ANALYS Under supervalåret 2024 hålls också många president- och parlamentsval i Afrika. Men i många länder kommer valen att vara riggade och utgången given på förhand. I kuppländerna i Sahel har generalerna inga planer på att lämna över till civila. Någon ny demokratiseringsvåg i Afrika är inte att vänta.
Bild: Voting Station, by jauretsi/CC BY-SA 2.0 DEED.
Under supervalåret 2024 kan rekordmånga människor i världen rösta i president- och parlamentsval genom att val kommer att hållas i flera folkrika länder som Indien, Pakistan, USA, Ryssland och Mexico liksom hela EU i val till Europaparlamentet. Kanske kan supervalåret bli en mätare på demokratins livskraft i världen efter att friheten globalt minskat 17 år i rad enligt Freedom House.
Enligt Economist Democracy Index Intelligence levde år 2022 ca 45 procent av jordens befolkning i demokratier, varav dock hela 35 procent i länder (inklusive USA) där dessa betecknades som “flawed”. 37 procent levde i länder med auktoritära regimer. Av 44 länder i Subsahariska Afrika klassades regimerna i 23 som auktoritära, 14 som hybrider, 6 som “flawed democracies” och bara ett land som fullt demokratiskt.
I Afrika hålls eller planeras under 2024 president- och parlamentsval i 16 av kontinentens 53 länder. Men det förväntas inte ge injektioner till en ny demokratiseringsvåg. I många länder kommer valen att vara riggade och utgången given på förhand. Envåldshärskare sitter kvar och generalerna i kuppländerna i Sahel har skjutit upp övergången till valda, civila regimer på obestämt framtid. Valdeltagande kan också vara en viktig mätare på tilltro till valen.
Först ut i Afrika var Comorerna, där den tidigare kuppmakaren (år 1999) Azali Assoumani, vald 2016 och omvald 2021, säkrade segern för en tredje mandatperiod. Valet var omtvistat och överklagades till Högsta domstolen, som justerade ned valkommissionens preliminära resultat något från 63 till 57 procent men samtidigt överraskande reviderade valdeltagandet från 16 till 56 procent utan närmare förklaring.
Valkupp i demokratiska bastionen Senegal
I Senegal, en demokratisk bastion, skulle presidentvalens första omgång äga rum i februari. President Macky Sall, som omvaldes 2019 för en andra mandatperiod deklarerade ifjol att han inte avsåg kandidera till en tredje.
Men plötsligt briserade vad som kallats en valkupp. Presidenten beslutade att valen måste skjutas upp. En majoritet i parlamentet fastställde beslutet och tillsatte en parlamentarisk kommission för att granska valproceduren och kandidaterna. Det konstitutionella rådet upphävde dock båda besluten och anmodade myndigheterna att se till att valen hålls så snart som möjligt.
Salls manöver anses bottna i en ambition att säkra en majoritet för regeringskoalitionens kandidat. Två av oppositionens främsta kandidader fick inte grönt ljus av konstitutionsrådet – den populäre Ousmane Sanko efter en fängelsedom som innebär karantän i fem år och Karim Wade, son till den tidigare presidenten Abdoulaye Wade, som besegrades av Sall 2012, p,g.a. dubbelt franko-senegalesiskt medborgarskap.
Salls avsikt skulle enligt bedömare vara att genom dialog bana väg för regeringskoalitionens kandidat, den nuvarande premiärministern Amadou Ba, som inte bedöms samla egen majoritet. Sall har sagt att han accepterar konstitutionsrådets beslut men oppositionen rasar och anklagar honom för att ha förstört Senegals demokratiska rykte och ha skapat den värsta politiska krisen i Senegals historia.
Ordnade former eller fortsatt maktinnehav
Till länder där valen förväntas ske i ordnade former hör Ghana och Mocambique, där sittande presidenter respekterar konstitutionen och inte försöker ställa upp på nytt.
I Botswana, en av kontinentens mest stabila demokratier, ställer president Mokgweetsi Masisi upp för omval. Oppositionen som stärkt sin ställning kan samtidigt bli en utmaning för det regerande partiet i parlamentsvalen.
Sydafrika går också till val. Där förväntas den ursprungliga befrielserörelsen ANC förlora majoriteten efter ett alltmer korrupt ledarskap (se artikel i Mänsklig säkerhet januari 2024).
I flera länder med auktoritära regimer är valen mer en ritual och utgången given på förhand i syfte att säkra en envåldshärskares fortsatta maktinnehav. Det gäller t.ex. Rwanda. Där ställer Paul Kagame, som suttit vid makten sedan folkmordet på tutsier 1994, upp för en fjärde mandatperiod. Han har tidigare vunnit val med mer än 90 procent av rösterna och lät revidera konstitutionen för att kunna omväljas. För ett par år sedan sa han i en intervju att han avsåg kandidera för ytterligare 20 år.
Rwanda beskrivs ofta som politiskt stabilt men kan lika gärna kallas en diktatur. Under Kagame har Rwanda gjort stora framsteg ekonomiskt och socialt. Men utrymmet för politisk opposition är “stängt”, för att citera Human Rights Watch. Valsystemet är riggat för att Kagames Rwandan Patriotic Front ska styra med stor majoritet. Kritiker och journalister fängslas och trakasseras. Tortyr förekommer liksom försvinnanden och mystiska dödsfall som inte utreds.
Auktoritära tumskruvar i Tunisien och Algeriet
Den arabiska våren 2011 var en serie av folkliga uppror mot odemokratiska regimer i länder i Nordafrika och Mellanöstern och inleddes i Tunisien. Där förväntas president Kaīs Saīed säkra omval 2024. Sedan han vann valet 2019 som ”folkets kandidat ” har de auktoritära tumskruvarna dragits åt. I en ”kupp” 2021 suspenderade han parlamentet och avskedade premiärministern. Institutioner har upplösts eller paralyserats, oppositionella arresterats. I senare års val har deltagandet varit rekordlågt – folket har tappat tilltro till politiker och styrelseskicket.
Algeriet nåddes aldrig av den arabiska våren 2011 men upplevde senare en egen demokratirörelse. När president Abdelaziz Bouteflika 2019 annonserade sin kandidatur för en femte mandatperiod utbröt demonstrationer på olika håll i landet. I huvudstaden Alger kunde de samla uppemot en miljon deltagare. Det var en fredlig proteströrelse, Hirak, som krävde Bouteflikas avgång, att en konstituerande församling skulle tillsättas, revision av konstitutionen och en demokratisk transition.
Militären tvingade Bouteflika att avgå och högt uppsatta personer i vad som kallades maffiaklanen runt honom inklusive hans bror arresterades. Bouteflika var invalidiserad efter en hjärnblödning 2013 och det var klanen och militären som skötte rikets affärer och berikade sig genom korruption.
Presidentval hölls i slutet av 2019 och Abdelmadjid Tebboune, som tidigare varit minister under Bouteflika och även premiärminister en period, tog över. Valdeltagandet var det lägsta någonsin, ca 8 procent enligt experter men officiellt ca 39 procent.
Tebboune prisade inledningsvis Hirakrörelsen “för att ha räddat landet från kollaps” och lovade att genomföra deras krav. Han tillsatte en kommission för att föreslå ändringar i konstitutionen och en reviderad konstitution fastställdes efter en folkomröstning.
Men protesterna fortsatte. Tebboune upplöste nationalförsamlingen och utlyste nyval. Han inledde en diversifiering av ekonomin och genomförde vissa reformer som skulle gynna lågavlönade och arbetslösa. I ett bokslut inför parlamentet prisade han nyligen sig själv för de resultat han åstadkommit under mandatperioden som löper ut 2024.
Levnadsstandarden för algerierna har dock de senaste 20 åren minskat med hälften. I “det nya Algeriet”, som Tebboune betecknat som demokratins fristad, har demokratiska fri- och rättigheter liksom yttrandefriheten snävats in och oppositionens utrymme att verka krympts till ett minimum. Ingen Hirakrörelse demonstrerar längre efter fredagsbönen.
Tebboune har inte avslöjat om han tänker ställa upp för omval i december, vilket dock anses givet. Själv svarar han att hans öde ligger i händerna hos gud och det algeriska folket.
Algeriet ser sig som en stormakt i Afrika och satsar mer på sitt försvar än något annat land. Algeriet har alltid haft en medlarroll efter tuaregupproren i Mali. Men nu har militärregimen i Mali tagit avstånd från det senaste avtalet 2015 och relationerna är frostiga.
Val uppskjutna på obestämd framtid av militärjuntor
Mali har också kastat ut först fransmännen och sedan FN-missionen MINUSMA.Generalen Assimi Goīta har skjutit upp övergången till en civil regim på obestämd framtid. Detsamma gäller militärjuntorna i Burkina Faso och Guinea. Tillsammans med juntan i Niger har Burkina Faso och Mali bildat en försvarsallians, Alliance des États du Sahel, och nyligen meddelat att de lämnar den regionala organisationen ECOWAS.
Demokrati och val står inte på dagordningen i dessa länder. Först säkerhet, sedan demokrati är mottot. Men militärerna har inte lyckats med det heller. Tvärtom ökar antalet attacker av jihadister och våldsverkande grupper och offren är inte minst civila.
Gabon är ett annat land i regionen som hade en kupp ifjol men med andra förtecken. Syftet var att undanröja familjedynastin Bongo som styrt landet i mer än 50 år efter ännu ett prsidentval som ansågs riggat. Den nye ledaren Brice Clotaire Oligui Nguema har inviterat till dialog med bl.a. politiska partier om övergången och nya val, som beräknas äga rum 2025. Kanske kan denna kupp bana väg för ett mer demokratiskt Gabon.
Ingen ny demokrativåg
Valen i Afrika 2024 kommer knappast att leda till en ny demokrativåg. Efter demokratiseringsvågen under 90-talet har antalet kupper i Afrika ökat, särskilt under senare år. AU (Afrikanska Unionen) och de regionala organisationerna framstår som kraftlösa när det gäller att få militärerna att återgå till kasernerna och främja återgång till civilt styre. “African solutions to African problems” har blivit alltmer tandlöst.
Snabba val är ofta inte lösningen. Det krävs en övergång för att bygga institutioner, ett mer transparent styrelseskick och skapa förutsättningar för fria och rättvisa val. I många afrikanska länder lär det dröja.
Carin Wall, f d journalist och diplomat samt medlem av Mänsklig Säkerhets redaktion.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham & Carin Wall
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar