Tusentals riskerar livet när Qatar rustar för fotbolls-VM 2022

ANALYS Efter hård kritik mot behandlingen av migrantarbetare avskaffade Qatar det ökända kafala-systemet, som är roten till övergreppen. Men hittills har reformerna varit kosmetiska, skriver Olof Björnsson från Swedwatch. De många migrantarbetarna som är grundpelaren i landets ekonomi utsätts för svåra kränkningar av mänskliga rättigheter och Qatar är fortfarande ett av världens sämsta länder att arbeta i.

Med fem år kvar till avspark står det klart att Qatars värdskap för världsmästerskapet i fotboll 2022 är ett gigantiskt ekonomiskt åtagande. Enligt somliga beräkningar medför förberedelserna investeringar på 200 miljarder dollar i bland annat träningsanläggningar, hotell och infrastruktur.

Även den mänskliga kostnaden väntas bli enorm. Enligt Internationella fackliga samorganisationen (ITUC) riskerar 4 000 av landets migrantarbetare, som utgör cirka 90 procent av Qatars befolkning, att mista livet i upprustningen. Redan 2013 rapporterade brittiska The Guardian att en nepalesisk migrantarbete avled närapå dagligen på grund av hetta, bristande säkerhet och hårda arbetsförhållanden vid de många byggprojekt som ska stå klara när VM inleds.

Roten till migrantarbetarnas svåra situation i Qatar och andra delar av Gulfregionen är det så kallade kafala-systemet, som reglerar och kontrollerar flödet av utländska arbetstagare. Enligt systemet måste varje migrantarbetare ha en lokal ”sponsor” som ansvarar för personen under vistelsen. I praktiken medför detta att staten delegerar allt ansvar för personen till arbetsgivaren, vilket försätter honom eller henne i en extremt sårbar situation. Migrantarbetare i Qatar har tidsbestämda kontrakt och kan varken säga upp sig, byta jobb eller ens lämna landet utan sponsorns tillstånd.

Grova övergrepp

Kafala-systemet drabbar okvalificerade och redan utsatta arbetstagare hårdast. Läget försvåras av att arbetstagare generellt har ett väldigt svagt skydd i Qatar – landet har inte ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) två fundamentala konventioner som ger arbetstagare rätt att organisera sig fackligt och att förhandla kollektivt. I kombination med kafala-systemets informella aspekter, att gästarbetare ofta anländer till landet svårt skuldsatta och dessutom får sina pass beslagtagna av sponsorn, försätts många i situationer som uppfyller flera av ILO:s kriterier för tvångsarbete.

De många dödsfallen och gästarbetarnas utsatthet har utlöst en storm av internationell kritik, både mot Qatar och mot det internationella fotbollsförbundet FIFA. Efter hårda påtryckningar från fackförbund och människorättsorganisationer tillkännagav Qatar förra året att landet skulle reformera sin lagstiftning och avskaffa kafala.

Men ganska snart efter att reformerna införts stod det klart att de i praktiken bara var ett namnbyte. Termen kafala plockades bort, men den nya lagstiftningen innebar inget ökat skydd för arbetstagarna. I en färsk rapport varnar Amnesty International för att många av de missförhållanden som reformen var tänkt att motverka i själva verket fortsatt i stor skala. Arbetsdagarna är långa, ofta utan övertidsersättning eller veckovila. Det är fortfarande vanligt att arbetsgivaren beslagtar pass och andra identitetshandlingar, många tvingas alltjämt betala höga rekryteringsavgifter och är därför i beroendställning till sin sponsor redan innan de anlänt. När ITUC nyligen presenterade sitt årliga Global Rights Index lyftes Qatar fram som ett av världens tio värsta länder att vara anställd i.

Ökande efterfrågan på migrantarbetare även efter VM

Samtidigt är behovet av migrantarbetare i Qatar inget tillfälligt fenomen knutet till byggboomen. När träningsanläggningarna och hotellen har byggts kommer de att behöva bemannas – av utländska arbetare. Värdskapet för mästerskapet är bara ett steg i Qatars satsning på turism som utgör en grundpelare i Gulfstaternas strävan att diversifiera sina ekonomier och minska beroendet av olja. Branschen växer snabbt och tillväxten väntas leda till ett ökat behov av nya migrantarbetare.

Utmaningarna i regionens hotell- och turistsektor är så akut att den brittiska organisationen Business & Human Rights Resource Centre nyligen publicerade ett upprop med fokus på hotellsektorn i Qatar och Förenade Arabemiraten, som uppmanar investerare att noga beakta risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter i branschen. Uppropet är delvis baserat på en rapport från Swedwatch som avslöjade människorättskränkningar och svåra arbetsförhållanden för migrantarbetare på hotell i Dubai – hotell som även används av svenska charterbolag.

Internationella företag med verksamhet i Gulfländerna verkar i en extremt komplicerad kontext, vilket ställer krav på att de genomför noggranna processer för att identifiera risker för negativ påverkan på mänskliga rättigheter, så kallad human rights due diligence. Dessa processer, som beskrivs i FN:s Vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (UNGPs), ställer också krav på ett skyndsamt agerande när det gäller att åtgärda riskerna och att åtgärderna kommuniceras offentligt och till de som berörs.

Höga krav på näringslivet

Sveriges regering har ställt sig bakom dessa principer och har i sin Handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter slagit fast att just mänskliga rättigheter är en viktig del i den svenska handelspolitiken och exportfrämjandet.

Gulfländernas kafala är ett intressant case ur ett näringlivsperspektiv, eftersom ett system där det juridiska ansvaret för varje arbetstagare överförs på arbetsgivaren inte är optimalt ur företagens perspektiv. En studie från ILO visar att ett annat system inte bara skulle motverka kränkningar utan även skulle innebära betydande ekonomiska fördelar både för stater och företag.

I väntan på sådana reformer ställs höga krav på den privata sektorn. Alla företag har ett ansvar att respektera mänskliga rättigheter i sin verksamhet, även i de fall där staten inte uppfyller sin plikt att skydda dessa rättigheter. Svenska företag som vill uppfylla detta ansvar och inte kunna kopplas till negativ påverkan på mänskliga rättigheter måste agera i enlighet med regeringens handlingsplan och minimera risken för kränkningar vid all verksamhet i Gulfen.

Olof Björnsson

Olof är researcher på organisationen Swedwatch, som granskar företags påverkan på människor och miljö i Afrika, Asien och Latinamerika. Han har sin bakgrund inom journalistiken och på Swedwatch har han arbetat bland annat med migrantarbetares rättigheter i Gulfländerna och företags ansvar vid verksamhet i konfliktzoner.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Annette Lyth