Humanitär katastrof i Sydsudan

ANALYS I Sydsudan pågår en humanitär katastrof i det tysta. Sedan fullskaligt inbördeskrig utbröt i december 2013 har minst 50 000 människor dött och över två miljoner drivits på flykt. Samtidigt riskerar tre miljoner människor – en fjärdedel av befolkningen – att svälta. Trots ett fredsavtal från augusti förra året har striderna inte upphört och situationen är fortsatt osäker. Johan Brosché, konfliktforskare vid Uppsala universitet, analyserar grundorsakerna till tragedin.

Efter årtionden av krig mellan Sudans regering och rebeller i Sydsudan slutade Afrikas längsta krig genom ett fredsavtal 2005. Avtalet gav autonomi till Sydsudan samt rätten till folkomröstning om självständighet. I januari 2011 röstade 99 procent av sydsudaneserna för självständighet och Sydsudan föddes som världens nyaste land 9 juli 2011. Förutsättningarna var dock de sämsta tänkbara. Landet var söndertrasat av årtionden av krig och forskningen visar tydligt att konflikt föder konflikt. Detta krig hade också vissa karaktärsdrag som gjorde effekterna för Sydsudan extra svåra. Regimen i Khartoum använde en söndra-och-härska taktik för att minska makten hos rebellerna och beväpnade olika etniska milisgrupper. Detta ledde till att mycket av våldet i kriget mellan norra och södra Sudan i realiteten stod mellan olika sydsudanesiska grupper. Dessa strider var särskilt våldsamma i de oljerika delarna av Sydsudan. Khartoums söndra-och-härska taktik förvärrade också relationerna mellan olika etniska grupper i Sydsudan, vilket har visat sig tydligt i den senaste konflikten. Dels delades den sydsudanesiska armén längs etniska skiljelinjer när kriget startade, dels har många övergrepp riktat in sig på folk från specifika etniska grupper.

De skiljelinjer som skapades under norr-syd kriget avspeglar sig tydligt i det pågående kriget i Sydsudan. För det första var alla de viktigaste aktörerna i dagens konflikt också aktiva i det tidigare kriget, där de ofta slogs på olika sidor. Till exempel var Riek Machar – den främste rebelledaren i det senaste kriget fram till han skrev under fredsavtalet i augusti 2015 – allierad med den sudanesiska regeringen under delar av det tidigare kriget. Dessutom är det nästintill omöjligt för personer som inte deltog i kriget som gav Sydsudan självständighet att bli inflytelserika. Detta innebär att i stort sett alla viktiga politiska aktörer är militärer och politik utförs ofta med militära medel. Dessa strider blir ofta väldigt intensiva då regeringsmakten är extremt åtråvärd eftersom möjligheterna att bli rik och inflytelserik i Sydsudan är oerhört begränsade om en inte är del av regeringen.

Ett annat viktigt arv från norr-syd kriget är bristen på fungerande institutioner. Efter fredsavtalet som avslutade kriget så fick Sydsudan börja från noll. Infrastrukturen var nästintill obefintlig och de flesta institutioner icke-existerande. Tragiskt nog karaktäriseras dagens Sydsudan av att de institutioner som borde vara starka för en fredlig utveckling – såsom domstolar, parlament, och universitet – är oerhört svaga medan de som borde vara svaga – såsom militären, säkerhetstjänsten och rebellgrupper – är väldigt starka. Sydsudans svaga institutioner möjliggör en korruption som är extremt utbredd i landet.

Sydsudans historiska arv är således viktigt för att förstå dagens konflikt. Detta arv tar dock inte på något sätt bort ansvaret från dagens ledare utan deras agerande är lika viktigt som landets historik för dagens konflikt. Mellan 2005 och 2013 var utvecklingen i landet relativt fredlig (med sydsudanesiska mått mätt) men en ökad maktfullkomlighet hos de högsta sydsudanesiska ledarna utlöste den senaste katastrofen. Den auktoritära utvecklingen i Sydsudan visar sig bland annat i att den demokratiska utvecklingen har tagit flera steg bakåt under de senaste åren. Dessutom har regimen slagit ned hårt på kritik. Bland annat har Sydsudans president, Salva Kiir, hotat att döda journalister som rapporterar saker som är ”mot nationen” och flera journalister har mördats under omständigheter som pekar mot att regeringen är ansvarig. En väldigt stor del av den sydsudanesiska ekonomin har också gått till militären, eller försvunnit i korruption, vilket inte lämnat några resurser kvar till utveckling, samhällsservice och institutionsbyggande.

Under det senaste kriget i Sydsudan har både regeringen och rebellerna gjort sig skyldiga till åtskilliga brott mot mänskliga rättigheter såsom massakrer, sexuellt våld och användande av barnsoldater. För några veckor sen släppte Amnesty en rapport som visar att regeringssoldater medvetet låtit minst 62 pojkar och män kvävas till döds i en container. Denna händelse utgör bara en i raden av liknande händelser och inträffade dessutom efter det att fredsavtalet var underskrivet.

Denna artikel visar att historiken av årtionden av krig tillsammans med maktfullkomlighet hos nuvarande ledare har orsakat den nuvarande situationen i Sydsudan. Så vad kan då göras åt denna humanitära katastrof? På kort sikt är det viktigaste att undvika svält samt att ta hand om de miljontals flyktingar som tvingats lämna sina hem. På längre sikt är det viktigt att förändra det sydsudanesiska samhället i grunden. Makt måste flyttas från militära till civila aktörer och demokratiska institutioner måste stärkas för att framtiden ska se lite mindre dyster ut för Sydsudan. Givetvis är detta extremt svåra åtgärder men det gör inte att det internationella samhället kan bortse från dem. Ett kardinalfel som internationella aktörer gjort under lång tid i relation till Sydsudan (och Sudan) är att de har kraftsamlat vid vissa tidpunkter för att sedan minska sin närvaro i landet. I ett land som möter sådana ofantliga svårigheter som Sydsudan måste viktiga internationella aktörer såsom FN, AU och EU vara långsiktigt aktiva för att förebygga katastrofer istället för att bara reagera på dem.

Johan Brosché

Johan Brosché är forskare och lärare vid institution för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Hans nuvarande forskning fokuserar på lokal konfliktdynamik, hur olika konflikter hänger samman, samt orsaker till fred. Geografiskt fokuserar Johan på Afrika och har mestadels fokuserat på Sudan och Sydsudan.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Sebastian van Baalen, redaktör Bistånd & Utveckling, Klimat & Säkerhet, Afrika.