ANALYS Rysslands brutala och besinningslösa krig i Ukraina har lärt världen att ta Putins uttalanden på allvar. Det gäller både avsikter att bryta mot folkrätten genom att kränka staters suveränitet och avhumanisering av fienden, även barn och skyddslösa gamla, i syfte att uppnå egna imperiedrömmar och krossa inhemsk opposition. Vi såg mönstret i nazismens totala förakt för människovärde och deras kamp för ”Lebensraum”.
Hetsiga ord har visat sig vara kraftfulla verktyg för ledare i syfte att avhumanisera fiender och legitimera övergrepp. Folkmordet i Rwanda började med radiosändningar som piskade upp stämningar som ledde till att människor hackade sina grannar till döds. I Myanmar inleddes brutala mord och övergrepp på landets rohingyer av hatfulla ord från buddistiska munkar.
Extrem islamism som skulle legitimera IS emirat började också med ord och föreställningar som sanktionerade groteskt övervåld. Den ryske patriarken Kirill, som liksom Putin är en gammal KGB-agent, följer nu i samma fotspår. Det stämmer illa med föreställningar många haft om att Ryssland härbärgerat en djup och varm andlighet, i kontrast mot västlig ytlighet och konsumism. En konsumism som dock uppenbarligen både Putin och hans oligarker gärna frossar i.
Ryskt övervåld i Ukraina visar att spärrarna släppt
Våldet tycks nu definiera Rysslands agerande och Putins styrkor i Ukraina krossar inte bara militära mål utan också civila bosättningar, sjukhus, skolor och äldreboenden.
Putin styr världens geografiskt sett största landområde. Angreppet på Krim och i Donbas 2014 liksom elitförbanden till Kazakstan i januari 2022 visar hur Putin tveklöst ingriper i Rysslands ”nära utland”. Där anser Ryssland det legitimt att intervenera, för att ”skydda” rysktalande befolkning i de delar av det forna Sovjetunionen som inte längre lyder under Moskva.
Logiken följer mer Machiavellis teser om att den starke tar den makt han kan, och negligerar folkrätt, regelverk och avtal som gäller i en civiliserad värld. Internt styrs landet av hycklande, maffialiknande kleptokrater med stort våldskapital, vilket Catherine Belton redovisar i sin utmärkta bok ”Putins inre krets”. Föraktet för civilisation, humanism och krigets lagar syns nu i rysk trupps agerande som barbarer och plundrare i Ukraina.
Krigföringen framstår som tydligt sanktionerad av Putin och bygger på att terrorisera civilbefolkningen. Mönstren känns igen från rysk krigföring i Groznyj och Aleppo och helt följdriktigt deltar stridande från dessa platser nu i det brutala anfallet på Ukraina.
Putin varnade tidigt för det han såg som inringning av Ryssland
Omvärlden insåg alltför sent allvaret i Putin uttalanden 2007 när han angrep väst och NATO vid en säkerhetskonferens i München. Där anklagade han länder i östra Europa – som själva valt att ansöka om medlemskap i NATO – för att gå i USA:s ledband i syfte att hota Ryssland. Putin markerade att Ryssland inte skulle tolerera detta. Men få trodde nog då att Ryssland skulle ha tillräckligt politiskt och militärt kapital för att sätta kraft bakom orden.
Och sedan dess har Ryssland kunnat bygga upp sin styrka medan omvärlden fokuserat på konflikten mellan USA och Kina.
Putins Ryssland trappade upp angreppen i det ”nära utlandet” genom stöd till ryskkonstruerade utbrytarrepubliker i Georgien, Nagorno-Karabach och Moldavien. Man stöder också autokrater i Mellanöstern och Afrika, bl a genom Wagnergruppens ökända elitförband. Inte minst har Ryssland stärkt vänskapsbanden med Kina i syfte att bryta USA:s unipolära världsordning – en ordning som, med sina fel och brister, bottnar i ett globalt regelverk där inte bara stora utan också små staters rättigheter respekteras.
Parallellt med att Ryssland underminerat globala säkerhetspolitiska regelverk har regimen också länge arbetat i bl a FN för att urholka mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors aborträtt, hbtq-rättigheter och insatser för att hindra mäns våld. Denna strävan framstår som fullt logisk för ett land som avkriminaliserat våld i hemmen och hyllar våldsbejakande machismo, inte minst i en armé genomsyrad av grov pennalism.
Föraktet för FN blev också tydligt när Ryssland bombade Kiev under FN-chefen Guterres besök den 28 april.
Putins historieskrivning ökar inhemskt förtryck och driver på anfallet mot Ukraina
Putins makt har stärkts även inom Ryssland där han krossat, fängslat och förbjudit politisk opposition och kritisk media liksom organisationen Memorial som dokumenterat och belyst Stalintidens terror. Nu har Putin tagit nästa stora steg och anfallit Ukraina, ”Lillryssland”, moderlandet till de medeltida Kiev- och Moskvarikena.
