DEBATT Idag släpper FN sin 14:e rapport om situationen för mänskliga rättigheter i Ukraina sedan Rysslands aggression och annektering av Krim. I samband med detta skriver utrikesminister Margot Wallström om Sveriges stöd till Ukraina, vilket genom ett genusperspektiv i analys och genomförande blivit ledande på många sätt.
Sveriges aktiva stöd till Ukrainas väg mot ökat välstånd och en starkare demokrati är en av regeringens främsta prioriteringar. Men vägen dit kantas av utmaningar. Vårt stöd är centralt och våra satsningar präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Särskilt fokus läggs också på kvinnors aktiva deltagande i konfliktlösning och fredsbyggande arbete vilket är avgörande för att nå långsiktigstabilitet. Ukraina är ett av regeringens fokusländer i handlingsplanen om kvinnor, fred och säkerhet.
Sverige är en av Ukrainas största givare med ett bilateralt stöd på 240 miljoner kronor under 2016 och en viktig partner till Ukraina. Vårt stöd är inriktat på reformer inom energieffektivisering, decentralisering och rättsstatlighet.
Jämställdhetsperspektivet genomsyrar arbetet och är en nyckelfråga för att Ukraina ska kunna tillvarata hela befolkningens potential. Här har Sverige en särskilt viktig roll att spela, tack vare våra breda erfarenheter på jämställdhetsområdet.
Sveriges stöd till Ukraina genomförs av en bredd av aktörer på olika nivåer. Vi arbetar med hela jämställdhetsagendan från våldsförebyggande till ekonomisk egenmakt och politiskt deltagande. Erfarenhet visar att kvinnors aktiva deltagande i konfliktlösning och fredsbyggande arbete är avgörande för att nå långsiktig stabilitet. Därför är vårt stöd till Ukraina inom detta område särskilt viktigt. Ukraina har valts ut till ett av regeringens fokusländer i handlingsplanen om kvinnor, fred och säkerhet. FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 och efterföljande resolutioner är basen i detta arbete. Vi stödjer Ukraina i genomförandet av dess nyligen antagna handlingsplan för implementering av resolution 1325 genom till exempel stöd i syfte att öka kvinnors politiska deltagande och stärka kvinnors ekonomiska egenmakt.
Kvinnor och barn utgör ca 65% av Ukrainas över 1,5 miljoner internflyktingar och är särskilt utsatta. Som stor humanitär givare till Ukraina har Sverige varit särskilt drivande i att genderaspekter i humanitära insatser beaktas för att möta humanitära behov. En konsekvens av konflikter är många gånger ökat våld mot kvinnor och flickor, både i konfliktområdet och i hemmet. Sverige stödjer organisationer som är verksamma inom området, som Kvinna till Kvinna, liksom den ukrainska regeringens process för att ratificera Europarådets konvention om våld mot kvinnor, Istanbulkonventionen.
Sverige stödjer också ett omfattande projekt med Ukrainas finansministerium i syfte att integrera ett genusperspektiv i budgetanslag från lokal till nationell nivå i Ukraina och därmed tydliggöra möjligheterna för en jämställd fördelning av resurser.
Den av Ryssland skapade väpnade konflikten i östra Ukraina har resulterat i 10 000 dödsoffer och drivit över 1,5 miljoner människor på flykt – den har också stulit uppmärksamhet och resurser från reformarbetet. Vi är tydliga med vårt budskap till Ukrainas politiska ledning att vårt stöd förutsätter politisk vilja och konkreta resultat i reformarbetet. Ett demokratiskt och välmående Ukraina är viktigt för ukrainarna själva och för vår gemensamma framtid: för stabilitet och en hållbar utveckling i Europa och för upprätthållandet av folkrättsliga principer. Därför fortsätter vi att aktivt stödja de krafter som arbetar för att förverkliga ett öppet och jämställt samhälle byggt på förtroende mellan staten och folket, där rättsstatens principer respekteras och det ukrainska folkets välfärd och säkerhet förbättras.
Margot Wallström
Sveriges utrikesminister
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta Robert Egnell, chefredaktör.
Göran Trogen säger
Bästa Margot Wallström,
Det kunde även ha nämnts att Sverige genom Sida har finansierat arbetsmarknadsprojekt med social dialog i centrum under tiden 2006 – 2013. Många svenska experter från myndigheter och fack- och arbetsgivarorganisationer har haft ett djupgående erfarenhetsutbyte med svenska modellen i centrum och diskussioner med ukrainska parter om tillämpligheten av erfarenheterna i Ukraina. I sju branscher har interaktiva seminarier ägt rum följda av “master classes” med utvalda företrädare för fack- och arbetsgivarorganisationer, där parterna åtagit sig att genomföra reformer inom olika områden enligt överenskomna riktlinjer. Så har även skett i viss utsträckning trots den politiska turbulens som förekommit. Kronan på verket i detta arbete blev en gemensam utredning av ukrainska parter med bistånd av svenska experter om en helt ny modell för tvistelösning, som överlämnades i december 2013. Händelserna därefter har gjort att utredningen hamnat i träda, trots att parterna är eniga om att gå vidare till implementering i lag och avtal. Sida/Kiev motsatte sig tyvärr en fortsättning efter 2013.
