Nicosia på Cypern är Europas sista delade huvudstad. Ön präglas fortsatt av den väpnade konflikten 1974 då turkisk trupp besatte de norra delarna efter en grekiskstödd militärkupp på ön. Samtidigt som ön är en konfliktzon för Turkiet och Grekland är den fortsatt ett populärt semesterställe. Och ett skatteparadis bl.a. för rika ryssar.
NICOSIA: Det är tidig morgon men på kulturcentret Home for Cooperation, beläget i FNs buffertzon i centrala Nicosia, är det redan full aktivitet. Några FN-soldater köper kaffe och runt borden pågår samtal på grekiska, turkiska och engelska. Home for Cooperation inrättades 2011 och är en unik mötesplats här i Nicosia, Europas sista delade huvudstad. Här möts grekcyprioter och turkcyprioter på en kaffe utan att behöva korsa varandras passkontroller och om kvällarna hålls ofta bi-kommunala seminarier om allt från miljö och jämlikhet till journalistik. Utanför centret denna morgon står klungor med mellanstadieelever som ska iväg på studiebesök.
”Det här är ett av våra projekt, utbildning i fredsbyggande för unga,” förklarar Andri Christofides som är manager på Home for Cooperation. ”Vi vill att det här fungerar som en trygg plats som bygger broar mellan våra separerade samhällen och möjliggör interagerande,” fortsätter hon.
FN har försökt hitta fredliga lösningar
FN:s demilitariserade buffertzon, även känd som ”gröna linjen” skär rakt igenom de äldre delarna av centrala Nicosia, däribland huvudgatan Ledras. Cypern har varit ett delat land sedan Turkiet invaderade den norra delen av ön 1974 som följd av en grekiskstödd militärkupp på ön. Det ockuperade norra Cypern erkänns endast av ett enda land i världen: Turkiet. FN har under många år organiserat fredssamtal mellan de två sidorna, dock utan framgång. 2004 slöts en FN-stödd överenskommelse, den så kallade Annanplanen, som fick stöd av turkcyprioterna, men som grekcyprioterna röstade nej till i en folkomröstning.
Kanske är Home for Cooperation en extra viktig mötesplats för stunden då relationerna mellan grekcypriotiska och turkcypriotiska ledare är mycket ansträngda. Den turkcypriotiske ledaren, högerpopulisten Ersin Tatar, som har nära band till Turkiets president Erdogan kräver en tvåstatslösning för ön – en omöjlig utgångspunkt för grekcyprioterna. Nyligen anklagade Cyperns president, grekcyprioten Nicos Anastasidades, Turkiet för att försöka ta fullständig kontroll över norra Cypern genom bland annat ett kontroversiellt ekonomiskt stödpaket och genom att designera flygningar från norra Cypern som turkiska inrikesflygningar. Tatar i sin tur förkastade anklagelserna som ”grekcypriotisk propaganda.”
Cyperns regering har i sin tur dragit tillbaka cypriotiska pass för ett dussintal turkcypriotiska tjänstemän, vilket skapa ilska.
Många jag talar med på båda sidor säger att en lösning på konflikten aldrig känts längre bort.
”Jag tror att chansen till en lösning har gått förlorad. Inga politiska kandidater här är genuint intresserade av samtal. Jag tror att det kommer ske en uppdelning förr eller senare, eller snarare att Turkiet helt enkelt annekterar den norra delen, säger den grekcypriotiske skribenten Loukianos Lyritsas.
Han tänker tillbaka på tidigare års förhandlingar. Trevande möjligheter till en potentiell lösning har funnits. Nu har båda sidorna hårdnat i sina positioner.
”Jag ser valet av Tatar som ett resultat av den senaste rundan av havererade fredsförhandlingar som skedde 2017. Det känns som att allt slutade där. Det grekcypriotiska politiska styret har gjort många misstag längs vägen också och nu är Turkiet inte villigt att ge efter alls i Cypernfrågan,” säger Loukianos Lyritsas.
Ankara ökar sitt inflytande
Norra Cypern har alltid varit beroende av ekonomiskt bistånd från Turkiet men den senaste tiden har många liberala turkcyprioter börjat oroa sig allt mer för Ankaras ökande inflytande. Erdogan själv har upprepat vikten av en tvåstatslösning och den turkiska armén har låtit återöppna delar av den omstridda spökstaden Varosha som legat i ingenmansland sedan invasionen 1974.
