Koranskolor i Västafrika– en grogrund för radikalisering?

ANALYS Koranskolor i Västafrika är en potentiell grogrund för våldsbejakande islamism. Detta beskriver Emma Jaenson som i en fältstudie i Senegal studerat sambanden mellan barnfattigdom och rekrytering till radikalislamistiska organisationer

Pojkar, ibland så unga som fem år, barfota i smutsiga och för stora kläder är ett vanligt inslag i den senegalesiska gatubilden. Dessa så kallade talibépojkar har skickats iväg av sina föräldrar på den västafrikanska landsbygden för att gå i koranskola.

Senegal är ett sekulärt land där majoriteten av befolkningen praktiserar en moderat form av sufi-islam. De religiösa ledarna, marabouterna, har ett betydande politiskt och ekonomiskt inflytande. Uppdelningen mellan stat och religion har skapat två parallella skolsystem: de statliga skolorna med en formell läroplan och de privata koranskolorna. Tiggeriet är en del av undervisningen eftersom det anses fostra pojkarna till att bli disciplinerade och ödmjuka. I många koranskolor ägnas mycket lite tid åt studier. Istället tvingas pojkarna ägna större delen av dagen till att tigga från tidig morgon till sen kväll. Pengarna går huvudsakligen till marabouten själv, men i vissa fall skickas en mindre andel till pojkarnas föräldrar. Human Rights Watch beskrev i en rapport att pojkar som inte lyckas tigga ihop tillräckligt med pengar ofta blir fysiskt bestraffade och att sexuellt utnyttjande är vanligt förekommande.

Tiggeri – en affärsmodell för religiösa ledare

Talibésystemet har en lång tradition i Senegal, men det organiserade tiggandet är ett relativt nytt fenomen. Till följd av en omfattande torka under 1970-talet flyttade en stor del av landsbygdsbefolkningen in till städerna i jakt på arbete. Marabouterna tog med sig sina lärjungar till staden och tvingade dem att tigga. De ekonomiska förtjänsterna med talibésystemet blev snabbt välkända. Flera koranskolor grundades av predikanter som drevs av ekonomiska intressen snarare än religiös övertygelse. FN-organisationen UNODC i Dakar uppskattar att marabouterna genom tiggeriet kan tjäna in motsvarigheten av en statstjänstemans månadslön.

Att många föräldrar fortsätter att skicka sina barn till koranskolor beror till stor del på okunskap om förhållandena på skolorna. Fattigdom är en annan faktor. Enligt Rädda Barnen i Senegal kommer många talibéer från mycket fattiga familjeförhållanden, inte sällan från hushåll med ensamstående mödrar.

Marabouternas höga anseende i samhället har gjort det svårt för regeringen att kritisera eller reformera talibésystemet. Få marabouter har blivit dömda för brott trots att det finns lagar som förbjuder påtvingat tiggeri, barnmisshandel och vanvård av barn. I de fall där marabouter har misstänkts för mord har straffet oftast uteblivit eller resulterat i kortare fängelsestraff. Men en brandolycka i en koranskola år 2013 där nio talibéer brann inne nådde stor uppmärksamhet och bidrog till ett större ifrågasättande av koranskolorna.

Europa eller brottets bana

Uttrycket på det lokala språket wolof ”Barça ou Barzakh!” (Barcelona eller döden) illustrerar två av de alternativ flertalet talibépojkarna står inför: att försöka ta sig till Europa eller att bli kriminella. En representant från civilsamhällesorganisationen RADDHO beskriver talibéerna som ”förlorade barn”. De kommer aldrig att integreras i samhället då de inte kan läsa eller skriva och saknar yrkesutbildning. I bästa fall blir de försäljare. I sämsta fall ansluter pojkarna sig till kriminella gäng eller går med i en radikalislamistisk organisation.

Många koranskolepojkar försöker att med båt komma till Kanarieöarna eller med lastbil åka norrut genom Saharaöknen till Europa. Vägen till Europa är dock farlig och kostsam. För dem som inte har resurser att lämna landet återstår få möjligheter. Pojkar utan familj, utbildning och yrkesmöjlighet utgör en ideal rekryteringsgrupp för terrororganisationer. I både Mali och Nigeria sker rekrytering till jihadistgrupper via bland annat koranskolor. En studie av en av Senegals främsta terroristexperter visar att det främsta skälet att ansluta sig till en terrororganisation i Västafrika inte är religiöst utan ekonomiskt. Undersökningen visar att drygt åtta procent av den senegalesiska befolkningen sympatiserar med våldsbejakande islamism.

En trend som kan tänkas ha bidragit till ett ökat stöd för radikal islamism, men som den senegalesiska regeringen länge varit ovillig att diskutera, är det ökande antalet koranskolor och moskéer som finansieras av Gulfstater. Senegalesiska medier rapporterar emellanåt om att moskéer har stängts ner och att marabouter blivit fängslade på grund av att de predikat radikal islamism.

Förra året utlovade regeringen att vidta åtgärder mot missbruket av talibésystemet. Senegals president, Macky Sall, meddelade att regeringen med mer kraft skall tillämpa den redan existerande lagen mot tiggeri. Ett projekt mellan staten och flera NGOs går ut på att bygga koranskolor på landsbygden, så att talibéerna kan bo kvar hos sina föräldrar. Förslag har även lagts fram om en formell läroplan för koranskolorna.

För att komma åt problemet krävs åtgärder på flera nivåer. Regeringen måste se till att vanvård av barn alltid får rättsliga påföljder. Religiösa ledare måste också ta sitt ansvar för att reformera talibésystemet. Det krävs även kommunikationsinsatser i byarna så att föräldrarna får information om eventuella missförhållanden på koranskolorna.

Utnyttjandet av barn i religiösa skolor är inte endast en barnrättsfråga; det är en fråga kopplad till både nationell och internationell säkerhet. Steget från tiggande barn till våldsbejakande unga män är kortare än vad många beslutsfattare tidigare trott.

Artikeln baseras till största delen på intervjuer med FN-organisationer, NGO:s och journalister i Senegal som författaren gjort i samband med en ännu inte publicerad fältstudie.                     

Emma Jaenson

Emma Jaenson studerar ett masterprogram i utvecklingsstudier vid Lunds universitet. Hon har nyligen utfört en fältstudie i Senegal om relationen mellan talibébarn och islamistisk radikalisering.

 

 

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Annie Sturesson, Afrika och utveckling och säkerhet