ANALYS I vad som kallats ”världens största penningtvättsoperation” försökte den sydafrikanska apartheid-regimen undkomma de internationella sanktionerna under 1970- och 80-talet. Senare var även ANC-regeringen inblandad i militära affärer med öppna och dolda mutor. Även Sverige var inblandat, visar ny forskning som presenteras av Diakonias seniorrådgivare Magnus Walan i den här artikeln.
Den sydafrikanske journalisten Hennie van Vuuren visar i sin bok ”Apartheid Guns and Money” (Hurst förlag 2018) hur den dåvarande regeringen i Sydafrika agerade för att undvika internationella sanktioner.
Boken beskriver i detalj det enorma maskineri som Sydafrika skapade för att få tillgång till vapen, krediter och olja. Sydafrika hade hundratals anställda runt om i världen för att kunna göra dolda affärer. På översta våningen på ambassaden i Paris hade det statliga vapenföretaget Armscor 30 anställda vars uppdrag var att hantera pengatvätt och vapenhandel. Sydafrikas statliga krigsmaterielföretag Armscor hade 844 bankkonton i 196 banker i 27 länder. Trots FN:s vapenembargo. Den mörklagda verksamheten har kallats den största statliga penningtvätts-operation någonsin.
Boken beskriver i detalj det omfattande nätverk som deltog: bankirer, politiker, lobbyister, vapenhandlare, representanter för underrättelsetjänster, oljehandlare och representanter för revisionsbyråer, nästan alla var män.
Merparten av världens statsledare fördömde apartheid i sina länder och i FN och gav ibland direkt stöd till befrielserörelsen ANC. Trots detta visar van Vuuren i boken att samtliga de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd hjälpte apartheids Sydafrika att få tillgång till vapen. Exempelvis pågick vapenhandel med den franska socialistiska regeringen och med östländer inom Sovjetblocket. Nyckelkomponenter i dessa affärer var banker och revisionsbyråer som hjälpte Sydafrika att dölja affärerna som ofta sköttes via skatteparadis.
Priset för att behålla tillgång till olja, vapen och krediter blev allt högre. I dokument som under våren 2021 presenterades vid universitetet i Stellenbosch framgår att sanktionerna mot Sydafrika i mitten av 80-talet var det som fick regimen att inleda hemliga samtal med ANC. Samtalen ledde slutligen fram till demokratiska val 1994. Dokumenten kommer från revisionsbyråer och banker i Europa som agerade mellanhänder mellan regeringar i väst och regeringen i Sydafrika som ville få till stånd någon form av lösning av konflikten.
Även svensk försäljning en form av mutor
Hennie van Vuuren menar att man ska se de omfattande inköp av krigsmaterial som ANC regeringen beslutade inleda i mitten av 90-talet som en fortsättning av dessa korrupta system. Samma maskineri, samma mellanhänder agerar även efter demokratins införande.
Sedan början av 90-talet lobbade svenska flygföretaget SAAB och det brittiska BAE för att Sydafrika skulle köpa det svenska stridsflygplanet Gripen. Man använde sig av gåvor, mellanhänder och ”provisioner”. I edsvurna vittnesmål kallar chefen för den brittiska utredningen vid Serious Fraud office de så kallade motköpen i form av olika investeringar i Sydafrika för ”öppna mutor”. Dessutom överfördes miljardbelopp via skatteparadis, så kallade ”dolda mutor”.
När den svenske statsministern Göran Perssons genomförde en Sydafrikasatsning på våren 1999 stod SAAB-direktören Jan Näringe på scenen i Rosenbad och pratade om hur viktig Gripenförsäljningen var för Sydafrikas fattiga befolkning. Jag var själv närvarande. Trots detta hävdade Göran Persson att en sådan koppling mellan satsningen och Gripen försäljningen inte existerade.
Blair stoppade korruptionsutredning
I november 1999 undertecknade Sydafrika kontrakt med SAAB och brittiska BAE. Den svenska staten försäkrade affären på 16 miljarder och lånade ut 10 miljarder till Sydafrika, kopplat till köpet av Gripen.
De utredningar av korruption som leddes av Storbritanniens polisiära Serious Fraud office stoppades av Tony Blair 2007, uttryckligen av politiska skäl. Processerna kunde ”skada relationerna till främmande makt” var Blairs motivering till beslutet.
Domstolar i USA konstaterade 2010 att brott mot USA:s antikorruptionslagar hade förekommit i Gripenaffären och ledde till en förlikning med böter på 400 miljoner US dollar för SAAB:s samarbetspartner BAE. Allt på villkor att det inte skulle inledas någon rättsprocess. Mottagarna av pengarna skulle inte pekas ut. Även i dessa affärer spelade skatteparadis en nyckelroll. Efteråt vittnade cheferna för det brittiska företaget BAE att direktörerna i SAAB i Linköping ”visste allt”.
Stora delar av de polisutredningar som genomfördes i Sydafrika och Storbritannien har läckt ut. De pekar på banköverföringar via skatteparadis på över en miljard kronor. En del individer namnges i utredningarna men mest som mellanhänder. Få tvivlar på att huvuddelen av pengarna gick till ANC:s då nybildade investeringsbank. En av de namngivna i utredningarna är dåvarande presidenten Jacob Zuma som för närvarande står åtalad för 783 kriminella handlingar. Zuma är anklagad för att tagit emot pengar från det franska vapenföretaget Thales men har lyckat slingra sig undan rättsprocesserna år efter år.
Apartheids brottslingar och mellanhänder lever kvar i lyxvillor
Ibland hävdas att korruptionen i Sydafrika följde när landet fick demokratiskt styre. Hennie van Vuurens omfattande dokumentation tyder på något helt annat.
I slutrapporten från den sannings- och försoningskommission som leddes av biskop Desmond Tutu konstaterades att flera företag drog direkt nytta av sitt deltagande i det komplexa militärindustriella nätverket. Men när de utfrågades i ”hearings” ville de inte ta sitt ansvar för att de var inblandade i de statliga säkerhetsinsatser som var direkt utformade för att bibehålla apartheid.
En av rekommendationerna från sanningskommissionen var att den demokratiska sydafrikanska regeringen skulle gå vidare med rättsliga åtgärder mot de företag som exploaterade människor under apartheid. Detta inkluderade de militära företag som producerade och handlade med vapen. Sanningskommissionen föreslog att man skulle försöka att få till stånd någon form av skadestånd. Detta avvisades helt av president Thabo Mbeki, vilket är ytterligare ett mörkt kapitel i Sydafrikas ofärdiga demokratiska revolution.
Istället såg vi några år senare hur ANC försökte hindra utredningar kring korruptionen i vapenaffärerna. Regeringen har avsatt riksåklagare som självständigt önskat utreda vidare och man har även lagt ned två av landets mest effektiva utredningsenheter inom polisen. Flera av ANC:s ledare, inklusive tidigare ledare i ANC:s väpnade gren fick istället positioner inom vapenföretagen. Väldigt många av de militärer, politiker, mellanhänder som var – och i viss mån fortfarande är – involverade i dessa smutsiga affärer och som ännu är i livet lever nu gott i sina villor och vingårdar.
Magnus Walan
Magnus Walan, tidigare aktiv i Sydafrikakommitten, har följt utvecklingen i Sydafrika under 40 år. Han var även själv aktiv i Sverige i kampen mot apartheid.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Jöran Hök, forskning och utbildning om fred, säkerhet och utveckling.
Kommentera