ANALYS Borta är tiden då Moskva hade nära ideologiska bundsförvanter i Asien som Vietnam, Laos och Kambodja, betraktade Mongoliet som en lydstat och samarbetade nära både militärt och politiskt med Indien. Idag är Ryssland åter en faktor att räkna med i Asien och har stärkt sin ställning genom allians med Kina och strategiska energi- och vapenleveranser till regionen. Det gäller främst Kina, Indien och Myanmar.
Ny spelplan i Asien med Ryssland och Kina som allierade
Under det kalla krigets dagar var Sovjetunionen och Kina bittra rivaler men nu har Vladimir Putins lierat sig med Xi Jinping. Det är knappast förvånande att de två auktoritära ledarna Putin och Xi har funnit varandra i en tidsålder då kommunistisk ideologi och olika tolkningar av den inte längre har någon betydelse. Idag har de en gemensam fiende och det är självfallet USA. Det märks framfört allt i bildandet av ett nytt handels- och säkerhetsblock som också innefattar de forna sovjetiska republikerna Kazakstan, Tadzjikistan och Kirgizistan, eller the Shanghai Five som de kallas efter bildandet i Shanghai 1996. 2001 slöt sig Uzbekistan till pakten som fick namnet the Shanghai Cooperation Organization.
Det nya Ryssland som hämtat sig efter Sovjetunionens fall är åter en faktor att räkna med i asiatisk handel och politik. Samarbetet med andra länder i regionen gör att den nya alliansen nu på allvar kan utmana USA:s, Japans och Västvärldens dominanta ställning i Stillahavsasien.
Ryssland som stor exportör av energi och vapensystem
Rysslands största ekonomiska framgång i Asien har varit som exportör av energi och vapen — men där går de gemensamma intressena faktiskt isär. Naturgas från Sibirien flödar nu till Kina och när ledningarna får full kapacitet, vilket beräknas vara möjligt 2025, kommer exporten att uppgå till 38 miljarder kubikmeter om året. Det behöver den kinesiska industrin för att kunna fortsätta att expandera. Samtidigt är Ryssland nu den största exportören av vapen och vapensystem till Asien — med rivalerna Kina och Indien som de viktigaste kunderna. Rysslands vapenförsäljning till Kina nådde en topp 2005 då den uppgick till 28 miljarder kronor, och har sedan hållit ett genomsnitt på 7,2 miljarder kronor årligen fram till 2019.
I takt med att Kina bygger sin egen vapenindustri har andelen vapen som köps från Ryssland har visserligen minskat från 47,7% av den totala försäljningen 2006 till 13,7% 2018. Men den är fortfarande omfattande. Indien köper 56% av all sin militära utrustning från Ryssland, vilket också är en viss tillbakagång med tanke på att det var 72% år 2015 och att landet då tog emot 25% fel, skall givetvis vara 25% av den totala ryska vapenexporten. Men hur man än vrider och vänder på det så är Indien och Kina de två största kunderna i Asien — och det var till stor del ryska vapen som stod mot andra ryska när Indien och Kina konfronterade varandra i en gränsdispyt i Himalayas höjder nu sommaren 2020.
Ryssland står också för 25% av all vapenförsäljning till länderna i Sydostasien. Enligt SIPRI, the Stockholm International Peace Research Institute, sålde Ryssland under perioden 2010 till 2917 vapen dit till ett sammanlagt värde av 58 miljarder kronor, mer är de traditionella exportörerna Kina och USA tillsammans. Gamla allierade som Vietnam och Laos har köpt jaktplan och lättare militär utrustning från Ryssland. Detsamma gäller tidigare ideologiska motståndare som Thailand, Indonesien och Malaysia.
Utöver Kina och Indien är Myanmar en stor importör av ryska vapen
En av Rysslands största kunder och viktigaste strategiska partner i regionen är Myanmar — som ironiskt nog med tanke på den rysk-kinesiska alliansen vänt sig till Moskva för att minska det tidigare beroendet av Beijing. Myanmar kan ju för övrigt inte köpa vapen från EU på grund av rådande vapenembargo.
