ANALYS De upptrappade attackerna från terrornätverket Ansar-al-Sunna i Cabo Delgado-provinsen i nordöstra Moçambique kan leda till en militarisering av konflikten. Men vad provinsen behöver är i stället åtgärder som motverkar de sociala missförhållanden som gynnat terrorgrupperna. Det konstateras i en artikel från det svenska fredsforskningsinstitutet SIPRI. som summerar den senaste tidens utveckling i Moçambique och gränsområdet till Tanzania.
Oljefynd lockade utländska bolag
Oroligheterna i Cabo Delgado-provinsen har sin upprinnelse i den oljeprospektering som inleddes när det förhärjande inbördeskriget avslutades med en fredsöverenskommelse på 1990-talet. Ett antal utländska oljebolag inledde utvinning av olja och naturgas på 2000-talet och motade då bort lokalbefolkning i flera byar där man lokaliserat fyndigheterna. Stridigheter kring dessa åtgärder kom att utnyttjas av muslimska aktivister som knutit kontakt med terrorgruppen IS i Irak och Syrien. Aktivisterna kallar sig ”Ansar-al-Sunna”, men har i internationella kretsar betecknats som ”IS-Moçambique” och ”Moçambiques Boko Haram” och terrorstämplats, bland annat av USA som har militär personal på plats i Moçambique.
Protester ledde till militärt ingripande
I augusti 2015 trappades stridigheterna upp när religiösa aktivister drabbade samman med myndigheterna. Två år senare inledde samma aktivister en militär aktion sedan gruvföretag tvingat bort lokala prospektörer från området. Stridigheterna har hittills resulterat i att över 700 000 människor flytt från provinsen. Konflikten blev dagsnyheter i internationella massmedier när staden Palma utsattes för en massiv attack i september samma år.
Attackerna har fortsatt sedan dess och nu har regeringen i Moçambique sökt militär hjälp från grannstaterna Sydafrika och Tanzania, men också från internationella aktörer, som det gamla koloniallandet Portugal och från USA.
Varnar för ensidig militär insats
I SIPRIs artikel ”Arms transfers, military spending and insurgencies: What we do (and do not) know about Mozambique” varnas för en ensidig satsning på militära maktmedel. “Det är ännu oklart om vapeninsatser skapar ökad säkerhet och ytterst hjälper till att stabilisera konflikter i Afrika söder om Sahara”. Artikeln pekar på negativa erfarenheter från Burkina Faso och Mali. I båda dessa stater ökade inflödet av militär utrustning drastiskt under åren 2011-2020. Amnesty International har rapporterat att vapen inköpta av regeringsstyrkorna från Serbien har hamnat hos beväpnade grupper som varit verksamma i gränsområdet mellan Burkina Faso och Mali. I SIPRI:s artikel varnas för en liknande utveckling i Moçambique.
Åtgärder för att hindra militarisering
SIPRI-artikelns författare Jordan Smith skriver att ”externa aktörer bör noga överväga konsekvenserna av vapenöverföring som ett svar på upproret. Att bedriva en sådan politik isolerat skulle fungera som en behandling mot symtom snarare än en effektiv förebyggande strategi och det är osannolikt att det leder till en fredlig lösning ”. Mänsklig Säkerhet har frågat Smith om vilka konkreta åtgärder han kan peka på för att bryta utvecklingen mot en militarisering av konflikten.
Han svarar att FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter (OHCHR) för flera år sedan uttalat att “handeln med och överdriven och okontrollerad spridning av vapen har en direkt negativ inverkan på åtnjutandet av mänskliga rättigheter”.
Externa aktörer har ansvar
– Externa aktörer har ett ansvar att stödja Moçambique för att förbättra insynen kring vapenflöden för att motverka spridning. Dessutom måste interna aktörer i Moçambique dra nytta av tidigare erfarenheter av nedrustning, demobilisering och återintegrering som uppnåtts under inbördeskriget som pågick i landet under 25 år.
Jordan Smith säger att sådana åtgärder kan förhindra att Moçambique hamnar i samma våldscykel som setts i andra delar av Afrika söder om Sahara som drabbats av islamistinspirerade uppror under det senaste decenniet.
-Hittills har mycket av biståndet från Europa och USA varit inriktat på utbildning av moçambikiska trupper i folkrätt och mänskliga rättigheter. Detta är viktigt men sådan utbildning måste också fokusera på att militären har full kontroll över sina vapenlager så att vapen inte hamnar i orätta händer. Man måste också ha förmåga att rapportera om vapeninnehav enligt internationella överenskommelser.
Amnesty slår larm
Amnesty International har larmat om övergrepp mot civila och kränkningar av mänskliga rättigheter på båda sidor i. Mocambiques norra provins.
Misstron mot myndigheterna har ökat efter uppgifter om omfattande korruption i den råvarurika provinsen, visar en annan undersökning utförd av Nätverket InterAction. Nätverket, som samlar ett stort antal frivilligorganisationer i många länder, däribland aktörer på plats i Moçambique, kritiserar myndigheterna för att dra benen efter sig i arbetet med att hjälpa de nödlidande och gå till botten med orsakerna till missnöjet. Nätverket rapporterar att myndigheter motarbetat hjälparbete därför att man varit inblandade i den lönsamma knarkhandel som sköts via kusten med slutadress Sydafrika.
InterAction beskriver omfattande behov av insatser vad gäller vatten, sanitet, bostäder, livsmedel, sjukvård, skydd mot attacker utifrån och psykosocialt stöd. Bland de organisationer som verkar inom området finns Rädda Barnen, Katolska kyrkan och World Vision. InterAction menar att behoven idag bara kan täckas till en femtedel och att den moçambikiska staten i stort överlåtit arbetet på internationella hjälporganisationer.
Även om internationellt bistånd är viktigt för att lindra konfliktens svåra humanitära konsekvenser kan dess grundorsaker bara angripas av moçambikiska myndigheter och institutioner i ett långsiktigt arbete med investeringar i människors välfärd. Det kräver ett aktivt deltagande av Cabo Delgado-provinsens befolkning, en uppgift som blir allt svårare ju längre konflikten pågår.
Se även: Felix Makonye: “The Cabo Delgado Insurgency in Mozambique: Origin, Ideology, Recruitment Strategies and, Social, Political and Economic Implications for Natural Gas and Oil Exploration”, African Journal of Terrorism and Insurgency Research Vol. 1, No. 3 (https://hdl.handle.net/10520/ejc-aa_ajtir-v1-n3-a4)
Jöran Hök
Jöran Hök, fil dr i freds och utvecklingsforskning. Mångårig verksamhet som journalist, i tio år chefredaktör för tidningen OmVärlden. Tidigare lektor i journalistik vid Göteborgs Universitet, Stockholms Universitet och Södertörns högskola.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Ansvarig redaktör: Johan Schaar, klimat och säkerhet, migration, bistånd och utveckling.
Lämna ett svar