REFLEKTION Trycket på syriska flyktingar att återvända ökar. Främlingsfientlig retorik och ekonomisk stress gör deras tillvaro i grannländerna allt svårare. Men från Syrien rapporteras om interneringar och försvinnanden bland dem som återvänt. Flyktingarna tror inte på ett säkert, frivilligt och värdigt återvändande utan garantier och förhoppningar om verklig fred.
Flyktingarna en börda för grannländerna
Nästan nio år efter det syriska upproret och konfliktens utbrott blir rapporterna om syriska flyktingars situation allt mer oroande. De utsätts för starkt tryck och tvång för att återvända. Det sliter på Syriens grannländer att hysa mer än 5,6 miljoner registrerade flyktingar och ännu fler om man räknar dem som inte registrerats. De lägger en stor börda på ekonomi, politik och säkerhet och belastar infrastruktur och tjänster. Provinsen Kili i Turkiet, med 142 000 invånare, är hem till 116 000 syriska flyktingar, nästan sex gånger fler än vad Storbritannien med över 65 miljoner har tagit emot på fem år.
Trycket att återvända har ökat sedan det ryska initiativet att ”underlätta” för 1,7 miljoner flyktingar att resa hem från Syriens grannländer och från Europa. Sedan initiativet togs i juli 2018 har det uppmuntrat värdländerna att vidta åtgärder som bortser från mänskliga rättigheter och internationella normer för flyktingars skydd. Flera pådrivande faktorer tvingar flyktingar att överväga återvändande, såsom avsaknad av legal status och identitetshandlingar, bristen på arbete, sinande besparingar, och växande rasism och främlingsfientlighet. Styrkan i sådana uppmaningar berövar de syriska flyktingarna möjligheten att frivilligt välja enligt sina egna prioriteter och behov.
Regimen konfiskerar flyktingars tillgångar
Undersökningar visar att 85% av de syriska flyktingarna inte avser att återvända inom en snar framtid, och att de då bara vill återvända till sina hem och hemorter. Det är inte möjligt med den serie lagar som syriska myndigheter infört sedan 2012, såsom Dekret 63/2012, 66/2012 och Lag nr 10/2018, som konfiskerar syriers tillgångar och berövar dem tillgång till deras egendom. Flera studier visar att många syriska flyktingar inte tror på ett ”frivilligt, säkert och värdigt återvändande” utan en politisk förändring i Syrien.
Internationella observatörer har varnat för att tvinga syriska flyktingar att återvända. Det beskrivs som ”mycket prematurt” då förhållandena i Syrien fortfarande präglas av instabilitet och våld. Den fysiska miljön är bemängd med ammunition och krigsmateriel.
Den syriska regimens och dess allierades attacker i nordväst sedan i april i år har särskilt riktats mot sjukhus, skolor och andra civila mål. I september hade mer än 1000 civila dödats, bland dem 304 barn Det finns 3 miljoner människor i nordvästra Syrien av vilka 76% uppskattas vara kvinnor och barn. 576 000 tvingades fly mellan maj och augusti 2019, många för andra gången. I slutet av juli varnade FN för att 2000-talets värsta humanitära katastrof höll på att utspelas i Idlib. Efter de amerikanska truppernas tillbakadragande och Turkiets offensiv mot kurdiska styrkor i början av oktober har tiotusentals civila tvingats fly sina hem.
Försvinnanden och interneringar
Denna flykt, huvudsakligen inom Syriens gränser, äger rum samtidigt med uppmaningar till syriska flyktingar i grannländerna att återvända, som om Syrien vore säkert. Syriska flyktingar beskrivs ofta som om de vore ett block som utan svårigheter kan flyttas från ett läger utanför gränsen till ett annat innanför. Rapporter visar att flyktingar och internflyktingar som återvänder till områden som omfattas av ”försoningsavtal” har råkat ut för systematiska försvinnanden, interneringar, och tvångsrekryteringar till armén. UNHCR har rapporterat att man inte ges tillträde till många områden.
Mitt under brinnande krig har det ryska initiativet uppenbarligen misslyckats genom att det är ogenomförbart. Rysslands direkta deltagande i militära anfall och dess veto mot säkerhetsrådets resolutionsutkast som fördömde attacker mot civila, sjukhus och skolor gör initiativet inte bara illegitimt och overkligt men också oetiskt. Det har dessutom ytterligare legitimerat och intensifierat främlingsfientliga uttryck och repressiva åtgärder mot syriska flyktingar. MR-organisationer har dokumenterat många fall av arresteringar, förföljelse och tvångsdeportering från Syriens grannländer.
Hatets retorik
Tilltagande främlingsfientliga stämningar och anti-syriska kampanjer sker nu på ett mer systematiskt och allmänt accepterat sätt. Politiker i regionen använder anti-syrisk retorik för att underblåsa nationalism och lokal antagonism mot syrier och på så sätt tillfredsställa sin politiska bas. Observatörer har varnat för det tunga arvet från avhumaniserande kampanjer. De hänvisar till likheterna mellan en sådan avhumanisering och den som ledde till folkmordet mot muslimska bosnier i Srebrenica. Andra liknar handlingar riktade mot syrier vid vit makt-kampanjer mot afroamerikaner och andra icke-vita i USA. Europeiska politiker har gett uttryck för samma främlingsfientliga och hatiska stämningar. Ett färskt exempel är den estniske parlamentsledamot från ett högerparti som efterlyste en ”slutlig lösning” för syriska flyktingar som begår brott i Europa, dvs samma begrepp som nazisterna använde under Förintelsen.
Kriget är inte över
Det är en myt att kriget i Syrien är över och förhållandena säkra för återvändande. Den bidrar till rehabiliteringen av den syriska regimen och normaliserar dess krigsbrott och MR-övergrepp. När alla är utleda på Syrien och syriska flyktingar leder det också till att internationella aktörer drar ner eller avslutar humanitära och utvecklingsinsatser. Allra viktigast är att ledan över Syrien döljer det internationella samfundets oräkneliga fiaskon i att hitta en politisk lösning som kunde ha räddat syrierna undan förstörelse, fördrivning och död. Mot denna myt står realiteten att kriget är långt ifrån över och att flyktingarnas återvändande till hemlandet är en betydligt mer komplex fråga än ett politiskt beslut.
Utan rättvisa och fred inget säkert återvändande
Politiska realiteter gör det omöjligt att nu utkräva ansvar från regeringar och politiker för en politik som strider mot MR-konventioner och folkrätten, för deras avhumaniserande kampanjer eller deras populistiska och rasistiska uttalanden. Det är ännu svårare att utkräva ansvar från det internationella samfundet för dess oförmåga i Syrien. Ändå ligger det på dem att få syriska myndigheter att följa internationella normer om skydd och flykting- och MR-konventioner, och att finna mekanismer och disciplinära åtgärder som avskräcker från sådana våldshandlingar och en sådan främlingsfientlig retorik. Det krävs verkliga garantier, snarare än önsketänkande, för att syriska flyktingars återvändande ska vara säkert, frivilligt, värdigt och hållbart. Återvändandet måste vara länkat till en politisk uppgörelse som leder till rättvisa och hållbar fred för Syrien.
Kholoud Mansour
Kholoud Mansour är forskare och konsult med koppling till Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds Universitet
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör och översättning: Johan Schaar
Kommentera