ANALYS Den 5 oktober stiger ordföranden för den norska nobelpriskommittén ut och berättar resultatet av månader av nomineringar, utredningar, och hemliga överläggningar: vem som blir 2018 års vinnare av världens mest prestigefyllda pris – Nobels fredspris.
Om vi spanar ut över världen kan vi se några mer – och några mindre – troliga pristagare.
• Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed
En av de största förändringarna det senaste året är fredsuppgörelsen på Afrikas horn mellan Etiopien och Eritrea. Den mellanstatliga konflikten länderna emellan (år 2000) var en av de mest våldsamma konflikterna under de senaste decennierna och rivaliteten mellan länderna har nästlat sig in i diverse inbördeskrig i regionen, där de utkämpat sin konflikt genom att stödja olika rebellgrupper i regionens konflikter. Premiärminister Abiy har varit drivande bakom fredsuppgörelsen och den allmänna demokratisering som skett i Etiopien. Tidigare praxis vid historiska fredsuppgörelser har varit att ge båda sidorna priset, men det frångick kommittén när man 2017 gav priset till Colombias president Juan Manuel Santos. En sak som talar emot att kommittén ger priset till Abiy nu är att den stora förändringen har skett väldigt nyligen (Abiy tillträdde under våren 2018). Enligt Nobels testamente är det dock insatser under det gångna året som ska belönas (alltså 2017). Men å andra sidan har kommittén tidigare visat prov på att man kan tolka testamentet relativt flexibelt.
• Den katolska fredsorganisationen Saint Egidio
Denna katolska organisation, med bas i Rom, var en av de drivande medlarna i förhandlingarna i Mozambique mellan Renamo och Frelimo, 1992. När konflikten blossat upp igen, har organisationen åter engagerat sig som en fredsaktör. Saint Egidio har även gjort försök att medla fred i flera andra afrikanska länder, såsom Algeriet, Centralafrikanska Republiken och Burundi. I Senegals konflikt med utbrytarregionen Casamance var man en av de drivande krafterna bakom fredsavtalet. Kommittén har tidigare uppmärksammat just medlare i konflikter (såsom Martti Ahtisaari 2008 och Jimmy Carter 2002). Saint Egidio skulle kunna få priset för dess omfattande medlingsinsatser under åren. Priset skulle även peka på att Afrika generellt sett har utvecklats i en mer fredlig riktning.
• #MeToo
Kampanjen som briserade under 2017 och som bidrog till en normförskjutning när det gäller mäns våld mot kvinnor. Även om #MeToo har varit som mest tongivande i västvärlden, fick kampanjen också genomslag globalt. Genom att på ett genialt sätt knyta ihop individuella berättelser om övergrepp och trakasserier, kunde kampanjen visa på en struktur som är genomgripande i hela samhället. #MeToo är en värdig vinnare, och genom att ge priset till denna kampanj skulle kommittén kunna hjälpa till att vidga hur begrepp som säkerhet, krig och fred förstås.
• Nadia Murad
Den yazidiska kvinnan som var sexslav hos IS och vars fruktansvärda historia använts (av henne själv) för att väcka världens uppmärksamhet kring sexuellt våld i konflikter. Att ge priset till Nadia Murad vore därför ett sätt att sätta världens strålkastarljus på problemet med sexuellt våld i väpnade konflikter. Murad är ett sannolikt val för kommittén. Möjligen skulle priset kunna delas med Dr Denis Mukwege, en flerårig förhandsfavorit. Mukwege är en gynekolog som behandlat offer för sexuellt våld i konflikter, bland annat på sitt sjukhus (Panzi Hospital) i staden Bukavu i Demokratiska republiken Kongo. Dr Mukwege har i flera år varit förhandstipsad som vinnare på grund av hans insatser för att sprida uppmärksamhet kring problemet med sexuellt våld.
• UNHCR
De globala flyktingströmmarna har de senaste åren stått högt på världens agenda och är en av de stora utmaningarna som världen står inför. De nationella försöken att hantera denna trend har rönt begränsad framgång. Fler och fler länder har nu begränsat möjligheterna till att, exempelvis, söka asyl. Kommittén skulle kunna uppmärksamma det viktiga arbete som FN:s flyktingorgan gör för att hantera den globala situationen.