För att legitimera angreppet har Putin i flera tal, bl a 22 februari 2022, hävdat att Ukraina inte existerar som självständig stat och detta skulle ge Ryssland rätt att inta landet.
Artikeln av Timofei Sergeitsev pekar på Rysslands avsikter med kriget
Rysslands avsikter med annekteringen av Ukraina presenteras i en omtalad text den 4 april 2022 av Timofei Sergeitsev. Det faktum att texten publicerats i det ryska statliga nyhetsorganet RIA Novosti tyder på att texten är officiellt sanktionerad. Artikelförfattaren anses stå nära Putin och var rådgivare åt Ukrainas tidigare ryskstödda presidenter Leonid Kutjma och Viktor Janukovych. Texten redovisas här ingående eftersom den avslöjar det nya Rysslands maktanspråk, lögner och försök att legitimera både folkmord och imperiedrömmar.
Sergeitsev förnekar Ukrainas rätt att existera och kallar genomgående Ukraina för en nazi-stat, en fiende till Ryssland och ett verktyg för väst i syfte att förgöra Ryssland. I artikeln hävdas att problemet inte bara är Ukrainas ledning, utan att hela det ukrainska folket måste av-naziferas samt att ukrainarnas ”totala terror mot antifascisterna i Donbas” måste motverkas.
Enligt Sergeitsev har ukrainska trupper utsatt civila för gränslöst våld, brutit mot krigets lagar och är skyldiga till folkmord på ryssar. Alla nazi-aktörer måste därför ställas inför rätta (dvs rysk rätt) och elimineras.
Sergeitsev skriver att Ryssland ska försöka spara civila liv och lidande, men markerar samtidigt att Ryssland i egenskap av den stat som ska stå för ”av-nazifieringen” inte kan agera med liberala medel.
Av-nazifieringen måste bli hård och beräknas ta en generation
För att utrota nazismen förutses omfattande omskolning och ”information/kulturinsatser”. Enligt Sergeitsev är USA och EU källan till Ukrainas nazism, som påstås ”utgöra ett större hot mot världen och Ryssland än Hitlers nazism”. Ryssland bör därför skapa en folkrepublik i det som nu kallas Ukraina, där avnazifiering också innebär ”av-ukrainifiering” – och ”av-europeisering” och återförande till områdets ”naturliga (ryska) gränser ”.
Georgien och de baltiska staterna anges däremot vara stater vars historia ger dem rätt att existera självständigt.
Det erövrade ukrainska området ska styras av Ryssland, med rysk lag och tribunaler som ska ställa (ukrainska) krigsförbrytare inför rätta, enligt mönster från Nurnberg-rättegångarna.
Enligt Sergeitsev är det osannolikt att de västra delarna av Ukraina, som han kallar de katolska, blir en del av de pro-ryska territorierna. Västra Ukraina ses som ”fientligt” område, som ska tvingas bli neutralt och avmilitariseras, med rysk truppnärvaro (sic).
Sergeitsev pekar på vad som krävs: eliminering av nazistrukturer inom bl a militär och kultur/utbildning, inrättandet av (s k) självstyre och militär i ”befriade områden”, införande av rysk lag, massundersökningar av påstådda (ukrainska) krigsbrott, tvångsarbete där ”nazister” ska bygga upp förstörd infrastruktur och uppförande av krigsmonument som hyllar ”av-nazifieringens hjältar”.
Arbetet ska enligt Sergeitsev ses som att Ryssland i sin altruism fortsätter axla ansvaret och med stora offer stödjer och bevarar det gamla Europa som Ryssland ”försvarat”, alltsedan Världskriget och den ryska revolutionen.
Ett Ryssland som bryter med väst och lierar sig med västs forna kolonier
Från och med nu, skriver Sergeitsev, ska Ryssland bryta med Väst och liera sig med länder som väst tidigare koloniserat under århundraden, men som med rysk militär och annan assistans gjort sig fria.
Rysk hjälp till Ukraina utgör ”ett led i ryskt agerande för ”avkolonisering”.
Avslutningsvis: Sergeitsevs ord överenstämmer med rysk brutalitet på slagfältet och pekar på ett långt och oförsonligt krig, i syfte att utplåna Ukraina och krossa västligt inflytande och spelregler. Texten legitimerar folkmord och imperiedrömmar. Den pekar också mot ett Ryssland som bryter med väst och lierar sig med andra autokrater, i en hårdnande global kamp mellan civilisationer, där diktatur, våld och lögner tar allt större plats.
Gerd Johnsson-Latham
Tidigare verksam på UD, bland annat med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter, chefredaktör Mänsklig säkerhet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar