Idag klockan 11.00 annonserade den norska nobelkommittén årets fredspristagare. Priset i år går till Tunisiska nationella dialogkvartetten (National Dialogue Quartet) i Tunisien. Det är ett viktigt, och till viss del överraskande, val, anser Isak Svensson, docent i freds- och konfliktforskning.
Att uppmärksamma utvecklingen i Tunisien är viktigt. Tunisien kan ses som ett lysande undantag i en region som i övrigt gått i en mörkare riktning. Den arabiska våren 2011 som ju startade i Tunisien väckte enorma förväntningar på förändring, demokratisering och en mer fredlig och positiv utveckling av länderna i Mellanöstern. Fyra år senare har de flesta länderna som rycktes med i de till början ickevåldsliga, folkliga upproren gått i motsatt riktning. Syrien har under 2014 mer döda i strid än alla andra länder i världen sammantaget. Utvecklingen i Libyen, Jemen, Egypten och Bahrain har också gått i riktning mot mer, och inte mindre auktoritärt styre och/eller etniska, klanmässiga och religiösa motsättningar. Arabiska vårens ljusa förhoppningar har med andra ord i stort grusats. Enligt Uppsala Conflict Data Project (UCDP) var förra året (2014) det mest våldsamma sedan kalla krigets slut, och enligt ny data från UCDP var de flesta döda i organiserat våld sedan folkmordet i Rwanda 1994. Mellanösternregionen är den region i världen där utvecklingen varit mest dyster när det gäller ökande våld. Nobelkommittén lyfter fram en motbild och försöker skapa en uppmuntran till ett land som söker vandra längst demokratiseringens väg, om än i krokiga svängar.
Valet av National Dialogue Quartet är intressant ur en annan synvinkel. Kommittén pekar ut kvartettens roll som en medlande aktör i det tunisiska samhället. Att välja en medlare är inte något ovanligt. Marthi Ahtisaari fick fredspriset år 2008 för sina medlingsinsatser i bland annat Kosovo och Indonesien (Aceh-konflikten). Jimmy Carter som erhöll priset 2002 har gjort viktiga medlingsinsatser runt om i världen. Längre tillbaka har vi också viktiga namn såsom Ralph Bunche (1950), som arbetade tillsammans med svenske Folke Bernadotte. Men tidigare medlare har varit externa aktörer, som medlat i andra länders konflikter. Denna gång valde kommittén att belöna en intern medlare. De interna medlarna (vilket fredsforskningen brukar benämna ’insider-partial’) spelar viktiga roller att medla i ickevåldsliga uppror, vilket Mathilda Lindgren och jag visat i en tidigare studie.
Slutligen, kommittén noterar i sin motivering särskilt den roll som kvartetten spelat i att skapa dialog mellan islamistiska och sekulära krafter i Tunisien. Detta är något som har bäring även utanför den tunisiska kontexten. Den visar hur dialog och förhandling kan vara en framkomlig väg längs konfliktlinjen mellan politisk islamism och sekulära perspektiv. Förra året gick fredspriset till Malala, för hennes insatser för flickors rätt till utbildning, men även med en udd riktad mot militant Islam, i form av talibanrörelsen. Detta år belönas en kanal för samtal med islamistiska grupper och aktörer. Det ger sammantaget en balanserad bild av ett konstruktivt förhållande till religiösa grupper med politiska aspirationer: motverka våld, öppna för dialog. Frågan om religiösa dimensioner i allmänhet och Islams roll i synnerhet är i våra dagar högaktuell: 55% av alla världens konflikter förra året var (i alla fall delvis) religiöst definierade. Att finna vägar för dialog, medling, samtal i en sådan konfliktbild är en utmaning för framtiden. Det går att hämta inspiration och lärdom för detta från årets fredspristagare.
Isak Svensson
Docent vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala Universitet
Kommentera