Det ekonomiska stödpaketet på motsvarande 240 miljoner euro i bidrag och lån är välbehövt för turkcyprioterna som drabbats hårt av den turkiska lirakrisen och sett priser på bensin och basvaror stiga kraftigt. Men stödpaketet, menar kritiker, kommer också med en prislapp: mindre press och yttrandefrihet.
Hotad pressfrihet
I maj klubbade ledningen på norra Cypern igenom ett lagförslag som skulle betyda att en person kan dömas till upp till fem års fängelse för publicering av ”skadligt” innehåll. Lagförslaget som ska upp i parlamentet nu i juni har förkastats av pressfrihetsgrupper. Reportrar utan Gränser kallar det ett förslag som utgör ett ”stort hot mot pressfriheten på norra Cypern.”
Den korta promenadvägen från kulturcentret Home for Cooperation till passkontrollen för det ockuperade norra Cypern kantas av taggtrådsstängsel på sidorna. Några katter dåsar i solen. Utanför passkontrollen vajar turkiska och vitröda flaggor för norra Cypern.
Oron för Ankaras långa arm här är påtaglig. Få vill ställa upp på intervju och prata om den politiska situationen med namn. Särskilt inte med en svensk journalist med tanke på det ansträngda politiska läget mellan Turkiet och Sverige över Sveriges NATO-ansökan.
En ung akademiker som inte vill se en tvåstatslösning går med på att hans förnamn publiceras.
”Min dröm är en federal lösning på konflikten men det känns inte realistiskt. Tyvärr tror jag att det kommer bli en uppdelning. Vi är oroade över den sittande politiska ledningen. De vill dela ön,” säger Burak.
Han sätter försiktigt hopp till nästa års presidentval i Turkiet. Om Erdogan förlorar kanske en mindre hårdför kandidat från oppositionen tar över och fredsförhandlingarna kan ta fart igen? Men det är nog önsketänkande, tillägger han.
Ekonomi och dyrtider är det som mest oroar folk
Överlag finns det inte mycket utrymme för Burak att fundera över politik. Som många turkcyprioter går hans vardag ut på att hantera den svåra ekonomiska situationen. Hälften av Buraks lön går till bensin och brödpriset har dubblats, säger han.
Hans kollega, en kvinna i 40-årsåldern som inte vill uppge sitt namn nickar.
”Jag har ett litet barn som jag måste ta hand om. Fortsätter den nuvarande situationen så kanske jag måste emigrera. Allt är dyrt, från skolor till mat. För närvarande handlar det om att överleva.” säger hon.
Politiken har kvinnan i 40-års åldern inte mycket till övers för.
”Ett stort antal av högerpolitikerna här har kopplingar till Turkiet. De representerar inte oss turkcyprioter. När jag jämför med tidigare år blir det bara värre och värre för varje val,” säger kvinnan och skakar på huvudet.
På ett kafé i en liten gränd sitter 28-årige Emre. Han är välutbildad och har gjort sin masterutbildning utomlands. Emre, till skillnad från de andra, vill hellre se en tvåstatslösning.
Splittringen verkar rotad, liksom rädslan
”Vi pratar om två homogena samhällen som länge nu levt åtskilda. Det kommer inte gå att föra dem samman och få till en federal lösning i Cypernfrågan. Fredsförhandlingar har pågått under många år och ingen lösning har kunnat uppnås,” säger han.
Emre tar en djup klunk kaffe och tänder en cigarett. För honom är maktfördelningen den stora frågan.
”Grekcyprioterna ser oss som en minoritet och vi kommer förlora inflytande om vi ingick i en federation, ”säger Emre.
Tillbaka i buffertzonen och kulturcentret Home for Cooperation. Mellanstadieeleverna har satt sig för att äta lunch. Det är långt ifrån alla som vill delta i de bi-kommunala aktiviteter som Home for Cooperation arrangerar. Många är skeptiska, berättar Home for Cooperation manager Andri Christofides.
”Det är på grund av gamla trauman och rädsla för den andre. Men det visar bara hur viktigt vårt arbete är,” säger Andri Christofides.
Kommentera