ANALYS Redan före Ukrainakriget hade flertalet europeiska stater ökat resurserna för att sätta in motåtgärder mot påverkanskampanjer och organiserad desinformation. Arbetet förstärktes för att motverka falska rykten som spridits under den globala pandemin. Flertalet regeringar har funnit det nödvändigt att lagstifta mot de värsta avarterna. Men en europeisk utvärdering visar att synen på detta arbete skiljer sig åt mellan olika stater.
För två år sedan startade Universitetet i Haag en jämförande undersökning av hur myndigheter i fem stater tagit sig an uppgiften att lagstifta mot faktaförvrängare. Fallstudier genomfördes i Sverige, Frankrike, Tyskland, Ungern, Serbien och Storbritannien.
Inom EU råder det stor samsyn kring vad desinformation är och vilka återverkningar denna kan få. Unionens diplomatiska serviceenhet definierar begreppet som följer:
”verifierbar falsk eller vilseledande information som skapas, presenteras och sprids för ekonomisk vinning eller för att avsiktligt vilseleda allmänheten”. EU motiverar sina insatser mot desinformation med att ”den snedvrider den offentliga debatten, undergräver medborgarnas förtroende för institutioner och medier och kan destabilisera demokratiska processer som politiska val”.
Kontroversiell lagstiftning
I EU:s arbete riktades tidigare fokus mot externa politiska aktörer, särskilt de som blandat sig i valrörelser och även spridit vilseledande eller direkt falsk information om myndigheternas arbete mot Covid-19. Under senare år har man inom EU insett att man även måste granska de sociala mediernas plattformar. Inte minst gäller detta de som används av teknologiföretag som Google, Twitter och Facebook. Åtgärder måste även vidtas gentemot enskilda individer, särskilt de som fungerar som ”influerare” och sprids vidare av enskilda personer och nätverk.
Myndigheternas planer på att reglera internet är kontroversiell eftersom sådan statlig kontroll i hög grad påverkar medborgares yttrandefrihet. I de fem stater som ingår i Haag-forskarnas undersökning görs olika bedömningar av hur man ska hantera problemet. Frankrike och Tyskland införde redan för fyra år sedan lagar för att motverka desinformationskampanjer under valrörelser samt även åtgärder mot näthat. Andra stater i Europa som Österrike, Bulgarien, Litauen, Malta, Rumänien och Spanien har infört modifierad lagstiftning för att komma åt desinformation. Haag-rapporten noterar att flera stater i norra Europa, däribland Sverige, varit återhållsamma när det gäller reglering av internet. I Sverige har man hittills endast valt att ingripa när innehållet varit illegalt, det vill säga i strid med rådande lagar.
Hårdare regler i Ungern och Serbien
Rapporten visar även att nuvarande regimerna i två stater, Ungern och Serbien, tillämpar en annan syn på vad som är falska nyheter och desinformation. Serbien införde redan 2006 en lag som kriminaliserar ”falsk information som stör den allmänna ordningen”. Brott mot denna lag kan ge upp till fem års fängelsestraff. I Ungern infördes en liknande lag 2020 för ”spridning av falska nyheter” som även där kan leda till fem år i fängelse.
Båda staterna har sedan lång tid varit kritiserade för att inskränka yttrandefriheten och rörelsefriheten för civila organisationer.
Den internationellt erkända demokratiinstitutionen Freedom House uppger att den nya medielagstiftningen inskränkt journalisters förmåga att säkra tillförlitliga källor för att rapportera om pandemin. Många som varit verksamma inom sjukvården har på grund av den nya lagen varit obenägna att vittna om problem under pandemin eftersom de riskerat repressalier.
Mediebilden domineras av det regerande partiet i Ungern, Fidesz. Freedom House skriver att Fidesz-kontrollerad media utnyttjat sitt medieövertag till påhopp på politiska opponenter och för att sprida falska anklagelser mot oppositionen.
Urholkade rättigheter i Serbien
Enligt Freedom House är internet-miljön i Serbien ”relativt öppen med hög nivå av tillgänglighet, utan större begränsningar av myndigheterna och med stark skydd i konstitutionen för journalister”. Men, konstaterar samma källa, internet-användarna har fått känna av en ökning av desinformation på nyhetssajter som står regeringen nära. Journalister som arbetar för oberoende nyhetskanaler har utsatts för trakasserier och ibland lagsökning till följd av nyhetsrapporteringen.
