REFLEKTION När stödet för protektionism och nationalism verkar växa behöver vi stå upp för den positiva vägen framåt, skriver Thomas Simonsson och manar till att välja den väg som erbjuder hopp och möjligheter istället för begränsningar och murar.
Den israeliska författaren Amos Oz skriver att enda sättet att slå tillbaka hopplöshet är att skapa och sprida hopp – kanske inte främst bland de mest fanatiska men bland de sansade. För de sansade finns och genom hopp ska dessa komma fram och göra sin närvaro märkbar. Och det behövs perspektiv, människor och ledarskap som inger hopp. I dagarna förlorade världen Hans Rosling. Nu är det upp till oss som är kvar.
Känslan har börjat göra sig påmind om att världsordningen och världssystemet som vi känt sedan länge närmar sig ett vägskäl. Demokratin och globaliseringen och sammanflätandet av folk och kapital ifrågasätts allt hårdare. De kommande trenderna verkar vara större stöd för nationalisering, och protektionismen tilltar (ekonomen Joshua N Feinman i DN: Ekonom varnar för allt fler handelshinder). Det finns en växande skara ledare och stater som strävar efter en avglobalisering. Inom Europa har illiberal demokrati fått visst fäste. Tron på att världen löser stora problem tillsammans riskerar att ersättas av allt mer stater som anser sig vara starkare själv. Mindre samarbete och mindre kompromisser. Mer nationellt självbestämmande, mer vi och dom och mer uppluckring av världsordningen som vi känner den idag.
Västvärlden är en lockelse för många människor. Möjligheter, välstånd, friheter och rättigheter som vårt samhälle erbjuder lockar människor från andra platser där detta saknas. Stefan Fölster beskriver i Östgöta Correspondenten (Sverige brakar ihop – men för mig går det bra, 25 feb 2016) hur Sverige har utvecklats:
I nästan alla avseenden går det bättre för Sverige än på decennier. Tillväxten är hög. Svenskars inkomster efter skatt (och inflation) är 50 procent högre än för 20 år sedan. Denna rejäla ökning av levnadsstandarden har nått alla grupper.
Västvärlden har det bra. I jämförelse med de många länder utanför västvärlden är levnadsstandarden här avsevärt högre. Människor världen över får vetskap om att möjligheter ser olika ut på olika platser i världen. I sökandet efter bättre möjligheter finns en dragningskraft. Särskilt när den egna tillvaron möter kritiska nivåer av det som Robert Egnell beskriver som mänsklig säkerhet. Trots att det har gjorts stora globala framsteg under senaste tjugo åren är stora delar av världen fortfarande drabbade av krig, svält, arbetslöshet och undermåliga livsförhållanden. Allt är påverkansbart av människan genom organisering, överenskommelser, innovation och handlingskraft. Trots det utvecklas inte alla delar av världen tillräckligt snabbt och positivt för att minska migration och sökandet efter bättre möjligheter.
Mer samarbete och utbyte är lösningen
Globaliseringen har redan inträffat. Att hindra den eller begränsa den innebär inte bara en mur mot Mexiko eller ett stängsel mot Kroatien – den innebär också mer och hårdare gränser mellan människor socialt som fysiskt. Hur kan människors strävan efter ett bättre liv hindras? Drivkraften att söka trygghet och säkerhet kommer inte försvinna. Omsorgen om sig själv och sina närmaste försvinner inte av murar. Drivkrafterna kan möjligtvis omledas genom alternativ som möter behoven.
Långsiktigt utgör inte minskad handel och minskat socialt utbyte lösningen på några av globaliseringens utmaningar. Kortsiktigt kan det mätta behovet av resoluta åtgärder som många människor känner i en orolig tid, men långsiktigt utjämnar protektionism och nationalism inte förhållanden världen över vilka i sig har påverkan på migrationens drivkrafter. Globaliseringens utmaningar kan inte åtgärdas med mindre samarbete och mindre gemensamma lösningar. Det går emot globaliseringens kärna. Globaliseringen innebär att världen upplevs som mindre med kortare avstånd socialt och fysiskt, och mer samberoende mellan människor, organisationer, företag och stater. Den snabba teknikutvecklingen kommer innebära mer av globaliseringen som vi känner den idag, mer av ömsesidigt beroende, mer utbyte mellan människor över hela världen.
Stå upp för en positiv väg framåt i en stormig tid
Vi befinner oss i en tid när vi måste stå upp för den positiva vägen framåt. Den väg som erbjuder möjligheter och ser lösningar snarare än begränsningar och murar. Vi bör vara hårda och tydliga med att lösningen inte består av ännu större skillnader mellan världens olika delar. Människor vet var de bättre möjligheterna finns för sig och sina kära. Det vi snarare måste göra i en värld där planetens yta blir allt mindre för var person är att se till att desto större del av denna är en positiv del att leva, utvecklas och frodas på.
Jag känner sorg över Hans Roslings allt för tidiga bortgång. Hans åstadkom mycket med stor påverkan och hans gärning har varit och är digitalt fortsatt en röst för en optimism och exempel på möjligheter som vi behöver. Nu är det vi kvar för framtiden. Antingen är vi vid ett vägskäl i historien eller så försvarar vi och utvecklar det som är uppnått. Möjligheternas lösningar behöver stödjas med kraft.
Thomas Simonsson
är statsvetare med fokus på säkerhetspolitik, förbundsledamot i Svenska FN-förbundet och tidigare officer med erfarenhet från tre internationella insatser. Arbetar nu med krisberedskaps- och totalförsvarsfrågor inom myndighet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, redaktör Folkrätt.
Lämna ett svar