde till oss själva.

Frågan är dock om världens rika och mäktiga länder är villiga att på allvar dela med sig för att skapa en mindre orättvis värld, och om de mäktigaste staterna i systemet i större utsträckning kan sluta att missbruka systemet för sin egen vinning och istället hålla sig inom dess överenskomna ramar och ambitioner. Om inte kommer organisationen fortsätta att förlora legitimitet och därmed ruttna inifrån och ut tills dess den självdör.

En sång av hopp och förtvivlan

Man skulle kunna påstå att ett framtida oreformerat FN som skulle vara så dysfunktionellt att det inte klarade av att hantera dessa utmaningar heller inte skulle förtjäna att leva vidare. Problemet är dock att vi inte ser något trovärdigt alternativ växa fram – vare sig i praktiken eller bland akademins många begåvade teoretiker. Ett sönderfall och därmed en återgång till en mer anarkisk världsordning skulle inte gynna någon i världen och det finns därför anledning för det globala civilsamhället, som kommer att vara de som drabbas, sätter större press på världens ledare att reformera FN i själva grunden för att därmed försöka uppnå ytterligare 70 år av relativ fred. Trots allt – länge leve FN!

Foto: Rickard Kilströšm
Foto: Rickard Kilströšm

Robert Egnell

Mänsklig Säkerhets chefredaktör och docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan

Print Friendly, PDF & Email

Arkiverad under: Analys, Diplomati och dialog, Fredsbyggande Taggad som: FN, UN

Kommentarer

  1. Thomas Åkerblom säger

    2015-12-12 kl. 19:27

    Hej Robert !

    Trots FN:s, som du framhåller, ovedersägliga framgångar under 70 år men på grund av de blockeringar som i många viktiga stycken gör organisationen till en ” lame duck” – framör allt genom vetorätten i säkerhetsrådet och det oerhörda antalet motstridiga viljor i generalförsamlingen – menar jag, att det är hög tid att tänka och agera i helt nya banor, innan gemene man globalt helt förlorar hoppet om världssam-fundets gemensamma förmåga att hantera alla de utmaningar vi står inför .

    En genomgripande reformering av FN, annat än på marginalen, verkar med tanke på sagda blockeringar knappast trolig. Samtidigt delar jag uppfattningen att det ändå vore kontraproduktivt att skrota FN som en global paraplyorganisation med tanke på de risker, som du anför.

    Däremot kan inget hindra tillskapandet av offensiva komplement till FN – utanför organisationen men till stöd för grundtankarna bakom densamma. Därför efterlyser jag frivilliga, offensiva allianser mellan alla -länder, regioner, kommuner, företag, NGOs och enskilda – som vill förbinda sig att gemensamt och syste-matiskt göra mer. bättre och effektivare inom angelägna områden än FN tillåter. Det kan gälla konflikthantering, terrorbekämpning och flyktinghjälp, utvecklings- och humanitärt bistånd, klimat- och miljöarbete, mänskliga fri- och rättigheter, jämställdhet, bekämpning av trafficking, drog- och vapenhandel, frihandel etc.. Sammantagna skulle sådana allianser, sannolikhet ha en betydande snöbollseffekt. Alltfler länder skulle snabbt inse den uppenbara nyttan med att delta inom flera områden och inte många skulle vilja stå helt utanför som ” Svarte Petter “. Det skulle i sin tur sätta en betydande moralisk och opinions-mässig press FN:s motspänstiga och egensinniga medlemmar i både säkerhetsrådet och generalförsam-lingen att påtagligt korrigera sitt agerande till gagn för hela världssamfundet.

    Mot denna bakgrund skulle jag gärna se en debatt om förutsättningarna för sagda allianser och inom vilka områden de är mest relevanta. Givetvis behövs slutligen mer debatt också om andra sätt för världssam-fundet att gemensamt komma till rätta med vår tids oacceptabla brister.

    Med vänliga hälsningar

    Thomas Åkerblom
    Jägmästare
    Nyköping

    Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Trött på traditionella säkerhetsperspektiv?

Vi tänker kritiskt men konstruktivt, nytt och brett, innovativt och jämställt om dagens säkerhetspolitiska problem och lösningar.
  • Facebook
  • LinkedIn
  • Twitter

Rekommenderade inlägg

Människorna i Gaza lever och dör utan att någonsin se Palestina

2019-10-23 By Muhammad Shehada

Att läka folkmordets sår

2019-09-12 By Joakim Molander

De osynliga flyktingarna

2019-01-29 By Johan Schaar

Nyhetsbrev

Skriv upp dig för de senaste artiklarna i våra nyhetsbrev! Nyhetsbreven skickas en gång i månaden.

Senaste Kommentarer

  • Robert Keller om Biståndet minskar, fokus på Östeuropa, handel och migration
  • Eldrid Röine om Biståndet minskar, fokus på Östeuropa, handel och migration
  • Jahanara Nuri om Julhälsning från redaktionen för www.manskligsakerhet.se
  • Göran Beskow om Ny typ av människohandel kopplade till cyberbedrägerier

Etiketter

Afghanistan Afrika bistånd Colombia demokrati EU feminism FN folkrätt fred fredsbyggande Försvarsmakten Försvarspolitik Irak Iran IS Islamiska Staten Israel Kina klimat konflikt konfliktförebyggande korruption krig kvinnor fred och säkerhet kärnvapen Libyen Mellanöstern migration mänskliga rättigheter mänsklig säkerhet NATO Palestina radikalisering Ryssland Saudiarabien Sverige Syrien Säkerhet säkerhetspolitik terrorism Trump Ukraina USA utrikespolitik
Deprecated: Åtgärds-hooken genesis_footer_creds_text är föråldrad sedan version 3.1.0! Använd genesis_pre_get_option_footer_text i stället. Det här filtret stöds inte längre. Du kan nu ändra sidfotens text med hjälp av temainställningarna. in /customers/0/1/a/manskligsakerhet.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 5758