ANALYS Sedan april pågår ett krig i Sudan lett av två generaler i en existentiell konflikt. Deras maktkamp har inneburit en ofattbar mänsklig katastrof med tusentals döda, miljoner på flykt, hunger, förstörelse och humanitär nöd som drabbar hälften av befolkningen. Det internationella samfundet har reagerat svagt och utan samordning.
Sudan är en stat i kollaps och ett samhälle där hälften av befolkningen eller ca 24 av de 47 miljoner invånarna riskerar svält. Över 7 miljoner är på flykt varav minst 1 miljon i grannländer som Egypten och Tchad. I huvudstaden Khartoum har hus och infrastruktur bombats, flygplatsen är förstörd, inga sjukhus fungerar. Näringskedjor för matdistribution har kollapsat, befolkningen svälter och dör i sjukdomar och epidemier.
Räddningen för en del medborgare består av Neighbourhood Committees eller Emergency Response Rooms (ERRs) – grannskapskommittéer och s.k. nödhjälpsrum. De organiseras spontant av medborgare för att hjälpa nödställda. Det kan handla om en temporär skola, soppkök, skyddsrum eller en lokal för primärvård av skadade och sjuka. Men också individuella insatser som en apotekare som inte tar betalt för mediciner, eller en grönsakshandlare som delar med sig av vad han lyckats få tag i.
Akut behov av humanitär hjälp
Det internationella samfundet har vädjat om humanitär hjälp för att bistå de svältande och flyende sudaneserna. I november hölls en stor konferens i Kairo för att mobilisera humanitärt stöd. Responsen var som vanligt för liten i relation till de omfattande behoven och ett stort problem är hur hjälpen ska kanaliseras för att nå de nödställda.
USA och Saudiarabien har lett samtal mellan de stridande parterna för att åstadkomma vapenvilor och medge transporter av nödhjälp med föga resultat. Striderna har tvärtom trappats upp och spritt sig till andra delar av landet. Inte minst det tidigare konfliktdrabbade Darfur. Samtalen har inte haft en bredare politisk agenda och suspenderades nyligen på obestämd tid.
Konflikten mellan generalerna, ledaren för de militära styrkorna Sudan Armed Forces, SAF, och ordförande i det styrande militära rådet, general Abdel Fattah al-Burhan, respektive chefen för den paramilitära styrkan RSF, Rapid Support Forces, general Mohamed “Hemedti” Hamdan Dagalo, går tillbaka till Sudans militäre diktator Omar Bashir, som tog makten 1989 och störtades efter ett folkligt uppror 2019.
Bashir härskade genom att söndra och splittra. Hans taktik gick ut på att försvaga det civila samhället, fackföreningar, politiska partier och statliga nyckelinstitutioner. Han misstrodde de militära styrkorna och skapade ett nätverk av klanledare och miliser inklusive Hemedtis RSF, som fick en roll som ett slags livgarde.
Den s.k. revolutionen leddes av gräsrötter, det civila samhället och vissa politiska partier. Det blev en omfattande protest mot Bashirs diktatur, som utlöstes av höjningar av priser på bröd och bensin i form av massiva demonstrationer som pågick ett par månader. Militären tycks ha tagits på sängen men försökte inte slå tillbaka med kulor och våld. Efter att Bahir utlyst undantagstillstånd och avskedat alla civila guvernörer ingrep militären, avpolletterade Bashir och satte honom i husarrest. Men en rörelse för demokrati hade skapats av folket.
Övergång och maktdelning
Efter att Bashir störtats 2019 inleddes en övergångsperiod, där sudanesiska civila parter, partier och representanter för civilsamhället, efter förhandlingar bildade en övergångsregering baserad på en överenskommelse om maktdelning med militären. Övergången skulle ledas av ett Sovereign Council bestående av civila och militär och ett kabinett där militären hade vetorätt mot försvars- och inrikesministrarna. Burhan var ordförande i Sovereign Council och Hemedti vice. Efter massiva protester accepterade Burhan och Hemedti att lämna över en del av makten till civila och bana väg för val.
FN:s säkerhetsråd inrättade en politisk mission (utan trupp) i Sudan, UNITAMS (UN Integrated Transition Assistance Mission in Sudan). Missionens mandat var att stödja övergången till en demokratisk regim. Men överenskommelsen om maktdelning var skakig. I praktiken fortsatte de bägge generalerna att mobilisera och konsolidera sina maktpositioner bl.a. inom det militärindustriella komplexet.
Antagonismen mellan generalerna ökade efter en kupp 2021 då den civila regeringen undanröjdes. Hemedti såg en chans att vinna politiska fördelar och började distansera sig från Burhan och kuppen, medan Burhan sökte stöd från tidigare allierade till Bashir.
Tecken på annalkande kris
Det fanns tydliga tecken på en upptakt till den aktuella krisen sommaren 2022 (då jag själv var i Khartoum på ett vikariat som chef för den svenska ambassaden). Hemedti inledde massrekrytering till RSF och ingick allianser med klanledare i Darfur (som är hans fäste).
