Svenska och internationella handelsdelegationer åker skytteltrafik till Saudiarabien för att sälja både civila varor och militär materiel. Det är dock en regim som inte bara utsätter sin egen befolkning för fruktansvärt förtryck utan som också destabiliserar sin omgivning – inte minst genom kriget i Jemen. Bitte Hammargren pekar på att Margot Wallströms hållning faktiskt hade effekt, men att Sverige samtidigt behöver partners och en gemensam EU-hållning för att påverka kungadömet.
Vem mår inte illa när terrorgruppen Islamiska staten halshugger sina fångar offentligt? Men när Saudiarabiens skarprättare gör samma sak hörs inga starka protester från världens ledare.
Alla vill göra affärer med oljerika Saudiarabien. Det mäktiga kungariket köper inflytande med sina petrodollar. Landet har nyligen fått en ordförandepost i en panel i FN:s människorättsråd. Det sker trots att Saudiarabien står högt upp på världens värstinglista över länder som tillämpar dödsstraff.
Dödsvågen har ökat markant efter kung Salmans trontillträde i januari. Hittills i år har kungariket avrättat 137 personer, jämfört med 90 under hela 2014. Dödsstraff utdöms ofta efter orättfärdiga rättegångar. Varken minderåriga eller psykiskt funktionshindrade skonas.
I dödscellerna sitter tre unga män i kvalfull väntan på att bödeln ska halshugga dem. De är saudiska shiiter, tillhörande en diskriminerad minoritet i kungariket. En av de dödsdömda, Ali Mohammed al-Nimr, är brorson till en saudisk shialedare, som också dömts till döden. När halshuggningen är verkställd ska Ali al-Nimrs huvudlösa kropp dessutom korsfästas. ”Avrättningar i Saudiarabien är offentliga, så familjen får leva med de vidriga bilderna av hans korsfästa kropp”, påpekar James Lynch, på Amnesty Internationals Mellanösternavdelning, till SvD.
Enligt Amnesty tvingades Ali al-Nimr som minderårig avge en bekännelse under tortyr. Det enda som kan rädda hans och olycksbrödernas liv är påtryckningar på högsta politiska nivå. Ali al-Nimrs mamma har vädjat till president Obama att ingripa. Men Saudiarabien tystar kritiker i utlandet genom att spela ut stater mot varandra. Alla minns hur Sverige sattes i den saudiska frysboxen i våras efter utrikesminister Margot Wallströms kritik av piskstraffet mot den saudiske bloggaren Raif Badawi. Först när kung Carl Gustaf, på politikernas inrådan, sände ett brev till kung Salman, som är absolut monark, blåste krisen över.
Men Wallströms hållning gjorde skillnad. Efter hennes kritik har Raif Badawi sluppit fler spöstraff, påpekar bloggarens talesperson Elham Manea i Schweiz. Men så länge Badawi inte är benådad finns risk att de övriga 950 piskrappen kommer att utmätas en dag.
Näringsminister Mikael Damberg har utsett Saudiarabien till ett prioriterat land i regeringens nya exportstrategi. Näringsministern hävdar att handel och kontakter är ett sätt att ”lyfta brott mot mänskliga rättigheter”. Med denna inställning borde han ha haft mycket att diskutera i Riyadh, som han just besökt. Allt annat vore hyckleri. Men vad Damberg sade i Riyadhs palats vet möjligen flugan på väggen – inte de unga fångarna i dödscellerna.
I kritiken mot Saudiarabiens brott mot de mänskliga rättigheterna behöver dock Sverige partners och en gemensam EU-hållning. Annars kommer Saudiarabiens styrande att fortsätta spela ut länder mot varandra.
Bitte Hammargren
Journalist och författare med fokus på Mellanöstern
Artikeln publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet
Kommentera