REFLEKTION Utöver vad som rapporterats i del I från 2023 års bokmässa så kommenteras här Finlands och Sveriges väg till NATO, Turkiet 100 år, frågor om klimat med grön industriomställning och skogspolitik samt ett av mässans många samtal om vad moderniteten gör med oss människor. Artikel I publicerades den 5 oktober.
Foto: Gerd Johnsson-Latham
Finlands och Sveriges väg mot NATO
Ett samtal mellan den tidigare finska Moskva-ambassadören Rene Nyberg, den finske forskaren och journalisten Nils Torvalds och Agnes Hellström, fd ordförande i Svenska Freds, belyste såväl Finlands som Sveriges väg mot NATO. Hellström var starkt kritisk till brådskan med ansökan sommaren 2022 och den svenska ”konsekvensanalysen” som även Nyberg ansåg bristfällig. Hellström beklagade uppbrottet från 200 år av neutralitetspolitik och en utrikespolitik präglad av global solidaritet. Istället drevs Sverige snabbt in i ensidigt fokus på NATO och militär säkerhet och en tystnad inför övergrepp på mänskliga rättigheter och rättsstat i Turkiet.
Nyberg betonade hur Finlands geografiska läge och historia varit avgörande för dess NATO-inträde. Medan Sverige levt i fred har Finland upplevt tre krig under 1900-talet, ett inbördeskrig och två krig mot Sovjet. Nyberg kritiserade omvärldens naiva förhoppningar när ryska ledare visat den allra minsta tendens till annat än diktatur. Men det brutala angreppet på Ukraina blottade Moskvas rätta ansikte och ledde till närmast unison uppslutning kring den finska NATO-ansökan.
Innan anfallet hade dock finsk politik präglats av en inställning lik Angela Merkels i Tyskland, som nu starkt kritiseras. Den byggde på att Ryssland genom ömsesidigt främjande handelsutbyten skulle knytas in i fredlig samverkan med väst.
Torvalds framförde intressanta tankar om svensk nutidshistoria sett från finsk horisont. Han ansåg att det föreföll som om Sverige haft svårt att släppa sin självbild som regional stormakt, en roll vi hade före kriget 1809 när Ryssland erövrade vår östra rikshalva Finland. Svensk neutralitetspolitik ”turboladdades” av Olof Palme, i en efterkrigstid när svensk ekonomi utvecklades rekordartat. Genom att anslå en procent av BNI till utvecklingssamarbete och föra en aktiv utrikespolitik blev Sverige en humanitär stormakt, med betydande globalt inflytande. Samtidigt upprätthöll Sverige en stark försvarsindustri, och förfogade tidvis över tusen stridsplan.
Inget av detta präglade det fattigare Finland.
Skillnaderna mellan Sverige och Finland blev också tydliga vid EU-inträdet menade Nyberg. Finland gick med av säkerhetspolitiska skäl. Men för svensk del dominerade handelsintresset. (Det kan enligt min mening förklara varför svenska regeringar ofta tycks sakna visioner om vad europeiskt samarbete är, i kulturell mening och som demokratiskt bålverk. Istället reduceras EU till en marknad, och vi ska vara snåla och hålla ”Bryssel” kort. Märkligt nog är det tvärtom gällande NATO: där ska vi gå ”all in”, och kasta ut kärnvärden om solidaritet och rättsstat.)
Torvalds uttryckte förfäran över hur Orban och Erdogan använder Sveriges NATO-ansökan för egna inhemska syften. Och att det tillåts ske. Hellström pekade på det höga priset Sverige betalar i NATO-processen och undrade om regeringen alls har någon utrikespolitik. Dessutom ansåg hon att NATO-frågan är starkt ”könad”, dvs män är för och kvinnor mot alliansen. Hon varnade starkt för kärnvapen som hon ansåg var lika farliga vem som än förfogar över dem.
Nyberg påpekade att han kände sig lugnare nu när både Kina och Indien tydligt markerat för president Putin att kärnvapenhot och användning är oacceptabelt.
