Guinea-Bissau, narko-staten

ANALYS Guinea-Bissau fortsätter förtjäna benämningen ”narko-stat.” Under en enda vecka beslagtogs 800 kg kokain i den före detta portugisiska kolonin på Afrikas västkust. Landet har länge varit en viktig omlastningsplats för sydamerikansk narkotikasmuggling på väg till Europa. Bijagósöarnas obevakade farleder, landets porösa gränser och politisk instabilitet underlättar droghandeln. Trots insatser från internationella aktörer i regionen tillåts kokainhandeln hamna under radarn.

Politisk instabilitet och svaga institutioner släpper in sydamerikanska karteller

Ett årtionde har gått sedan Guinea-Bissau, ett av världens fattigaste länder, tilldelades stämpeln som Afrikas första narko-stat. När farlederna mellan Spanien och Marocko blev allt mer övervakade under det tidiga tvåtusentalet erbjöd fattigdom, politisk instabilitet och svaga institutioner en alternativ rutt för sydamerikanska karteller. Guinea-Bissau hade allt: porösa gränser, instabil ledning och enkelt mutade tjänstemän. Det sistnämnda något min senaste resa till Bissau kan understryka.

Över jul och nyår 2017 – 2018 bilade jag med min familj från Dakar till Guinea-Bissau där jag bodde som barn. Bilen skramlade sig fram över stora hål i vägen mot huvudstaden. Några kilometer utanför Bissau stoppas vi vid en vägtull, ett snöre spänt tvärs över gatan som bevakas av väpnade vakter. Det är ingen tvekan om saken, dags att än en gång ta fram sedlarna. En av männen är klädd i linne vars text lyder ”Money talks”. Vi vet inte om det är en tillfällighet, men skrattar åt klarspråket. Samtidigt våndas jag över det faktum attmänniskor inte förväntas kunna överleva på sina löner.

Hoppet om förändring överilat i skenet av statens förfall 

Guinea-Bissau har sedan sin självständighet från Portugal år 1974 präglats av ineffektivt ledarskap och genomlidit tre statskupper samt ett inbördeskrig.I slutet på 90-talet bröt inbördeskriget ut. Detta kom att bli startskottet för statens kollaps och droghandeln som därmed möjliggjordes. Internationella aktörer har sedan dess sakta men säkert avvecklat sin närvaro. I samband med oroligheterna och kriget som följde var det många länder som ”övergav” landet då man var tvungen att evakuera personal. Efter krigets slut valde Sverige att helt avsluta biståndet till Guinea-Bissau. Under de senaste åren kunde dock hoppet om en möjlig förändring skönjas till följd av två faktorer:

• År 2014 kom president José Mário Vaz till makten efter ett fredligt val som ledde till att det internationella samfundet att donerade $1,5 miljarder i bistånd till Guinea-Bissau.
• År 2013 grep amerikanska narkotikapolisen (DEA) landets f.d. marinchef Jose Na Tchuto för innehav och smuggling av narkotika. Gripandet skulle symbolisera en framgång i kampanjen mot narkotikasmugglingen. Man hoppades även att den upptrappade närvaron av internationella aktörer i regionen skulle avskräcka kartellerna.

Men bråk om biståndet följde. I mars 2017 avbröt FN:s enhet för narkotika och brottslighet sin närvaro i landet på grund av bristande finansiering. I början av 2018 införde ECOWAS (Västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap) sanktioner mot Vaz för att ha hindrat fredsbyggande insatser. Vidare pågår en ständig maktkamp mellan presidenten, premiärministern och militären. Landet har haft sju olika premiärministrar de senaste fem åren under president Vaz ledning.Föga överraskande har kvarvarande givare dragit tillbaka sitt stöd.

Kokainet kommer tillbaka på radarn

 FN sade under 2018 att Afrika och Asien började bli ett handelsnav för narkotika. Men ”börja bli” är en kraftig underdrift i mina ögon pga Guinea-Bissaus blandning av svag brottsbekämpning och en labyrint av obevakade öar där narkotikahandeln frodats i nästan två årtionden.

Bristen på politisk stabilitet är det största problemet för Guinea-Bissau som fortfarande används som ett nav för framförallt sydamerikanska kartellers narkotikasmuggling till Europa. Måndagen den 11 mars 2019 beslagtogs exempelvis nästan 800 kg kokain från en fiskbil i Bissau, det största tillslaget någonsin. En av de arresterade var ingen mindre än rådgivaren till Nigers parlamentariska talman. Detta indikerar det fortsatt starka inflytande över droghandeln genom Västafrika.

Bijagósöarna – ett paradis för både turister och smugglare

Utanför Bissaus kust ligger 88 isolerade öar i skärgården. Bijagósöarna är för det mesta obebodda. Ståtliga palmträd skänker en gnutta skugga över de vita stränderna och på ön Orango betar flodhästarna bland korna. Huvudön, Bubaque, förlitar sig på ostron som både en källa till mat och pengar. Ön dignar av skaldjur, färsk fisk, periperi-frutker och cashewnötter men viktig infrastruktur saknas för att ta vara på naturresurserna och stimulera både handel och turism.

Dikotomin på ön är otroligt påtaglig. Vi anlände med båt. Det finns inga robusta transportsträckor, även om hårt packade sandvägar är charmiga att färdas på. Husen är enkla, ofta en kombination av lera, sten och stråtak, men de flesta är utsmyckade med solceller. Under vår resas gång, bland tomma stränder och färska ostron på grillen som åtnjuts med en gnutta Conserva (en periperi-sås), tydliggörs i mina ögon potentialen för hållbar turism på Bubaque.

Men den isolerade skärgården och de oövervakade territorialvattnen är även ett paradis för narkotikahandeln. Stora laster narkotika anländer fortfarande med flyg och det finns varken radarsystem eller röntgenskannrar för övervakning av flygtrafik och kontroll av fraktlaster. Vår resa till ön avslöjar en obefintlig närvaro av officiella myndigheter.

Nya spelare, samma problem – landets framtid fortfarande osäker efter parlamentsval

Ökade oroligheter har egentligen varit pågående sedan inbördeskriget slut. Under vår resa 2017/2018 stationerades stridsvagnar från ECOMOG, en västafrikansk multinationell militär styrka etablerad av ECOWAS, framför presidentpalatset. Men ett land som saknar kontroll över sina gränser och står utan fungerande institutioner fortsätter attrahera nya farliga aktörer till regionen. Dessa blir dessutom svårare att spåra då skiftande allianser och nya aktörer kopplade till grupper som Islamiska Staten och al-Qaida verkar i samma område som de latinamerikanska kartellerna.

Parlamentsvalet hölls i Guinea-Bissau den 10 mars 2019 efter att blivit uppskjutet i tre månader. Valdagen gick fredligt till och antalet som röstade ska enligt uppgift ha varit högt. Partiet PAIGC, É a força do povo(folkets förkämpe), vann valet utan majoritet och måste nu skapa en koalitionsregering. Hur parlamentsvalet lär påverka det kommande presidentvalet i maj 2019 återstår att se. En sak förblir klar: landet är fortfarande ett viktigt nav i den narkotikahandel som sker genom Västafrika. Aktörerna må förändras, men spelet är detsamma. I nuläget är Guinea-Bissau därför inte enbart Afrikas första narko-stat, utan narko-staten som aldrig försvann, bara hamnade utanför (den obefintliga) radarn.

Vendela Rupp

Vendela Rupp studerar statsvetenskap och folkrätt vid Försvarshögskolan. Hon är en del av Mänsklig Säkerhets redaktion sen hösten 2018 och är för närvarande praktikant vid försvarsavdelningen på Sveriges ambassad i London.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.