Överhuvud har de svenska insatserna omvittnat bidragit till ett fördjupat partssamarbete och att parterna nu förhandlar “the Swedish way”, låt vara att det är svårt att åstadkomma resultat under rådande förhållanden. Svenska experter kan även berätta om att partssamarbetet utvecklats och att man numera har ett gemensamt uppträdande mot regeringen i många frågor; tidigare antagonism har förbytts i samarbete.
Enligt min och experternas mening är fortsatt satsning på social dialog i Ukraina det kanske bästa sättet att, förutom att åstadkomma reformer, även fördjupa demokratin, då det är fråga om bestående organisationer med förankring hos sina medlemmar och företrädda av representanter med ärliga ambitioner att förbättra arbetsmarknaden, varav många med inflytande på högsta politiska nivå.
Jag och de många som deltagit i olika expertteam föreslår därför en återupptagning av bistånd avseende social dialog i Ukraina, förslagsvis inom regeringens projekt Global Deal.
Göran Trogen
tidigare VD Almega och arbetsgivarexpert i Ukraina 2006-2013
Martin Hallqvist säger
Kan bara hålla med av allt mitt hjärta och önska lycka till i ert svåra men absolut nödvändiga arbete för
Ukrainas välgång och utveckling. Utan kvinnornas medverkan sker varken det ena eller det andra! Detta måste i sin tur ske utan att gamla makthavare lägger orättfärdiga och olagliga hinder i vägen!
Martin Hallqvist
Sveriges första ambassadör i Ukraina 1992-96
Karin Utas Carlsson säger
Margot Wallström skriver “Den av Ryssland skapade väpnade konflikten i östra Ukraina har resulterat i 10 000 dödsoffer och drivit över 1,5 miljoner människor på flykt…”. Uppenbarligen vill den svenska regeringen stödja Ukraina i dess väg mot “välstånd, utveckling och jämställdhet”. Varför då utpeka Ryssland som aggressivt och ENSAMT ansvarigt för kriget i Ukraina? Det är inte första gången vår utrikesminister gör det, och inte bara när det gäller kriget i den östra delen av Ukraina. Sverige var dessutom snabbt ut med att förorda sanktioner mot Ryssland. Det hade varit betydligt bättre att stödja fredssamtalen i Minsk, inte ta ställning i skuldfrågan utan använda kunskaper i konstruktiv konflikthantering, inklusive medling.
Redan sanktionerna var en klar upptrappning, en fientlig handling och i strid med god konflikthantering. Som det nu är bidrar Sverige knappast till en fredlig utveckling vare sig i Ukraina eller i vår del av världen i övrigt. Häromdagen beslutades i riksdagen om ett svenskt värdlandsavtal med Nato, något som ökat oron i Ryssland och bland alla oss som oroar oss för att man utser Ryssland till fiende och ökar risken för krig, även med kärnvapen. Ständiga krigsövningar pågår runt Östersjön och på båda sidor om ryska gränsen. Vi har inte behov av att utse fiender utan av att öka förståelsen för vad som händer och hänt. Risk för krig med kärnvapen, också av misstag, ökar då spänningen ökar mellan makterna. Vi har behov av goda, vänskapliga kontakter, gott handelsutbyte och goda samtal med förhandlingar för problemlösning.
Utan att försvara annekteringen av Krim måste man ändå försöka FÖRSTÅ det ryska perspektivet med oro för ett Nato som inringar Ryssland med baser (i strid med löften som givits till Gorbatjov vid Sovjetunionens upplösning) och till och med drar in Ukraina i sin maktsfär genom Värdlandsavtal. Man förtiger betydelsen av den ryska flottbasen på Krim och utvecklingen i Ukraina med en ny regim – t o m med fascistiska inslag – som tar avstånd ifrån Ryssland. (Där hade för övrigt USA sitt finger med i spelet.) Att Ryssland inte önskade att Nato lade beslag på den flottbasen är inte att förundras över. (Alla spelar maktspelet.) Man förtiger också det inrikespolitiska spelet i Ukraina som orsak till problemen. Det är inkorrekt och oklokt att ge Ryssland hela skulden för utvecklingen. Om inte omvärlden lagt sig i och försökt dra in Ukraina i den västliga sfären bort från Ryssland utan uppmuntrat till handelsavtal åt båda hållen hade situationen sannolikt varit en helt annan.
Som fredsarbetare och svensk medborgare är jag djupt oroad över utvecklingen som är ett uttryck för maktpolitik av såväl västmakterna som Ryssland. Vi behöver Palmes typ av “gemensam säkerhet” inte med våra vänner emot en fiende utan gemensam säkerhet med den som vi har problem med eller är oroad av.
Anita Sjögren säger
Karin Utas Carlsson, Tack för dina kloka ord! Om gemensam säkerhet och behovet av att se mer än ett perspektiv. Tack vare den omtalade franska dokumentären vet vi också mer om Maidan-revolutionens mörka sida… vilket dock tycks ha undgått den svenska regeringen. “Sverige är en av Ukrainas största givare”, skriver Wallström. Men har hon hört
talas om korruptionen?