DEBATT Opinionsmätningar visar att klimatförsämringar är en fråga som oroar många svenskar mer än något annat. Trots det väljer många tongivande politiker istället att fokusera på plånboksfrågor och invandring inför valet. Andra aktörer i samhället, bl a folkrörelser, lyfter dock fram konkreta förslag på hur klimathoten kan hanteras; hot som också är avgörande för mänsklig säkerhet. Gemensamt arbete för att möta klimathoten är dessutom processer som bidrar till att hålla demokratin levande, säger Gerd Johnsson-Latham, redaktör på Mänsklig Säkerhet.
Trots att vi både vet mer och gjort internationella – men vaga – åtaganden som i Paris 2015 så har koldioxidutsläppen sedan 1990 ökat med 60 % i Sverige. Det beror i hög grad på att vi reser mer eftersom våra livsstilar präglas av alltmer statusbetonat flygande.
Omställningar bromsas också av kortsynta ekonomiska egenintressen, och vad som med rätta kan kallas mördande reklam. Klimatfrågorna marginaliseras dessutom av att det politiska samtalet skyms av allt tal om invandring och vallöften om kortsiktiga s.k. plånboksfrågor. Det är beklagligt att de större politiska partierna i Sverige tycks vara fast i gammalt tankegods och sakna de visioner och nytänkande som behövs för att möta klimatproblemen som är en förutsättning för att skapa långsiktigt trygga jobb, trygg ålderdom, säkra bostäder och inte minst god uppväxt och bra liv för barn och unga.
Den svenska klimatlag som drevs fram av Miljöpartiet (MP) och antogs 2017 utgör dock ett stort steg framåt. Men den omfattar bara de utsläpp som genereras inom Sveriges gränser. Lagen döljer därmed de verkliga utsläppen som också omfattar vårt utlandsresande, de varor vi importerar och exporterar samt sjöfarten. Sammantaget dubblerar de våra territoriella utsläpp om drygt 50 miljoner ton vilket innebär att Sveriges utsläpp per person och år är drygt 10 ton växthusgaser. När det bör vara max 2.
Förändringsaktörer för miljön
Men det finns hopp! Många aktörer står för förändring, både inom det etablerade näringslivet, bland entreprenörer, forskarvärld, det civila samhället och enskilda individer. Klimatfrågorna ses också överlag i ett brett perspektiv där även bevarandet av biologisk mångfald poängteras, liksom rättvisa, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.
Tillsammans genomförde en bred front av förändringsaktörer Sveriges andra Klimatriksdag 4-6 maj 2018. (Den första ägde rum 2014 inför förra riksdagsvalet). Bland talarna vid Klimatriksdagen fanns bl a samhällsdebattör och tidigare politiker Anders Wijkman och den brittiske klimatforskaren Kevin Andersson. Andersson betonade faran av att ständigt skjuta upp agerande i fråga om klimathot – och likt astrologer tro på lösningar som inte är tekniskt och ekonomiskt tillämpbara i sinnevärlden som t ex CCS (insamling, lagring och förvaring av CO2).
Klimatriksdagen hade förberetts i flera år, med arbetsgrupper, seminarier, teater mm. En rad konkreta förslag presenterades i olika motioner, som visar att förändring är möjlig och görlig. De rör exempelvis stoppdatum för användning av fossila bränslen, fossilfri finanssektor, samordning av tågtrafiken i Europa och kolldioxidbudgetar för kommuner och landsting. Förslagen överlämnas nu till riksdagens ledamöter. Sammantaget kan förslagen på agendan delas in på en skala som anger hur genomgripande förändringar som krävs (vilket förstås är korrelerat till den effekt de kan tänkas få) (för detaljer se www.klimatriksdagen.se):
- Krav på annat än tillväxt som övergripande mål för samhällsbygget. Här framhålls att marknaden – och enskilda aktörers vinstintressen – snarare leder till än minskar klimat- och miljöproblemen. Förslagen inriktas på nya visioner och politiska program i syfte att formulera hållbara livsstilar; en ekonomi byggd på vad planeten klarar av samt ekonomisk och social rättvisa. Förslagen omfattar bl a lagstadgande av naturens rättigheter, individuella utsläppsrätter, nationella kolbudgetar och gröna handelsavtal.
