Hållbar fred i Syrien kräver mer än medling

ANALYS EU:s intentioner att utöver medling börja planera för insatser efter en framtida syrisk fred är mycket välkomna. Men en sådan plan kräver förberedande insatser redan nu, annars är risken stor att Syrien faller tillbaka i konflikt. Adel Elsayed Sparr, från tankesmedjan West Asia-North Africa Institute i Amman, delar med sig av några förslag för att bättra på Syriens odds i ett post-konfliktscenario.

Det globala systemet för fredsbyggande trevar. Det pågår fler konflikter idag än för 25 år sedan. Vårt facit för fredsbyggande i Mellanöstern och arabvärlden är inte heller särskilt imponerande. Det är givetvis absolut nödvändigt med eldupphör och fredsavtal, men vi får inte glömma bort att förbereda och planera för freden vi slutligen lyckas medla fram. Fred håller sällan utan en klar handlingsplan för när den väpnade konflikten är över. Nu finns en chans att göra rätt i ett post-konfliktscenario för Syrien.

Det internationella samfundet är förhållandevis bra på medling, men har varit exceptionellt dåligt på att skapa hållbar fred. Hur ofta har man inte stått totalt handfallna när den militära aktiviteten är över? Närtida exempel är Afghanistan, Irak och Libyen. FN:s nya arkitektur för fredsbyggande tar detta i beaktande genom konceptet om hållbar och varaktig fred (eng. sustaining peace). Tanken är att se fred som ett ständigt pågående projekt; innan krig, under väpnad konflikt, efter ett fredsavtal, och med fortsättning utan slut.

Federica Mogherini sa efter rådsförhandlingarna om Syrien den 17 oktober 2016 att EU skulle inleda samtal angående landets framtid. Det ligger i linje med FN:s koncept om hållbar och varaktig fred. Mycket välkommet! Men vad innebär det i praktiken? Vilka förberedelser krävs innan fred i Syrien, och vad måste vi planera för efter kriget?

Förberedelser: vad kan (och bör) vi göra nu?

De senaste veckornas massaker i Aleppo gör det inte lätt att föreställa sig ett Syrien i fred, och det ryska hangarfartyget Admiral Kuznetsov lär hinna leverera ett dödligt klimax innan massakern är över. Men det finns minst sex saker vi kan börja göra nu, som antagligen också blir avgörande för hur varaktig en syrisk fred blir.

1. Runt fem miljoner syrier har flytt den omedelbara osäkerheten inne i Syrien. Detta kan tas tillvara på genom att förse dem med nödvändiga kunskaper för att bygga upp Syrien igen. När konflikten är över måste det finnas tillräckligt många läkare, rörmokare, byggnadsarbetare, jurister, och så vidare, för att underhålla ett samhälle. Det hjälper dessutom syrier att leva värdiga liv idag.
2. Vi kan skaffa oss en uppfattning om syriers förväntningar på återuppbyggnaden och efterkrigstiden, samt hantera dessa förväntningar. En faktor till att Mursiregeringen föll i Egypten var folkets orealistiskt höga förväntningar. Det misstaget bör inte upprepas.
3. Att samla data om vilka behov och juridiska krav som syrier kommer ställa på en övergångsregering ger en uppfattning om vidden av nödvändiga finansiella åtaganden. Man kan i samband med detta även börja utfärda identitetshandlingar – särskilt för kvinnor och barn.
4. När den väpnade konflikten är över kommer det behövas snabba framsteg. Det är viktigt att detta inte görs genom att bygga vidare på de statliga institutioner som fanns innan konflikten, eftersom de var en huvudfaktor till att konflikten bröt ut. Vi behöver hitta en modell för effektiv samhällsstyrning och beslutsfattande (eng. governance) som sträcker sig bortom linjära idéer om antingen diktatur eller demokrati.
5. Syrien hyser antagligen världens största koncentration av våldsbejakande, stridande salafi-jihadister. Utan ett legitimt sätt att hantera detta, kommer de göra allt för att förstöra en framtida syrisk fred, och/eller fortsätta underminera säkerheten någon annanstans.
6. Vi kan börja fundera på hur vi ska stärka den institutionella och lokala kapaciteten att tackla effekterna av klimatförändringar. Vi kommer enligt uppskattningar att få se tiotals miljoner klimatmigranter de närmsta 20 åren. Detta var en underliggande orsak till konflikten i Syrien, och för att undvika nytt lidande och nya tragedier behöver vi hitta nya lösningar och nya vägar framåt.

Plan: vad gör vi efter ett fredsavtal?

Ett fredsavtal verkar avlägset i dagsläget, men det betyder inte att det inte kommer ske. Vi kan dock med stor säkerhet säga att vad än parametrarna och förutsättningarna för ett fredsavtal är – vi talar kanske två år framåt i tiden – så kommer den vara oerhört bräcklig. Generellt måste det vara en syrisk process med internationellt stöd. Jag kan se tre viktiga interventioner.

1. Samordning mellan givarländer är svårt, men helt nödvändigt för att undvika parallellt bistånd. Jag mötte en syrisk familj som hade fyra gaskök i Zaatari, flyktinglägret i Jordanien – ett från fyra olika givarländer. Ingen behöver fyra gaskök. För att undvika sådana absurda situationer krävs ett av alla givare erkänt samordningsorgan som hanterar allt bistånd till Syrien.
2. Med så mycket vapen och okoordinerade miliser som finns i Syrien idag är risken mycket stor att konflikten blossar upp igen. Fredsbevarande styrkor är nödvändigt för att inte göra om samma misstag som i Libyen, men likaså integration av irreguljära styrkor in i en ombildad syrisk armé, som behöver engageras i aktiviteter som bidrar till mänsklig säkerhet.
3. Givet krigets omfattning, och att så många syrier har begått hemskheter de aldrig kunnat drömma om – och antagligen ångrar – kommer vi behöva stödja en pragmatisk dialog om rättvisa kontra förlåtelse. Man behöver fundera på amnesti och bygga på den sydafrikanska erfarenheten.

Hemläxa för hållbar och varaktig fred

Ingenting är lätt med Syrien, och det ovan nämnda är långt ifrån en uttömmande lista. Men om vi använder konfliktens komplexitet som en ursäkt för att inte göra något, då är alla fredsplaner för Syrien dömda att misslyckas. Därför bör vi stödja EU:s intentioner att lägga lite energi på planering för efterkrigstiden och förberedelser inför densamma. FN:s nya ramverk för hållbar och varaktig fred måste implementeras utan förbehåll.

Robert Egnell bjöd i våras på tre väl avvägda lärdomar från kriget i Syrien, och framhöll vikten av att lära från våra misstag. Dessvärre visar vår historia att Hegel fram tills idag har haft rätt: vi lär oss av våra misstag att vi inte lär oss av våra misstag. Afghanistan, Libyen, och Irak är tre exempel. Frågan är om vi kan motbevisa Hegel och göra läxan den här gången i Syrien. Krig slutar – så mycket vet vi – och när det gör det i Syrien kommer landets och regionens framtid bero på det vi har gjort fram tills dess, från och med idag.

Adel Elsayed Sparr

Adel Elsayed Sparr är Deputy Director vid West Asia-North Africa Institute i Jordanien. Han har en master i säkerhetsstudier från University of St Andrews och undervisar i Mellanösternstudier vid Uppsala universitet.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Sebastian van Baalen, biträdande chefredaktör och ansvarig för Bistånd & Utveckling, Klimat & Säkerhet, Afrika.