ANALYS FN:s klimatpanel har sedan 1990 rapporterat om allvarliga konsekvenser som kan följa av global uppvärmning och framhållit vikten av minskade utsläpp. Att det idag görs för lite beror både på aktivt motstånd och att problemen är mångfacetterade och komplexa, rent av ”lömska”. Men komplexiteten får inte hindra nödvändig handling, vilket bäst säkras i öppna demokratiska system där felsteg fortlöpande kan korrigeras.
I augusti presenterade FN:s klimatpanel (IPCC) sin sjätte rapport om klimatförändringarna. Det var den mest alarmerade rapport som panelen någonsin sammanställt. Avsmältningen av havsis och glaciärer går allt snabbare och havsnivåstigningen beräknas till minst en halvmeter vid seklets slut. Utsikterna om att nå Parisavtalets mål om en och halv grad är nu mycket små. Nivåerna av koldioxid i atmosfären är högre än på två miljoner år.
Den globala uppvärmningen har oförutsägbara följdeffekter
Denna IPCC rapport fokuserade mer än tidigare rapporter på så kallade ”tipping points”, på svenska benämnda som ”kritiska tröskelpunkter”; trösklar bortom vilka självförstärkande mekanismer kan utlösas och trigga i gång andra abrupta förändringar i jordsystemet. I rapporten omnämns tolv olika kritiska tröskelpunkter, såsom upptiningen av permafrosten och avstannade havsströmmar. Det finns fortfarande vetenskaplig osäkerhet om dessa olika tröskelvärden och om potentiella återkopplingsmekanismer, men sammantaget kan konstateras att jordsystemets olika processer är sammankopplade och ömsesidigt beroende.
Genom den globala uppvärmningen utlöser vi följdeffekter som sprider sig genom jordens komplexa klimatsystem på ofta oförutsägbara sätt.
Klimatomställning rör allt från energi till hur vi klär oss och odlar vår mat
Att världen står inför en situation då klimatförändringarna riskerar att självförstärkande är beklagligt med tanke på att IPCC i över tre decennier upplyst världen om situationens allvar och behovet av att minska utsläppen av växthusgaser. Trots det har utsläppen sedan panelens bildande 1988 ökat med mer än 60 procent. Det beror i hög grad på de omfattande förnekelsekampanjer som bedrivits av fossilbränsleindustrin i syfte att vilseleda allmänheten om klimatet och för att förhindra eller försena klimatpolitiska beslut.
Samtidigt går det inte att bortse ifrån att klimatomställningen är en komplex process eftersom nästan all mänsklig aktivitet är mer eller mindre beroende av energi av vilken nära 80 procent utvinns från fossila bränslen. Därutöver är vårt moderna samhälle ett sammankopplat system. Klimatomställningen handlar inte bara om energiproduktion, utan också om framställning av stål och cement liksom om hur vi reser, värmer upp och kyler ner oss, hur vi bygger våra hus, hur vi klär oss och hur vi odlar vår mat med mera.
Omställning mot elbilar skapar nya problem med stora miljökonsekvenser
Varje försök att åtgärda ett problem kan få delvis oväntade effekter på andra delar av samhället. En utfasning av fossildrivna bilar skulle exempelvis innebära att elproduktionen måste öka kraftigt samtidigt som utvinningen av jordartsmetaller måste tillta, vilket i sig kan leda till stora miljökonsekvenser.
Omställningen kan dessutom leda till flera olika sociala, ekonomiska och kulturella konsekvenser, såsom förlorade jobb, ökad ekonomisk ojämlikhet och krav på livsstils- och värderingsförändringar och som en följd av dessa sociala spänningar och konflikter.
Denna komplexa sammankoppling har fått en del forskare att beteckna klimatkrisen som ett ”wicked problem”, som på svenska kan beskrivas som ett ”lömskt problem”. Uttrycket myntades av samhällsplanerare på 1970-talet, däribland Horst Rittel och Melvin Webber. De beskrev ett problem vars ursprung och lösningar på olika sätt är ömsesidigt förenade med varandra.
”Lömska problem” är komplexa, motstridiga och svåra att få grepp om
Eftersom problemen är sammankopplade leder varje försök att lösa dem till att andra nya komplexa problem kan uppkomma. Det finns därför ingen optimal lösning som är rätt eller fel utan bara sådana som är bättre eller sämre. Därutöver har forskare argumenterat för att klimatkrisen snarare bör beskrivas som ett ”super wicked problem”, bland annat eftersom hotet är allvarligt och att tiden vi har till vårt förfogande är knapp.
Hur kan vi demokratiskt hantera problemen?
Många ställer sig frågan om vilken styrelseform som bäst kan hantera lömska problem som klimatkrisen. En del forskare menar att eftersom dessa utmaningar saknar en optimal lösning och kunskapen om hur vi ska bemöta dem är bristfälliga, går det inte att bemästra klimatfrågan genom storskaliga lösningar som verkställs ovanifrån. Det krävs en styrelseform som kan hämta in och hantera stora mängder information och som har förmåga att utvärdera och ompröva åtgärder som genomförs. Detta är också argument för varför öppna och demokratiska samhället troligen är bättre på att hantera lömska problem än auktoritära eller teknokratiska styrelseformer.