I juli avskedade Burhan flertalet medlemmar i Sovereign Council och meddelade att han avsåg inrätta ett Sovereign Council of the Armed Forces. Därefter annonserade han att militären tänkte dra sig ur politiken inklusive deltagande i processer mot en demokratisk transition. Baktanken var tydlig: Burhan räknade med att de splittrade civila aktörerna inte skulle kunna samlas kring ett gemensamt alternativ.
Det sudanesiska folket hade krävt en övergång under en civil regering. Enligt bedömare svek det internationella samfundet genom att insistera på en maktdelning som var dömd att misslyckas och inte backa upp folkets krav mot militären. Läget förvärrades efter en överenskommelse i slutet av 2022 om att återupprätta civilt styre. Men det internationella samfundet och parternas allierade och grannar i regionen kunde inte enas om en gemensam front och konflikten eskalerade i april 2023 till ett krig. Utländsk personal vid ambassader och internationella organisationer evakuerades och biståndet till Sudan avbröts.
Chefen för UNITAMS Volker Perthes förklarades tidigare i år persona non grata. Regeringen beslöt nyligen att kasta ut missionen. FN:s generalsekreterare har utsett ett särskilt sändebud för Sudan, den algeriske toppdiplomaten Ramtane Lamamra, som ska ta sig an något av ett kamikazeuppdrag.
Överlappande medlingsprocesser
Förutom samtalen i Jeddah mellan de stridande har andra medlingsprocesser initierats. Men militären och RSF har inte visat någon vilja att backa. Under tryck från den s k Quad Mechanism (USA, Saudiarabien, UK och Förenade Arabemiraten) inleddes hemliga samtal med koalitionen Forces of Freedom and Change, FFC1 med företrädare för politiska partier och civila (det finns en utbrytarfraktion FFC2, som stödde kuppen 2021). FN, AU och den regionala organisationen IGAD (Intergovernmental Authority on Development) etablerade en bredare s k “trilateral mechanism”, som erkändes som formell medlare i krisen men inte åstadkommit någon reell medling.
Ett problem är att medlingsprocesserna överlappar varandra, vilket gör att sudanesiska parter ägnat sig åt “forum shopping”, dvs. att delta i den process som gagnar egna syften för att behålla privilegier. Sudan har sedan självständigheten styrts av en politisk klass bestående av militär, politiska partier och näringslivet. Denna elit behöll sitt inflytande efter revolutionen 2019 då Bashir störtades. Detta underminerade legitimiteten för övergångsregeringen, som leddes av ekonomen Abdalla Hamdok (som f ö arbetat på IDEA i Sverige).
Splittrade aktörer och accept för maktdelning
Amgad Fareid Eltayeb, politiker och politisk analytiker var rådgivare till Hamdok och arbetade sedan för FN-missionen UNITAMS. Han skrev nyligen en analys för European Council on Foreign Relations. Han betonar bl.a. att Sudans civila aktörer är splittrade och från tid till annan accepterat maktdelning med militären. Processerna har gått ut på att hitta formler för detta, vilket underbyggt militärens övertygelse om att de utgör den enda garanten och auktoriteten för en transitionsprocess i Sudan.
Amgad Fareid menar också att det internationella samfundet och EU misslyckats med att pressa fram en politisk lösning genom tilltro till kortsiktig medling och samarbete med eliterna inklusive militären. FN, AU, EU och Västländer kunde inte enas kring en gemensam hållning som skulle tvinga militären och dess civila supportrar att avbryta kuppen och bana väg för en ny politisk process. Han varnar samtidigt för en upprepning av en liknande överenskommelse som 2019 mellan eliterna.
Reformer och inkluderande process
Krisen kan inte angripas utan reformer för att tackla de grundläggande orsakerna. Det kräver ett nytt socialt kontrakt baserat på principer om en rättsstat, uppbyggnad av institutioner och en moderniserad säkerhetssektor under kommando av ett civilt ledarskap. EU och andra internationella partners måste kräva en inkluderande process med deltagande av relevanta aktörer inklusive s.k. Grassroots Committées för att åstadkomma en politisk lösning, en ny övergångsregim och skicka militären tillbaka till kasernerna.
Detta utgör en stor utmaning med höga krav på såväl inhemska aktörer, civila och militära, som det internationella samfundet, konstaterar Amgad Fareid. Men det finns ingen genväg till en demokratisk utveckling i Sudan. Det internationella samfundet och EU måste också villkora stöd till en fredsprocess till att den ger konkreta resultat för flyktingar, nödlidande och andra offer för kriget.
USA:s utrikesminister Anthony Blinken anklagade nyligen båda parterna för krigsbrott samt RSF och allierade miliser dessutom för brott mot mänskligheten och etnisk rensning. Darfur hotas av risk för ett nytt folkmord enligt FN:s rådgivare för förebyggande av folkmord. Många bedömare menar att ett fortsatt krig mellan generalerna, förutom ohyggligt lidande för befolkningen, riskerar att leda till ökad instabilitet i regionen med risk för att Sudan blir ett nytt Libyen.
Det civila samhället har inlett diskussioner för att utforma en gemensam plattform för fred och ett framtida demokratiskt Sudan. Men så länge de stridande generalerna inte avslutar kriget, som fortsatt skördar nya offer, och går med på en permanent vapenvila är det svårt att se hur man får till stånd en process med en bredare politisk agenda.
Text: Carin Wall
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar