Nu tar redaktionen sommarledigt och återkommer preliminärt 2 september.
Tack för i vår, en turbulent period som nog kan sägas sakna motstycke i vår livstid och som rör många grundläggande aspekter av mänsklig säkerhet våra publiceringar sökt belysa. Vi hoppas sommaren ska bli lugnare och bjuda både på vila och tid för reflektion. Som vanligt ger vi i redaktionen lästips, med både frågor som knyter an till mänsklig säkerhet och annat.
Allt gott och på återseende i höst! Redaktionen för nätmagasinet www.manskligsakerhet.se
Lästips Gerd Johnsson-Latham:
Om olika slags gangsterism
Andreas Cervenka har skrivit två banbrytande böcker om hur Sverige fått hundratals nya miljardärer på bara några årtionden. Han har visat hur det oftast rört sig om lättförtjänta pengar, inom spelbranschen och annat som sällan tillfört samhället något gott i form av ökad sysselsättning, värdefull kunskap eller hållbar utveckling. Gigantiska vinster har också gjorts efter privatiseringar av vård, skola och omsorg, utan risktagande, där förutsägbara och säkra vinster via medborgarnas skatter kunnat föras över till skatteparadis.
Nu har också Johannes Klenell bidragit till att belysa sådan verksamhet i boken ”Bananrepubliken Sverige” med den talande undertiteln ”hur politiker, välfärdskapitalister och PR-byråer utarmar demokratin”. Boken visar också hur enormt dyra marknadsexperimenten blir för skattebetalarna. Klenell detaljbelyser socialdemokraten Ilija Batljans vidlyftiga fastighetsaffärer som gick ut på att köpa kommunala fastigheter och sedan hyra ut dem dyrt till kommunerna. Han beskriver Hans och Barbara Bergströms skolimperium och ger läsarna en lektion i hur var och en utan kunskap eller erfarenhet kan berika sig genom att starka friskolor eller vårdinrättningar där skattebetalarna står för intäkterna.
Klenell visar hur beslut drivs fram av egenintressen inom nätverk där alla känner alla, varit gifta med varandra eller varit arbetskamrater inom politiken, PR-byråer eller konsultfirmor. Med tanke på det lilla antalet medlemmar i dagens politiska parter och hur civilsamhället aktivt försvagats efter minskat statligt stöd så framstår lobbyisterna och deras ekonomiska egenintressen alltmer som de som driver fram dagens politiska beslut.
Verksamheten pågår utan att överskrida lagens gränser – och det kan tyckas märkligt med tanke på hur det skadar landets ekonomi och tilltron till demokrati genom att vidga både ekonomiska och sociala klyftor.
Kontrasten blir stor till den öppna gansterism som gängbrottsligheten utgör. Den brottslighet framställs som den enda samhället har att fokusera på – säkert för att dessa brottslingar mestadels är invandrarkillar.
Någon borde kanske också skriva en bok om tänkbara samband mellan privatiseringarna av skolan, växande klyftor, uppgivenhet och bristande resurser i eftersatta förortsskolor – och utanförskapets pojkar och unga män som blir lätta offer för samvetslösa gangsters?
Om visioner
Jag vill också rekommendera lite mer upplyftande sommarläsning i form av Anita Goldmans ”Det vilda hoppets geografi”. Goldman belyser visserligen de väldiga problemen med dagens utarmning av jordar för att öka på vårt överflöd, men hon tecknar också visioner om hur vi kan skapa en mer hållbar värld.
En annan sorts visioner presenteras i Bengt Lindroths bok ”Homo Affectus”. Där lyfts den alltmer känslomässigt snarare än faktabaserade politik som nu ofta dominerar.Lindroth beslyser visioner och konkreta förslag om rättvisa samhällen, folkhem, som under modern tid funnits i och förenat de nordiska länderna. Han slår ett slag för starka folkrörelser, de som förr drev på utvecklingen, och efterlyser en politisk idedebatt som ifrågasätter dagens ohållbara ojämlika samhällen. (Med en sådan debatt kunde samhället också bättre bekämpa både gängens och andra aktörers gangsterism.)
****
Lästips med mera från Lotta Schüllerqvist:
”Jag skriver för framtiden
eftersom mitt nu är ödelagt.
