DEBATT Inget parti utan egen majoritet har rätt till politiskt inflytande, om inga andra partier vill samarbeta med det och forma ett regeringsunderlag. Trots det framställs ofta SD som felbehandlade och ”uteslutna”. Samtidigt agerar de för att bryta upp alliansen och forma ett nytt konservativt block i svensk politik, med SD som dominerande parti. Detta gynnar SD men det är emot andra partiers intressen.
SD är inte parlamentariskt felbehandlade
Det hävdas ibland att SD varit felbehandlade för att inget parti har velat förhandla med dem. Det hävdas också ibland att SD skall ges “inflytande i proportion till sin storlek”. Ibland sätts denna begäran t.o.m. i relation till läget i opinionsmätningar, inte bara till uppnådda valresultat. Men är det så?
Nej. Så fungerar inte den svenska parlamentarismen och den har heller inte tidigare fungerat så. Inget parti garanteras politiskt inflytande i proportion till sitt röstetal, än mindre i relation till läget i opinionsmätningar. Antalet riksdagsledamöter ett parti erhåller speglar valresultatet, men inflytandet ett parti vinner i riksdagen kan vara både större och mindre än dess valresultat visar.
Inget parti garanteras heller att få delta i förhandlingar eller samtal med vare sig regeringen eller andra partier, vid sidan av riksdagens arbete eller parlamentariskt sammansatta utredningar där alla partier är med.
Det parti som vill ha politiskt inflytande behöver istället bygga förtroende både hos väljarna och de andra partierna, så länge det inte uppnår egen majoritet.
Det handlar för alla partier som aspirerar på regeringsmakten om att bygga ett regeringsunderlag med partier som vill och kan samarbeta med varandra. Partierna väljer fritt vilka de vill samarbeta eller koalitionsregera med och svarar för detta inför väljarna i kommande val.
Inget parti i opposition garanteras politiskt inflytande
Det parti som inte ingår i en majoritet eller relativ majoritetskonstellation är i opposition. I opposition är inget parti, vare sig SD eller något annat, garanterat något inflytande alls.
Antingen är alltså ett parti i regeringsställning, del av ett regeringsunderlag, eller i opposition.
Behöver en regering bredda sitt parlamentariska stöd, därför att den måste eller anser det vara önskvärt, så förhandlar den med det parti eller de partier den så önskar. Lämpligheten och klokheten i sådana val av samtalspartner kan såklart diskuteras och ifrågasättas, men formellt kan sådana val göras. Ansvaret för de vägval som görs utkrävs av väljarna i nästkommande val.
Det är alltså en del av parlamentarismens funktion att inget parti är garanterat något inflytande alls. Det är därför partierna strävar efter att bygga parlamentarisk majoritet, eller relativ parlamentarisk majoritet, dvs möjligheten att få genomföra sina idéer.
M var större på 90- och 00-talet än vad SD är nu men gavs inte inflytande i proportion till sin storlek
Jag satt i riksdagen 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005 och 2006 utan att de dåvarande socialdemokratiska regeringarna var beredda att annat än undantagsvis söka stöd från eller ge något inflytande att tala om till moderaterna. Och moderaterna var större då än SD har varit. Inte hördes påståenden om moderaterna som felbehandlade eller offer, eller krav på att moderaterna skulle ges politiskt inflytande i proportion till sin storlek?
Vi var tvungna att utveckla vår politik och våra samarbeten för att få fler väljares och samarbetspartiers stöd för att nå stort politiskt inflytande och regeringsställning. Det lyckades och sannolikt resonerade sedan Socialdemokraterna på samma vis under åren 2006-2014, då Alliansen hade regeringsmakten. För så fungerar parlamentarismen.
Partier talar med partier då man bedömer att det är förenligt med egna värderingar och politiska intressen att förhandla med det partiet.
SD har haft och har egna politiska intressen som partiet driver. Det har inte varit samma intressen som de andra partierna haft.
SD agerade tidigare, enligt mitt sätt att se det, därför för att bryta upp Alliansen genom att spjälka liberaler från konservativa. Idag agerar SD, också enligt mitt sätt att se det, för att spjälka liberaler från konservativa i moderaterna. SD agerar vidare för att forma ett nytt konservativt block i svensk politik, där SD avser att vara det dominerande partiet. Detta sker sannolikt därför att SD anser att det är i SD:s intresse att göra så. Men att något ligger i SDs intresse betyder inte att det ligger i andra partiers intresse att acceptera eller bereda väg för det. Tvärtom.
Precis som SD främjar sina intressen måste andra partier främja sina
Det står såklart SD fritt att agera för sitt. Och lika självklart är att de övriga partierna har rätt och skyldighet av att driva sina och sina väljares intressen, i enlighet med sina värderingar.
Inget parti har rätt till politiskt inflytande i proportion till sin storlek, om det inte når egen majoritet. Så fungerar inte parlamentarismen.
Sten Tolgfors
Sten Tolgfors är tidigare handels- och försvarsminister.
Samhällsdebattör.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Det Sten skriver kan tyckas så självklart. Problemet är att den negativa utvecklingen på många områden i samhället har gjort att man snart måste bilda samlingsregering med SD som enda oppositionsparti för att hålla de utanför inflytande.
Jag är övertygad om att med Sten Tolgfors i Liberalerna kommer dessa att överta rollen som statsbärande på den högra politiska sidan då han med säkerhet kommer attrahera socialliberala/liberalistiska krafter inom M och ev KD.