Auktoritära styrelseformer kan inte korrigera felriktade åtgärder
Politiska system som inte respekterar yttrande- och föreningsfrihet saknar nämligen ett naturligt informationsflöde, där olika delar av samhället har incitament och möjlighet att yttrar sina uppfattningar. Utan oberoende myndigheter, civilsamhällsorganisationer och nyhetersmedier som kan granska och kritisera olika politiska åtgärder, blir det svårare för staten att förutse, förhindra och förebygga olika negativa konsekvenser som kan följa på politiska beslut. Klimatkrisens allvar och behovet av snabb och resolut handling kan givetvis vara ett argument mot det tröga demokratiska beslutsfattande, men eftersom auktoritära styrelseformer inte har samma förmåga att utvärdera, följa upp och korrigera åtgärder riskerar dess klimatpolitiska lösningar bli felriktade, verkningslösa eller ineffektiva.
Det finns också empiriska belägg som visar att auktoritära regimer är sämre på att hantera komplexitet än en bristfällig demokrati. Ett exempel kan hämtas från Kinas energipolitik. När det gäller installation av förnybar energi har Kina överträffat USA, men användningen av deras installerade kapacitet är exceptionellt ineffektiv. Under 2017 installerade Kina 139 procent mer förnybar energi 2017 än USA, men de kinesiska investeringarna gav bara 38 procent mer el. Nästan en femtedel av den installerade förnybara energin gick förlorad.
Studier av den kinesiska energipolitiken pekar på att en svag och splittrad planering, tillsammans med elnätets otillräckliga överföringskapacitet, kan förklara denna ineffektivitet. Kvalitetsbrister och avsaknad av tekniska standarder förvärrar också problemen, men framför allt tycks Kinas toppstyrda och odemokratiska tillvägagångssätt vara ett särskilt problem. Besluten bygger ofta på otillräcklig information samtidigt som problem och brister inte rapporteras uppåt. Därutöver har korruption och inflytande från mäktiga energibolag negativt påverkat utformningen och genomförandet av politiken. I ett odemokratiskt system som Kina byggs inte heller demokratisk legitimitet för åtgärderna, vilket gör att de ofta motarbetas på lokal nivå. Systemet kräver därför en omfattande och kostsam övervakningsapparat med olika sanktionsmekanismer.
Att klimatkrisen är komplex och lömsk är på så sätt det starkaste argumentet till varför demokratiska styrelseskick är bättre lämpade att hantera den än auktoritära.
Att klimatet anses som en svår fråga leder lätt till handlingsbrist
Vissa forskare menar förvisso att betoningen på klimatfrågans komplexitet kan leda till överdriven försiktighet. I sin bok The New Climate War ondgör exempelvis den amerikanske klimatforskare Michael Mann över begreppet ”wicked problems”, vilket han menar framställer frågan som olöslig eller onödigt svårhanterlig.
Med en radikal utfasning av fossila bränslen ur vårt energisystem skulle en mycket stor del av problematiken vara löst.
Men oavsett om frågan är svårhanterlig eller inte, går det inte bortse ifrån att klimatomställningen, på samma sätt som en fortsatt användning fossila bränslen, skulle få en rad olika oförutsägbara sociala, ekonomiska, kulturella och miljömässiga konsekvenser. Och när det kommer till att hantera det oförutsedda finns det troligen helt inget bättre system än ett som tillåter öppen och fri debatt och demokratiska och fria val.
Omställning kan ha många nyttoeffekter på hälsa och ekonomisk utveckling
Samtidigt bör komplexiteten och de ”lömska sammankopplingar” som omgärdar klimatfrågan inte enbart betraktas som ett problem. En utfasning av fossila bränsle skulle nämligen också få flera positiva konsekvenser som inte har med klimatfrågan i sig att göra. Ett förbud av fossilbilar skulle exempelvis leda till betydligt mindre utsläpp av hälsoskadliga partiklar, mindre buller i stadsmiljön och minskat beroende av oljeimport från odemokratiska regimer såsom Saudiarabien.
I en studie från 2020 sammanställde några svenska forskare olika sidoeffekter av klimatåtgärder. Det rörde sig om förbättringar av luft-, jord- och vattenkvalitet, folkhälsa, biodiversitet, ekonomisk utveckling och energisäkerhet. Detta var nyttoeffekter som uppstod utöver minskningen av utsläpp av växthusgaser, och när dessa effekter räknades in framstod också de ekonomiska värdena av enskilda klimatåtgärder som betydligt mer attraktiva.
Klimatfrågan är lömsk, komplex och sammankopplad – men om vi på allvar börjar ta oss an denna utmaning kan flera följdeffekter vara oväntat lyckosamma.
Daniel Lindvall
Daniel Lindvall är sociolog och författare till boken Folkstyret i rädslans tid.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
[Texten uppdaterades 2021-10-08.]
Kommentera