Jag flyger till framtiden
för att hämta hem mitt ödelagda nu
som ett läsbart förflutet.”
Så skriver den palestinsk-amerikanske poeten Fady Joudah i sin diktsamling […] som just kommit ut på Norstedts i översättning av Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad.
Boken fick sitt outtalbara namn […] eftersom Fady Joudah fann det omöjligt att sätta en titel på den pågående utplåningen av Gaza.
På de knappt 100 sidorna ryms också ett prosastycke med titeln Dedikation – här ett kort utsnitt:
”Till dem som dör av brustet hjärta under och efter kriget. Till dem som samlar sina familjer för att dö tillsammans, för att ingen överlevande ensam ska behöva utstå överlevnad. Till dem som sprider ut sina familjer så att inte alla utraderas från civilregistren”.
En annan drabbande liten bok om kriget i Gaza heter ”Här var vårt hus” och innehåller tio berättelser av barn mellan 8 och 16 år gamla. De berättar om sådant som inga barn borde få uppleva: skräck, förluster, hunger och krossade drömmar. Texterna, på både svenska och arabiska, har getts ut av bokförlaget Atlas.
Den som kommer till Stockholm i sommar kan fram till 10 augusti se en intressant utställning på Liljevalchs – den heter ”Komtemåtta – en banbrytande frizon för kvinnor”.
Den handlar om den kvinnliga medborgarskolan Fogelstad som startades för hundra år sedan och blev en viktig samlingspunkt för den tidiga kvinnokampen. Komtemåtta var namnet på en påhittad kommun där kvinnorna kunde pröva på olika roller samhället och utveckla sina nyvunna rättigheter.
Och den som hamnar i Bergslagen under sommaren kan leta sig fram till Ställbergs nedlagda gruva i Ljusnarsberg. Där finns numera ett intressant konstprojekt som erbjuder både musik, utställningar och programkvällar, exempelvis 28-29 juni då det är öppet hus och en rad olika aktiviteter.
Inte långt från Ställberg finns Opera på Skäret som från den 26 juli ger Puccinis ”Turandot”.
Så har ett gammalt sågverk och en nedlagd järngruva, som en gång i tiden utgjorde Bergslagens basnäringar, förvandlats till spännande och nyskapande kulturcentra mitt i avfolkningsbygden.
****
Podd- och lästips från Johan Schaar:
Det är trevligt med sällskap på gymmet och på promenaden. Min följeslagare är ofta Ezra Klein, kolumnist och poddmakare i New York Times. Han greppar över alla olika aspekter av amerikansk politik och en hel del annat, snabb i tanken och går på djupet, få poddsamtal är under en timme. Några veckor efter Trumps tillträde i januari kom en ljudessä som fick stor spridning som en uppmaning till motstånd – ”tro honom inte”! Bland särskilt lyssningsvärda avsnitt på sistone finns ett samtal med Salman Rushdie, ett om Trumps hänsynslösa budgetbomb, och om hur livets sorger och lyckliga stunder vävs samman – livet består av en ändlös serie ’och’.
Två böcker har särskilt upptagit mig på sistone. Först Thord Erikssons Det är något genant att vi ifrån svensk sida förefaller ligga i bakkant här; Sverige efter Afghanistans fall, om hur UD gick på semester när ambassadören i Kabul allt mer frustrerad påpekade att Sverige helt saknade planer för att evakuera ambassadens lokalanställda som löpte stor risk efter Talibans maktövertagande i augusti 2021. Så småningom kom evakueringen igång men flera blev kvar eller fick inte med sig sina familjer. Eriksson berättar också om hur många av de som arbetats som tolkar eller på annat sätt bistått den svenska militära insatsen lämnades åt sitt öde. Här figurerar ministrar som mörkar och vilseleder, politiker som glömmer vad de sagt som opposition så snart de tar över regeringsmakten, och handläggare och chefer på Migrationsverket utan förståelse för den förändrade situationen i Afghanistan och som, till skillnad från kollegerna i många länder i Europa, ser som sin uppgift att hitta blottor i berättelser för att kunna utvisa också uppenbart skyddsbehövande människor. Erikssons bok beskriver ett särskilt skamligt kapitel i en inhuman svensk migrationspolitik.
Och nu har jag börjat läsa Avi Shlaims Three Worlds; Memoirs of an Arab Jew, Shlaim föddes i Baghdad 1945 i en judisk familj som levt många generationer i Irak och det tidigare osmanska Mesopotamien. Den stora judiska minoriteten spelade en framträdande roll i det irakiska samhället och nationsbygget. Deras situation försvårades under 40-talet i och med bildandet av den israeliska staten och tilltagande panarabisk nationalism. Men de antisemitiska uttrycken fick importeras från pogromernas och Förintelsens Europa. Den arabisktalande familjen flyttade, motvilligt, till Israel 1950. Deras erfarenhet av att ha varit fullt integrerade i det arabiska samhället rustade Avi Shlaim till att så småningom som historiker genomskåda den officiella israeliska historieskrivningen där de fördrivna palestinierna gjorts osynliga. Palestiniernas Nakba – katastrofen – blev Israels War of Independence. Shlaim kom så småningom att bli en av de ledande ”nya historikerna”, med storverk som The Iron Wall.Idag upplever det palestinska samhället sin mörkaste stund sedan 1948. Shlaim visar att ett helt annat Mellanöstern är möjligt. Frågan är om vägen tillbaka är stängd för alltid.
***
Lästips från Jöran Hök:
Ska Ukraina sälja ut land för att nå fred? Vilken roll kommer det civila samhället att spela för en fredsprocess i regionen?
Detta är bara två av de viktiga frågor som ventileras i ett digert nummer av den forskningsinriktade tidskriften Baltic Worlds, som sedan mer än 18 år tillbaka utges i Sverige med stöd av Östersjöstiftelsen. Den senaste utgåvan är perfekt läsning i sommar när tid ges för lite mer fördjupande texter.
Jag vill för det första rekommendera tidskriftens intervju med den välrenommerade ukrainske historikern Serhii Plokhy, numera verksam vid Harvards University.
Intervjuaren, Barbara Törnqvist-Plewa, professor i Central- och Östeuropeiska studier vid Lunds universitet, frågar Plokhy om han anser att Ukraina skulle kunna överge de nu ockuperade områdena i Donbas-området och Krim för att uppnå en fredsöverenskommelse. Plokhy svarar att krigets kärnfråga inte är erövringen av delar av Ukraina utan syftar till Ukrainas totala underkastelse. Situationen kan jämföra med den internationella överenskommelserna 1938 som berättigade den tyska annekteringen av Tjeckoslovakien. Den skapade inte ”fred för land” eftersom den tyska statsledningen minst sagt hade mer långtgående mål med sin aggressiva utrikespolitik.
Intervjun i Baltic Worlds berör flera andra kärnfrågor i den rysk-ukrainska relationen som den om förhållningssättet till den ortodoxa kyrkan, de ryskspråkigas tillhörighet i östra Ukraina samt förutsättningarna för förlikning mellan de ryska och ukrainska folken när den ryska aggressionen upphört.
I en annan artikel i tidskriften diskuterar Edward Kanterian innebörden i Putin-regimens tes om ”en multipolär värld”. Kanterian har doktorerat i filosof och är verksam vid Kent University i England. Den värld som Putin med gelikar målar upp baseras på ökat utrymme för flera rivaliserande stormakter (däribland Ryssland), Men, säger Kanterian, dessa kan inte garantera en fredlig värld eftersom de premierar en krigisk nationalism, som erfarenhetsmässigt strävar efter att dominera men inte samverka med mindre aktörer på den internationella arenan. Putin har i flera tal hänvisat till den nya multipolära ordningen som ska trygga enskilda staters rättigheter. Vad han däremot inte hänvisar till är individers mänskliga rättigheter. Dessa kan inte accepteras av auktoritära ledare som Putin, Xi, Khameini, Lukasjenko, Erdogan eller Orban.
” Eftersom de tillhör varje människa är grundläggande rättigheter inte bara rättigheter gentemot andra individer utan särskilt även rättigheter gentemot staten.(…)” Dessa rättigheter ”måste garanteras av staten genom tre stödpelare: rättsstatsprincipen, parlamentarism och maktdelning.”