Turkiet 100 år
Bitte Hammargren konstaterade att Turkiets grundare Ataturk var en tydligt västorienterad frankofil, som accepterade judar, armenier och greker inom landets gränser men inte kurder och alawiter. Erdogan i dagens Turkiet går med sin ”ny-osmanism” helt emot Ataturks linje. Precis som Ungern och Ryssland lider dagens Turkiet av ”fantomsmärtor” över geografiska områden länderna förlorat under 1900-talets krig, vilket göder historierevanschism.
I mitten av 1900-talet tvingade Josef Stalins aggressiva anspråk på turkiskt territorium in Turkiet i NATO.
Kurdo Baksi såg Ataturk som en rasist och folkmördare av armenier. Turkiet är nu återigen som för 100 år sedan ”Europas sjuke man”. President Erdogan, som förfogar över motsvarigheter till Rysslands Wagnergrupp, drömmer om ett nytt kalifat, med ett femtiotal sunnimuslimska länder under turkisk ledning.
Hammargren uttryckte oro över situationen för kurder i Sverige med anledning av hur svenska politiker böjer sig för Erdogan. Hon betonade att Erdogan sympatiserar med vissa konservativa kurder, medan han angriper alla hbtq-personer.
Anders Q Björkman (SvD) ansåg att Erdogan och Orban har Sverige i ett nackgrepp.
Liksom Hammargren och Baksi underströk Björkman att Sverige nu absolut inte får göra mer eftergifter visavi autokraterna; det är ovärdigt att böja sig så för dem. Baksi å sin sida framhöll att vi inte får låta Turkiet exportera sitt yttrandefrihetsförbud.
Foto: Gerd Johnsson-Latham
KLIMAT: Missar Sverige det gröna industritåget?
Diskussionen om industrins gröna omställning fördes mellan representanter för tankesmedjorna Timbro, Katalys och Cogito som visade stor samsyn om möjligheterna att lösa centrala frågor om energiförsörjning och grön omställning.
Ambitionen att fördubbla elproduktionen kräver en blandning av alla energiformer, även kärnkraft och vindkraft liksom effektiv distribution vilket betonades av alla parter. Oro uttrycktes av samtliga över Sverigedemokraternas – och även Moderaters – motstånd mot vindkraft.
Alla var också eniga om att marknaden inte räcker till – självklart krävs en aktiv roll av staten och statlig styrning och resurser. Det behövs också omfattande forskning och utveckling, inte bara förhoppningar om att privata aktörers experimenterande ska leda framåt. Stora statliga investeringar, inklusive genom upplåning, kan minska inflationen (vilket nyligen belysts i Arena-ekonomen Elinor Odelbergs bok ”Dyrtider”: min anmärkning).
Nu är det bråttom.
Staten måste bl a spela en aktiv roll för att få fram bostäder, skolor, vård och omsorg i norra Sverige vid anläggningarna som rör fossilfritt stål (Hybrit och H2 Green Steel). Timbro pekade dock på det orimliga med att inte företagen själva bidrar med finansiering av den gigantiska utbyggnad som krävs av elproduktionen, med 100 TWh, att läggas till dagens cirka 140 TWh.
Vidare diskuterades behovet av kortare tillståndsprocesser – men ingen ville att det skulle innebära att köra över intressenter som kommuner och enskilda medborgare.
Sammantaget betonades omställningens syfte: att skapa en jobbskapande hållbar kedja, där förnybar energi ger fossilfri framställning av stål, och batteriproduktion vid Northvolt som kan användas i svensk lastbils- och bilproduktion och export.
Skogen: källa till liv och konflikter
Svenska kyrkan ledde ett samtal om skogen, som belyste både urbana människors syn på skog som ett ställe för rekreation och återhämtning, som hem för samer och som avverkningsbara plantager för ekonomiska särintressenter.