- Mer statliga åtgärder, skatter och investeringar mm för att genomföra nödvändiga omställningar som marknaden varken kan eller ska ta sig an: styrning mot hållbarhet genom ramverk för resurshushållning, kortare arbetstid (för att prioritera fritid/frihet som del av livskvalitet), investeringsbanker för grön omställning, gröna pensionsfonder, stopp av subventioner av flyg och fossila bränslen, investeringar i långsiktigt hållbara transporter och infrastruktur, energieffektiva bostäder, ekologiskt jordbruk, effektiv avfallshantering,
- Omställning ”light” inriktad på att skapa bättre förutsättningar för individer att leva och välja mer hållbart på marknaden genom information om produkter. Som exempel kan nämnas ekomärkning.
- ”Light”-varianter i form av forskning och teknik- och produktutveckling som lösning på problemen. Det innefattar bl a utveckling av CCS (kollagring), elbilar, elvägar, solceller, vätgasteknik, reflekterande tak och vägar mm. Denna grupp kan också sägas inkludera (utbyggd) kärnkraft.
- Andra ska lösa problemen: ”omställning extra light”, som grundas på uppfattningen att utsläppen i Sverige är för små för att spela roll globalt, och att omställning därför ska ske utanför Sveriges gränser, eventuellt med ekonomiska bidrag från Sverige.
Nu arbetar Klimatriksdagen vidare med att föra ut analyser och förslag från majmötet – bl a till Almedalen – och fortsätta folkrörelsearbetet med att hålla fokus på klimat och hållbar utveckling, som enligt Klimatriksdagens värdegrund också lyfter fram allas lika värde och rättigheter.
Arbetet med Klimatriksdagen är ett exempel på ett samfällt agerande med att realisera en vision och där processen är en del av en levande demokrati; och livsviktig i tider som dessa. Det krävs att olika aktörer agerar och samverkar på bred front för att hålla demokratin levande, och manifesterad – för att folkstyret inte ska tas över av krafter som kan eller vill underminera demokratin, av politiska eller ekonomiska särintressen. Vi har sett i Jan Schermans förnämliga dokumentär på SvT hur demokratin mår i Sverige, med tunga företrädare för näringslivet – som redan nu kraftigt påverkar politiska beslutsfattare på alla nivåer – som vill krympa antalet riksdagsledamöter och hellre se fler ”experter” som styrande. Vi har också sett hur marknaden ersatt politiskt inflytande sedan 1980-talet, vilket bl a försvårat viktiga investeringar – trots extremt låg ränta – i miljövänlig infrastruktur.
Enligt en undersökning av den opartiska undersökningsorganisationen SOM-institutet i Göteborg våren 2018 är klimathoten den fråga som oroar svenskar mer än något annat. Denna oro till trots väljer många centrala makthavare och medier att titta åt andra håll. Detta skapa ett stort behov av bl a aktiva folkrörelser, precis som de som föregick inrättandet av demokratin 1918. Det krävs aktiva medborgare – inte bara konsumenter – och fria individer som i samverkan stöttar och bildar folkrörelser och/eller går in i politiska partier– på samma sätt som våra förfäder och förmödrar på 1800-talet när de drev igenom dåtidens krav om allmän och lika rösträtt. Idag är det klimatet som måste stå i fokus – men även demokrati och jämställdhet, för att motverka den populism – och kanske lättja – som utgör de verkliga hoten mot mänsklig säkerhet och trygghet. Fram till nu har vi varit invaggade i föreställningen att vi inte behöver kämpa för demokratin (och freden), utan tagit den för given. Men globalt ser vi hur hat, rädsla och odemokratiska och klimatförnekande krafter, ofta med rasistiska och kvinnofientliga agendor, vunnit makt. Inte genom kupper utan genom politiska val.
Vi har nu fått en broschyr till alla svenska hushåll inför risken att kriget och krisen kommer. Vad vi tycks behöva än mer är en broschyr om hur vi möter klimathoten – och hoten inifrån mot demokrati och människors lika värde och rättigheter. Åtgärdsförslagen ligger på bordet. Nu krävs bara mod och hopp och att sätta igång.
Gerd Johnsson-Latham
Gerd Johnsson-Latham, tidigare kansliråd på UD som har arbetat med kvinnors levnadsvillkor och rättigheter i ett globalt perspektiv under flera decennier.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: : Annie Sturesson, klimat- och utvecklingsfrågor
Kommentera