En tredje artikel diskuterar relationen mellan staters ökade informationskrig och civilsamhällets säkerhet. Artikeln är ett referat från ett innehållsrikt symposium inom ramarna för ett forskningsprojekt bland ukrainska gästforskare verksamma vid statsvetenskapliga institutionen vid Södertörn University i Stockholm. De starkt ökande propaganda-insatserna från olika aktörer i flera internationella konflikter syftar till att förvrida bilden av vem som är anfallare och vem försvarare. Denna desinformation måste kraftfullt avslöjas och bemötas från såväl den ukrainska staten som dess europeiska vänner. Civilsamhället spelar en viktig roll för att stärka fria och oberoende massmedier och för att skapa förutsättningar för en välinformerad och välutbildad allmänhet. Fredsbyggande ska inte bara bestå i diplomati utan måste också vara proaktiv i stärkande av demokratiska institutioner och motståndskraft över gränserna hos medborgare i Europa. I detta arbete bör praktiker och akademiker arbeta hand i hand, något som det refererade symposiet är ett exempel på.
Baltic Worlds senaste nummer kan läsas utan kostnad: https://balticworlds.com. Finns även i pappersupplaga.
PS Med tanke på tidskriftens höga kvalitet och även utmärkta layout borde den vara självskriven bland de främsta kandidaterna till det prestigefýllda priset ”Årets tidskrift”!
****
Lästips från Carin Wall:
Ett statligt mord
Un crime d’etat är titeln på en bok av den algeriske journalisten Farid Alilat (Editions Plon 2025). Efter omfattande efterforskning avslöjar han hur den algeriska statens säkerhetstjänst mördade den kände ledaren för befrielsefronten FLN, Krim Belcacem. Han hittades död i ett hotellrum i Frankfurt 1970. Då hette det att han begått självmord.
I boken skildras hans uppväxt och hur han tidigt anslöt sig till den rörelse som förde kampen mot Frankrike för Algeriets självständighet. Alilat beskriver hur rörelsen växte fram och den väpnade kampen mot fransmännen. Den innehåller också råa skildringar av inre uppgörelser inom FLN inklusive brutala mord på och avrättningar av ”kamrater” som inte ansågs lojala.
Efter mer än ett halvsekel omgärdas mordet fortfarande av en konspiration av tystnad. Alilat avslöjar sanningen om detta statliga brott som förblir ostraffat. Det är et stark och fascinerande skildring av en journalist som idag är portad från sitt hemland, där boken inte kan köpas.
****
Lästips från Roger Bydler:
I en tid när osäkerhet och hot inför framtiden intar en framträdande roll i världen, ger boken ”Trollkarlen i Kreml” en skarp inblick i konsekvenserna av en maktfullkomlig diktators, Putins, styre. Makten är det som avgör, medlen anpassas efter den aktuella situationen, oförutsägbarheten gör att alla måste förhålla sig till vad som syns gälla och våldet är ständigt närvarande.
Som det utrycks i boken, ”Glöm de avancerade strategierna. Folk tror att maktens centrum är hjärtat i en machiavellisk logik när det i själva verket är centrum för det irrationella och begäret, som en skolgård där elakheterna ges fritt och ostraffat utlopp utan hänsyn till vare sig rättvisa eller enkel logik”.
Boken är skriven av den italiensk-schweiziske statsvetaren och essäisten Giuliano da Empoli. Författaren har tidigare bland annat varit rådgivare åt Italiens premiärminister.
Boken är en blandning av fiktivt och dokumentärt. Den fiktiva huvudpersonen Vadim Baranov har som förebild Putins kände spinndoktor Vladislav Surkov och mannen som i boken genomgående kallas ”tsaren” är förstås Putin. Välkända ryska oligarker som Boris Berezovskij och Michail Chodorkovskij finns med, liksom internationella makthavare som Angela Merkel och Bill Clinton.
I avslutningen av boken ger författaren även en framtidsdystopi kopplad till den aktuella debatten om AI, ”Vi trodde länge att maskinerna var ett instrument i människans tjänst, men idag är det uppenbart att det var människorna som banade väg för maskinernas övertagande. Övertagandet kommer att ske gradvis: maskinerna kommer inte att påtvinga människorna sitt herravälde, utan de kommer att tränga in i människorna som en drift eller innerlig strävan. Redan idag är maskinernas fullkomlighet ett ideal för miljarder människor som gör allt för att drunkna ännu mer i teknologins flöde”.
En bok att ta varning av och med en uppmaning att agera i tid.
Lämna ett svar