ANALYS När de demobiliserade soldaterna återvänder hem har de ofta obearbetade traumatiska minnen vilket resulterar i alkohol- och drogmissbruk och ett ökat våld i hemmen. Konflikten har därför långtgående och bestående konsekvenser på hela det ukrainska samhället, skriver Mänsklig Säkerhets nya redaktör Annette Lyth.
Under den senaste tiden har konflikten i östra Ukraina uppmärksammats allt mer i svensk media i takt med att striderna blossat upp mer intensivt igen. Rapporteringen är ofta fokuserad på civilbefolkningen som är kvar i de ockuperade områdena eller i den så kallade gråa zonen mellan frontlinjerna. Mer sällan hör vi om hur konflikten påverkar det ukrainska samhället i stort när vanliga familjefäder skickas till fronten för att ta del i strider och hur det bidrar till en allmän upptrappning av våld och osäkerhet över hela Ukraina när de återvänder hem. Även om striderna är isolerade till de östra delarna av Ukraina, får konflikten konsekvenser över hela landet.
När den väpnade konflikten utbröt i östra Ukraina 2014 blev behovet av soldater större än vad den existerande armén kunde tillgodose. Det betydde att civila män rekryterades för att delta i väpnade operationer mot separatisternas paramilitära grupper. När dessa män återvänder till sina familjer och samhällen har många av dem obearbetade traumatiska minnen från frontlinjen. Det resulterar ofta i alkohol- och drogmissbruk och ökat våld mot familjemedlemmar och andra närstående.
Sambandet mellan soldaternas hemkomst och våldet mot kvinnor har påvisats av organisationer som arbetar med våld mot barn och kvinnor, som ser en ökning av samtal till hotlines varje gång en ny omgång soldater skickas hem. Det finns för närvarande ingen obligatorisk debriefing med soldater innan de återvänder till sina familjer, men ett ökande antal frivilligorganisationer erbjuder psykologisk hjälp. Detta är dock inte tillräckligt eftersom mäns negativa uppträdande inte bara grundar sig i erfarenheter från fronten utan också i den mycket snäva mansroll som definierar mannen endast som familjens försörjare, inte som en person som visar känslor.
Den ukrainske mannen
För att förstå den ukrainska mansrollen och framför allt mannens roll i familjen måste man titta tillbaka på Sovjettiden. Under den perioden tillämpade statsmakten en medveten policy att riva ned den traditionella patriarkaliska familjestrukturen, inte för att främja jämställdhet utan för att stärka statens makt även i den privata sfären. Det betydde att man försvagade den patriarkaliska familjemodellen och förminskade mannens roll som fader, istället blev hans enda uppgift att vara familjens försörjare.
Problematiken med denna mycket snäva genderroll för män blev tydlig i slutet på 1990-talet, då den ekonomiska nedgången medförde att många män förlorade sina jobb och därmed också sin sociala status. Alkoholismen nådde alarmerande höjder och man talade om en hälsokatastrof för männen i Ukraina, där den förväntade livslängden för män sjönk till 62,3 år. Våld i hemmet är mycket vanligt, och i en rapport från 2014 rapporterade 68 procent av pojkar och 55 procent av flickor i åldern 2-14 år att de upplevt våld hemma. En annan rapport visade en tredjedel av alla kvinnor har upplevt våld från en manlig partner.
Veteranernas börda och dess konsekvenser
Många av de civila män som rekryterats för att kämpa mot de rysstödda separatisterna har skickats till frontlinjen för att delta i aktiva strider. När de slutfört sin tjänstgöring åker de direkt hem till sina familjer, i vissa fall med sina vapen i behåll. Det finns psykologer tillgängliga i armén, men få män accepterar att gå till dessa eftersom det anses tyda på svaghet, vilket en traditionell ukrainsk man inte får visa.
Många familjer vittnar om förändringar hos sina män, såsom ökad aggressivitet och problem med att återintegrera sig i familjelivet och samhället i övrigt. Veteranorganisationer har också rapporterat om passivitet och likgiltighet hos sina medlemmar, symtom som kan tyda på posttraumatiskt stress syndrom (PTSD). Vissa män har förlorat sina jobb medan de var vid fronten, andra säger upp sig eftersom de blivit förflyttade till sämre tjänster medan de varit borta, eller för att de finner det svårt att återgå till kontorsarbete efter att ha upplevt adrenalinkickarna i skyttegravarna.
Eftersom den traditionella ukrainska mansrollen inte tillåter ”svaghet”, väljer många män självmedicinering med ökat alkoholintag, vilket i sin tur leder till ökat våld mot kvinnor och barn. Organisationer som har hotlines för våld mot kvinnor och barn kan se en direkt korrelation mellan perioder då soldater demobiliseras och skickas hem och en ökning i antalet samtal från våldsutsatta kvinnor. Det var redan tidigare svårt för kvinnor att få skydd av samhället mot mäns våld och som en följd av konflikten har detta skydd urholkats ytterligare. Kvinnor som försöker att anmäla sina män anklagas för att vara opatriotiska och blir ifrågasatta av polisen: ”Hur kan du anmäla din man, han är en nationell hjälte”.
Vad görs?
Den ukrainska regeringen är medveten om problemen med de återvändande soldaterna. I sitt inledande tal på en konferens om konfliktrelaterat sexuellt våld, organiserat av UNICEF, Kvinna till Kvinna och svenska ambassaden i Kiev den 23 maj 2016, nämnde den ukrainska biträdande utrikesministern inte bara det våld mot kvinnor som begås av de väpnade grupperna utan också det ökande våldet som är kopplat till de ukrainska demobiliserade soldaterna. Enligt ministern uppvisar 60 procent av de soldater som återvänder hem symptom som kan tyda på de lider av PTSD. Även om det är ett positivt steg framåt att man börjat uppmärksamma soldaternas mentala hälsa så finns det fortfarande ett motstånd i det ukrainska samhället att diskutera grundorsakerna till männens dåliga psykiska och fysiska hälsa – man fokuserar endast på symptomen.
Ett ökande antal frivilligorganisationer erbjuder psykosocialt stöd till veteraner, men det är tveksamt hur effektivt detta stöd kommer att vara om man inte också arbetar för mer djupgående förändringar av det ukrainska samhället och dess genderroller. Det måste bli tillåtet för män att få prata om känslor och att visa att de mår dåligt så att de söker psykologhjälp när det behövs. De måste släppas in i familjelivet och ta mer ansvar för barnen, inte bara vad gäller deras ekonomiska behov.
Man säger ofta att väpnade konflikter kan öppna för positiva förändringar i samhället men åsyftar då oftast att kvinnor får mer utrymme som aktörer. I Ukrainas fall kan det också vara en chans att förändra mannens genderroll, vilket skulle få positiva konsekvenser på flera olika nivåer i samhället, in minst vad gäller säkerhet. Sverige i sin roll som en av de största bidragsgivarna till Ukraina kan spela en viktig roll genom att länka jämställdhets stöd till stöd för veteranerna och deras familjer. Detta kan göras till exempel genom tekniskt och ekonomiskt stöd till ett obligatorisk de-briefing system innan soldaterna återvänder hem där det är möjligt att identifiera personer som behöver mer stöd och se till att alla lämnar ifrån sig sina vapen. Erfarenheter från Bosnien visar att gruppterapi kan fungera väldigt bra för veteraner då de får en chans att diskutera med andra i samma situation. I dessa grupper kan man så småningom också introducera diskussioner om genderroller och jämställdhet. Samtidigt måste stöd också ges till veteranernas familjer som ofta står handfallna när de får hem sin förändrade män. Många fruar känner sig isolerade och barnen har svårt att förstå vad som hänt med deras pappa. Mer information kring PTSD och dess symptom behövs spridas till familjer men också samhället i stort. Självhjälpsgrupper bör startas av och för familjemedlemmar så att de kan möta andra i samma situation och stötta varandra.
Annette Lyth
Annette Lyth är redaktör på Mänsklig Säkerhet och internationell jurist som har arbetat många år i OSSE och olika FN-organ. Hon kommer senast från UNICEF i Ukraina, men har också jobbat i Rwanda, Kosovo, Nepal och Sydostasien.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Lotta Schüllerqvist, redaktör Mellanöstern, Press- och yttrandefrihet
Annika säger
Tack, Annette, för en mycket viktig artikel. Du gör tydligt vilka följderna blir av väpnat våld och konflikt på civilsamhället och på kvinnor och barn. Du visar också vilka enorma utmaningar som finns i återvändandet och i förlängningen kommer att hindra återuppbyggnad. Kvinnor behövs också i planeringen av de åtgärder du föreslår för läkande och nya inkluderande genderroller. Tack för att du skrivit så bra om ämnet!