• Kronprinsen Mohammad bin Salman (MBS)
MBS är en slug och makthungrig reformator i Saudiarabien. Inte en sannolik kandidat eftersom Saudiarabien bedriver, tillsammans med bland andra Förenade Arabemiraten , en militär intervention i Yemen. Och Saudiarabien har också varit drivande i blockaden mot Qatar. Men i det större perspektivet kan dock MBS:s nya politik visa sig vara revolutionerande: de militanta islamistiska rörelsernas ideologiska och finansiella mylla finns i den Persiska gulfen. Om MBS lyckas med sin reform av Saudiarabien kan den grundläggande strukturen för det jihadistiska våldet förändras fundamentalt. En högoddsare.
• President Donald Trump
En högoddsare. (Fast förmodligen inte enligt honom själv). Hans publika diplomati med Nordkorea – med bombhot och krigsretorik som sedan vändes i ryggdunkningar och handslag – har visserligen lyckats skapa viss öppning, men överenskommelsen har när den väl ska genomföras visat sig stå på ganska tunn is, eftersom det inte finns någon genomtänkt plan för hur efterlevnad kan garanteras. Det är långt ifrån säkert att Nordkorea kommer att nedrusta sitt kärnvapenprogram. Trump är en osannolik vinnare. Och detta också ur ett större perspektiv: han har systematiskt motverkat de faktorer som vi vet gynnar fredlig relation mellan länder: internationella organisationer, världshandel och demokrati.
• OSSE – Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa
Kommittén har tidigare belönat organisationer som arbetat för internationellt samarbete, såsom FN och EU. Detta är en organisation som inte lyckats med några remarkabla framgångar under senare år, och som drabbats hårt av den förändrade ryska utrikeshållningen. OSSE har dock stretat på och är den drivande fredskraften i en serie olika frysta och långvariga konflikter runt om den ryska periferin: konflikter i Georgien (Abchazien och Ossetien), Moldavien (Transnistrien) och östra Ukraina (Luhansk- och Donetsk-regionerna).
• Mohammed Javad Zarif (Iran), John Kerry (USA) och Federica Mogherini (EU)
En högoddsare. Iran-uppgörelsen om kärnkraftsenergi är ett historiskt genombrott för nedrustningsarbete genom multilaterala förhandlingar. Men Iran-avtalet står och vacklar, eftersom USA genom Donald Trump dragit sig ur. Att ge priset till Iran-avtalets arkitekter skulle vara ett inlägg i den globala debatten om hur kärnvapennedrustning kan åstadkommas. Kommittén har faktiskt i ökande grad försökt att inte bara uppmärksamma vad som skett, utan också vad som sökt påverka utvecklingen i en fredligare riktning (såsom när man gav priset till Colombias president, trots att avtalet hängde i luften efter den misslyckade folkomröstningen).
• Can Dündar och tidningen Cumhuriyet
Det norska fredsinstitutet PRIO:s chef Henrik Urdal har listat Can Dündar och tidningen Cumhuriyet som möjliga vinnare. Det skulle kunna uppmärksamma vikten av pressfrihet och peka på den oroande utvecklingen i auktoritär riktning som skett de senaste åren i Turkiet under president Erdogan. Globalt sett ser vi en nedåtgående trend när det gäller den demokratiska utvecklingen.
• Miriam Coronel-Ferrer
Fredsuppgörelsen mellan MILF-gerillan och den filippinska regeringen var ett historiskt genombrott, när den kom 2014. Under de senaste åren har det visat sig att avtalet står pall också för försök från olika aktörer, inte minst på regeringssidan, att undergräva det, och avtalen har nu på allvar har börjat implementeras. President Duterte är alltför kontroversiell för att bli en vinnare, men Miriam Coronel-Ferrer, som varit den filippinska regeringens främsta förhandlare i processen, skulle kunna belönas, möjligen tillsammans med en representant från MILF-gerillan. Med ett pris till henne skulle kommittén uppmärksamma behovet av (och rätten till) kvinnlig representation också vid förhandlingsborden.
Låt oss hoppas att nobelkommittén lyckas hitta en värdig pristagare som verkat för ”folkens förbrödrande, avskaffandet eller minskning av stående arméer och spridandet av fredskongresser”.
Professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala Universitet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, t.f chefredaktör, samt redaktör för Mellanöstern samt press- och yttrandefrihet
Kommentera