Det sätt på vilket Ryssland kommit in på vapenmarknaden i Myanmar — liksom med investeringar i energisektorn — återspeglar också det faktum att det nu råder helt andra spelregler än under det ideologiskt motiverade kalla kriget. Ryssland skickade en delegation till Myanmar — bestående av män från Kalmuckien, en delrepublik i sydväst vars invånare är av mongoliskt ursprung och därmed är Europas enda område med buddhistisk majoritet. Det imponerade på Myanmars buddhistiska ledare och snart var samarbetet i full gång.
Ryska gasbolag fick rätt att investera i Myanmar och under det senaste decenniet har flera tusen kadetter från landet utbildats i allt från flygteknik till nukleär fysik på militära högskolor i Ryssland. När Ryssland i juni i år firade 75 års minnet av segern i andra världskriget var Myanmars överbefälhavare general Min Aung Hlaing en av hedersgästerna.
Ryssland och Kina förenas i FN mot sanktioner mot Myanmar för övergreppen mot rohingyer
Ryssland har tillsammans med Kina blockerat försök i FN:s säkerhetsråd att införs sanktioner mot Myanmar för dess brott mot mänskliga rättigheter, i synnerhet fördrivandet av flera hundra tusen muslimska rohingyer som sedan 2017 befinner sig i läger i Bangladesh — och Myanmar inte vill ha tillbaka. Väst har unisont fördömt behandlingen av rohingyerna vilket stärkt Myanmars samarbete med Ryssland. Förhållandet till Kina är mer komplicerat eftersom flera av de etniska rebellerna i Myanmar är utrustade med kinesiska vapen. Kinas Myanmar-politik kan närmast beskrivas som ett dubbelspel där moroten är lån, handel och krediter och käppen vapen till rebellerna. Men det har bara förvärrat de redan ansträngda relationerna mellan Myanmar och Kina.
Rysslands fortsatt aktiva stöd till Indien, mot amerikanska framryckningar
Indien är ett annat exempel på att skiljelinjerna i den nya kalla kriget är minst sagt luddiga och ofta motsägelsefulla. USA och Indien har närmat sig varandra under senare år, inte minst därför att de ser Kina som den gemensamme fienden. Fram till att corona-krisen svepte över världen höll Indien och USA gemensamma flottövningar i Indiska oceanen och den amerikanska vapenexporten till Indien ökade från att vara helt obefintlig 2008 till ett värde av 175 miljarder kronor under året som gått. Men när indierna i oktober 2018 undertecknade ett avtal med Ryssland om att köpa det sofistikerade S-400-luftförsvarssystemet i en affär värd 45 miljarder kronor hotade USA med sanktioner — mot Indien, eftersom avtalet strider mot Washingtons politik gentemot länder som köper ryska vapen. Men USA har av strategiska skäl inte råd att förlora den nyvunne bundsförvanten Indien så det återstår att se vad som kommer att hända.
Framtiden hänger på relationerna till Kina som dominerande makt
Rysslands framtid i Asien hänger trots de komplicerade styrkeförhållandena på hur man hanterar relationerna med den i regionen starkare makten Kina. Putin besökte Shanghai 2012 för att stärka det förhållandet och året därpå blev Ryssland det första landet Xi besökte efter att han blivit Kinas president. Men det går inte att ta något för givet i det nya kalla kriget. De enskilda ländernas intressen — oavsett om det rör Kina, Ryssland, Indien eller USA — kommer före blocktänkandet. Men detta är också symptomatiskt för de nya osäkra förhållanden som råder i världen efter det gamla kalla krigets slut.
Bertil Lintner
Frilansjournalist baserad i Thailand, skriver bl a för Asia Times och har författat flera böcker om politik och utveckling i Asien.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Kommentera