Religionshistorikern David Thurfjell pekade på hur moderniteten förvandlat världen och gjort stadsmänniskor främmande för annat levande. Skogsbiologen Sebastian Kirppu pekade på att industrialism och modernitet inneburit att vi försöker behärska naturen i stället för att samexistera med den.
Det vi kallar ”skogsvård” innebär i praktiken plånboksvård. Vilken dock inte tillfaller alla.
Djuren hittar inte längre i skogarna. Vi pratar ekologi men ekonomi styr, även i skogar som på pappret sköts enligt certifierade metoder. Kirppu uppmanade kyrkan att gå före och lägga ner kalhyggen och enbart satsa på hyggesfritt (plock-) skogsbruk. Den ekonomiska förlusten för en storägare som Sveaskog skulle bara vara en miljard kronor. Till en kostnad av hundra kronor per person i Sverige skulle vi kunna skapa kolsänkor som kan lagra mycket stora koldioxidutsläpp. Med samexistens som förvaltningsmodell, och tillväxt inom planetens gränser.
Renskötaren Jennie Staffansson instämde i att människor – eller snarare starka ekonomiska intressenter – tagit sig för stor rådighet över naturen. Och nu tror vi att vi kan fortsätta köra bil och flyga om vi bara låter skogen stå och absorbera våra utsläpp. Hon framhöll att klimathänsyn inte borde få vara ett val utan en lagstadgad nödvändighet.
Tilläggas kan att även fotografen Jens Azur i en session under mässan betonade ödmjukhet inför naturen, och stopp för dagens grova exploatering. Det är oroväckande menade Azur hur markägare har extremt stor rätt att förstöra naturen för generationer framåt. Hans oro gällde särskilt de många skogsägare som inte bor nära sin skog och mest ser den som investeringsobjekt, att skövla om de vill.
Slutligen: om kärlek som mätare på relationer, självbild och liv i moderniteten
Eva Illouz, filosof och sociolog, talade om människors syn på kärlek, frihet och lycka i en tid när inte kyrka och konventioner längre reglerar våra liv. Hennes tes är att många nu för första gången lever utan gudar, med avancerad teknik, i städer, åtskilda från naturen och utan de klaner och andra släktbaserade sammanhang som tidigare styrt livet. Hon ansåg att kärlek, precis som demokrati, är en konstruktion människor skapat.
Val av partner kan växla och över tid ge oss tillgång till – eller förlust av – rikedom och status.
Med nät-dating förvandlar vi oss själva till varor på en marknad. På papperet kan vi vara fria och jämställda. Should I stay or should I go…
Men med friheten kommer osäkerhet som gör kärleksrelationer instabila, just de relationer som påverkar oss allra mest och ofta utgör basen i våra liv. Men vi matas med drömmen om det perfekta, och tron att vi kan nå dit.
Feminism och verklig jämställdhet, framhöll Illouz, är mer jämlik än någonsin kommunism. Den gör oss på allvar likvärdiga. Och därför möter den stort motstånd. För att nå dit krävs en maskulinitet som erkänner sårbarhet, inte hårdför kamp för dominans i familj och samhälle, utan en plats där alla kan känna säkerhet.
Länk till bokmässan play där alla panelsamtal under mässan kan ses i efterhand: https://bokmassan.se/hem/program/bokmassan-play-program/
Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör Mänsklig Säkerhet
Redaktör: Johan Schaar
Del I av rapporten från Bokmässan publicerades torsdagen den 5 oktober.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Hjälp! Nätmagasinet Mänsklig Säkerhet har ebb i kassan. Vi vänder oss därför till läsare och andra som vill stödja vår ideella oberoende analyserande journalistik.
Vi ber om bidrag, en slags ”prenumerationsavgift”, om 200 kronor eller mer. Föreningen Klimatriksdagen fick in 80 000 kronor genom crowdfunding i vintras. Kan de kan väl vi?
Swish- och kontonummer finns högst upp på sidan. Alla bidrag mottages med stor tacksamhet!
Lämna ett svar