Serbien är, skriver Freedom House, en parlamentarisk demokrati med ett flerpartisystem och fria val. Men det dominerande partiet, det så kallade Progressiva partiet, har utpekats som ansvarig för att civilsamhällets yttrande- och organisationsfrihet gradvis urholkats.
Liksom i Ungern har regeringspartiet närmat sig Ryssland och Kina som man har stort samarbete med inte minst vad gäller energiförsörjningen med gas och även i form av investeringar inom infrastrukturen. Denna närhet till de båda stormakterna återspeglas i den internationella rapportering som präglat nyhetsutbudet i Serbien. Haag-rapporten citerar en fakta-granskande portal I Bosnien-Herzegovina. Denna studerade nyligen den världsbild som förmedlas i det regeringsstyrda medieflödet om Covid-19 såväl i Bosnien som Serbien. Nyhetsinnehållet hade enligt portalen, en starkt negativ beskrivning av västvärlden men positiv av öst. EU och USA beskrevs som svaga, i avsaknad av handlingsberedskap och utan inre sammanhållning. Ryssland och Kina presenterades däremot som mycket kapabla och generösa aktörer som hjälpt de båda Balkan-staterna med vacciner och humanitärt bistånd.
Ökade krav på internetföretag
Den svenska fallstudien I Haag-rapporten är skriven av statsvetaren Elsa Hedling, verksam vid Lunds Universitet. Hon betonar att Sverige har en lång tradition av tryckfrihet och avskaffande av censur. Idag finns det i riksdagen en bred samsyn kring skyddet av yttrandefriheten. Men det finns också en samsyn om behovet av att stärka styrningen av plattformarna på Internet genom kräva ökad transparens och ökat juridiskt ansvar för sociala medieföretag. Vad gäller arbetet mot desinformation tillkom 2022 en ny myndighet för ”psykologiskt försvar”. Myndigheten ska påbörja sitt arbete och motiveras av ett ökande behov av att motverka desinformation och att “identifiera, analysera och konfrontera påverkansoperationer”.
Risk att gynna ”alternativa kanaler”
Haag-rapportens författare skriver att diskussionen om arbetet mot desinformation på sociala medier reser flera viktiga frågor. En sådan fråga handlar om vilka konsekvenserna kan bli av att myndigheterna vidtar åtgärder för att reglera sociala medier. Sådana ingrepp riskerar att stöta bort de personer som redan är kritiska mot myndigheter och officiella källor. Man kan på detta sätt riskera att ofrivilligt gynna så kallat alternativa fakta. Som exempel på sådana nämns de aktörer som spridit uppenbart falska uppgifter om riskerna med vaccinationer under pandemin. Rapporten rekommenderar bland annat av detta skäl att återhållsamhet med ingripanden via lagstiftning.
En annan viktig fråga rör vilken typ av åtgärder som kan höja allmänhetens beredskap mot desinformation. Flera sådana initiativ har redan prövats i flera europeiska länder. I Frankrike är så kallade digitala färdigheter (digital skills) införts i grundskoleutbildningen. I Storbritannien har man skapat en så kallat ”Online Media Literacy Strategy” med särskilt syfte att utbilda yngre medieanvändare. I Sverige har ”Kommittén Nationell satsning på medie- och informationskunnighet” bland annat i, uppdrag att premiera åtgärder mot näthat.
Den sistnämnda beredskapen är sannolikt den viktigaste eftersom den rör civilsamhällets möjlighet att skydda sig från aktörer som sprider medvetna lögner och förvridna fakta. Denna artikel skrevs före överfallet på Ukraina. I dagsläget har den anfallande statsledningen släckt ned oberoende informationsmedier i sitt eget land och utökat sin propagandaarsenal. Vi återkommer till aktuell forskning om formerna, kanalerna och följderna av denna typ av desinformationskampanjer i krigsområdet, i Östeuropa och även i västvärlden.
Jöran Hök
Jöran Hök, fil dr i freds och utvecklingsforskning. Mångårig verksamhet som journalist, i tio år chefredaktör för tidningen OmVärlden. Tidigare lektor i journalistik vid Göteborgs Universitet, Stockholms Universitet och Södertörns högskola.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar