REFLEKTION Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan är i full färd med att omvandla huvudstaden Istanbul på en rad olika sätt. Hans senaste och mest genomgripande projekt är Kanal Istanbul, en ny vattenväg mellan Svarta Havet och Marmarasjön. All kritik mot projektet avfärdas konsekvent, skriver den turkiska journalisten Yeter Aydin(Alias, namn ändrat. /red).
Artikelförfattaren Yeter Aydin är en av de tjugo exiljournalister som deltagit i svenska Reportrar utan gränsers årslånga projekt Kollega till kollega. Projektet, som finansierats av Postkodstiftelsen, har syftat till att ge inflyttade journalister och skribenter från en rad olika länder möjlighet att fortsätta sin yrkesverksamhet i sitt nya hemland. Deltagarna har erbjudits både nya kontakter i den svenska medievärlden och kunskap om hur man arbetar med journalistik i Sverige.
Efter projektets slut kommer deltagarna att fortsätta utveckla sitt nätverk och erbjuda sin kompetens till svenska medier. Mänsklig Säkerhet kommer framöver att publicera artiklar av flera av projektets deltagare.
I Turkiet förbereds ett gigantiskt “århundradets projekt” som president Recep Tayyip Erdoğan kallar sitt “fantastiska projekt”: en konstgjord kanal som ska ersätta det nuvarande Bosporussundet mellan Svarta Havet och Medelhavet. Erdoğans största dröm är att hans “fantastiska projekt” ska få inte bara nationell utan också internationell uppmärksamhet och betydelse. Kanalbygget var ett vallöfte som den dåvarande premiärministern Recep Tayyip Erdoğan gav i april 2011.
Erdoğan har deklarerat att detta projekt inte kan jämföras med Panamakanalen eller Suezkanalen – det är mycket större och viktigare. Kanalens rutt och kostnad kommer att hållas konfidentiell för att förhindra ”alla typer av negativitet och kritik”.
Men att bygga en vattenväg mellan Svarta Havet och Marmarasjön är ingen ny idé. Förslaget presenterades första gången redan på 1500-talet av den osmanska sultanen Suleiman den magnifika. Men det projektet övergavs av okända skal. Sedan dess har idén föreslagits många gånger i historien av olika politiker men aldrig genomförts.
En gammal dröm förverkligas
Erdoğan är dock bestämd – han ska bli den som äntligen förverkligar den gamla drömmen om kanalen. Den 15 januari 2018 presenterades projektets väg: kanalen kommer att passera genom Yeniköy, Sazlıderedammen, Arnavutköy, Başakşehir och Küçükçekmecesjön. Detska bli en 125 meter bred, 45 meter djup transportkanal genom västra sidan av Istanbul. Enligt planen kommer sjöfartstrafiken på Bosporus att överföras till kanalen och denna nyordning kommer att generera stora inkomster. Ett sekundärt mål för projektet är att bygga en ny stadsdel längs kanalen.
Så fort planen avslöjades mötte den omfattande kritik från politiker, miljöaktivister, akademiker och en del av stadens invånare. Men det finns också många som uppskattar projektets möjliga inkomster.
Kritiken har tre huvudteman: miljö, ekonomi och politiska invändningar.
Om projektet genomförs kommer det att ändra hela den ekologiska balansen i området. Durususjön som ger staden en femtedel av dess dricksvatten elimineras och Terkossjön påverkas negativt, med brist på dricksvatten som följd i staden. Det finns också många obesvarade frågor om vad som ska hända med utgrävningsmaterialet från kanalbygget. Regeringens plan är att skapa tre öar i Marmarasjön med detta grävmaterial.
Vad betyder egentligen Kanal Istanbul för stadens framtid? För att få en bättre förståelse och bild av området skulle man kunna titta på ett konstprojekt som har genomförts i hela området – det kallas ”Between Two Seas”.
En vandring mellan två hav
2013, två år efter att Erdoğan presenterade ”Det Fantastiska Projektet” etablerade konstnären, forskaren och tekniske ingenjören Serkan Taycan vandringsleden ”Between Two Seas” för att väcka uppmärksamhet kring kanalprojektets effekter i området. Vandringsrutten följer kanalens planerade väg. Under sju år har Taycan guidat grupper från olika länder längs vägen mellan de två haven. Studenter från Konstfack och Kungliga Tekniska Högskolan har deltagit i en av de här vandringarna.
Taycan vill ge deltagarna en personlig upplevelse av den hotande förvandlingen av Istanbul. Vandringen börjar vid stadens utkant och närmar sig Centrum. På vägen går man förbi den tredje flygplatsen och dess omgivningar, den norra Marmara Highway och dess nätverk av vägar, utgrävningsavfallplatser, industriella och sociala bostadsprojekt.
Enligt Taycan är kanalprojektet ett av regeringens största konstruktionsfokuserade ekonomiska utvecklingsprogram. Han understryker att projektet inte bara påverkar den ekologiska miljön utan också invånarnas livskvalitet och rätt att vara delaktiga i stadens förändring.
– Det finns inte tillräcklig information från regeringen. Med den här vandringsvägen ”Between Two Seas” vill jag ge människor möjlighet att kunna observera de miljömässiga och sociala effekterna av byggplanerna, säger Taycan.
Det pågår många debatter om Kanal Istanbul men regeringen betraktar dem som röster som ska undertryckas och ett hinder mot projektets framsteg. Det känns som att landet består av två lag som kämpar mot varandra: ett som håller med Erdoğan som han kallar ”vi”, och de kritiska som han kallar ”dem” och ser som sina motståndare.
Den sociala polariseringen har skärpts efter oroligheterna i Istanbul 2013 som ledde till Gezi Park-protesterna. Då började Erdoğan att driva en mer offensiv politik.
En ny stad ska byggas längs kanalen
När detaljerna i kanalprojektet började bli synliga publicerade Miljöingenjörkammaren (CMO) en rapport 2018 som betonade att kanalen inte bara är ett vattenvägsprojekt. Det innebär också möjlighet för entreprenörer att tjäna stora pengar, inte bara på själva kanalbygget utan också genom framtida byggnadsprojekt som bostäder, broar, hamnar och köpcentra. En halv miljon människor kommer att bo i den nya stadsdelen.
Forskaren, författaren och journalisten Aydan Çelik har intervjuat bönder och markägare som bor i området. Han säger att många av dem redan har sålt stora delar av sin mark till byggentreprenörer, som i sin tur säljer vidare till högre pris.
– De anser att kanalen är bra för att de kan tjäna pengar. Jag försöker att förklara dem att projektet inte bara påverkar ekonomin också utan miljön och livskvalitén. Men de menar att det är lätt för mig att prata, jag har ju redan ett jobb och en bra inkomst, säger Çelik, och fortsätter:
– Kommunerna beter sig som mäklare. Och det är läskigt tycker jag. Allt ändrar sig fullständigt och jag känner mig maktlös inför allt som händer i landet. Istanbul är min stad också, där jag har vuxit upp.
17 januari 2020 godkändes CMO:s miljökonsekvensrapport av regeringen. Fackorganisationer som Arkitektkammaren (TMMOB) och Miljöingenjörkammaren (CMO) har konstaterat att rapporten inte har utvärderat kanalens miljöpåverkan på ett tillräckligt noggrant sätt. De har uppmuntrat folk att protestera, och på tio dagar skrev över 100 000 medborgare under protestlistor.
Människors rätt till sin stad
Efter den omfattande kritiken har regeringen skapat en hemsida om Kanal Istanbul där man besvarar frågor och ger information om projektet. Alla påståenden från stads- och miljöaktivister bemöts. Och man skriver att Kanal Istanbul egentligen är ett miljöprojekt.
Aktivistorganisationen Norraskogsförsvarsäger att de inte litar på regeringen och deras svar på de oroliga frågorna om kanalen.
– På hemsidan skrivs att de har jobbat med många olika forskare från olika universititet men vi vet inte vilka de är. Deras namn avslöjas inte. Och jag känner många akademiker som är rädda för att prata om projektet, säger Cihan Uzunçarşılı Baysal som är taleskvinna för organisationen.
Hon berättar att alla överklaganden har avvisats och fortsätter:
– Vi ska överklaga igen, men det är svårt för domstolarna är inte opartiska heller. Erdoğan gör precis vad han vill i staden. Han har byggt en moské på Taksimtorget, som var en symbol för demokrati. Han visar sin makt hela tiden. Det sägs att utan pyramider finns det inga faraoner.
Kanal Istanbulprojektet har också utrikespolitiska konsekvenser. Montreuxkonventionen om sundets regim (från 20 juli 1936) garanterar passage för handelsfartyg genom sundet men begränsar krigsfartyg. Syftet är att skydda Svartahavsländernas säkerhet. Många analytiker anser att Kanal Istanbulprojektet kan skapa problem när det gäller internationell fred.
Sedan Erdoğan blev premiärminister 2003 har han gjort enorma förändringar i staden Istanbul. Många stadsdelar av historisk och speciell betydelse i stadens mångkulturella historia har rivits som ett led i stadssaneringsprojekten. Sulukule, Tarlabaşı, Beyoğlu, Fikirtepe är några viktiga kvarter som har förstörts under rekonstruktionsarbetet..
Världsarvet Hagia Sofia omvandlat till moské
Och i juli beslöt Erdoğan att förändra Unesco-världsarvet Hagia Sofias status som museum – han har deklarerat att den nu är en aktiv moské. Hagia Sofia är en 1500 år gammal byggnad som grundades som en katedral. 1934 blev den ett museum och den var en symbol för sekularism. Detta beslut har väckt stor uppmärksamhet bade inom och utanför Turkiet.
Nobelpristagaren Orhan Pamuk har konstaterat att det betyder att Turkiet inte längre är ett sekulärt land, vilket lett till hat och hot från Erdogans sympatisörer.
– Det är synd att Hagia Sofia plötsligt har blivit det viktigaste och mest populära diskussionsämnet i Turkiet. Istanbul har många andra viktiga problem som måste diskuteras men det känns som allt annat redan har glömts, säger doktorn i urban utveckling Özlem Altinkaya.
Yeter Aydin (Alias, namn ändrat /red.)
Skribenten har en PhD i journalistik och har jobbat som journalist i 15 år. Hon har haft ett eget radioprogram under sex år och har skrivit tre böcker som publicerats i Turkiet. Hon har också översatt flera böcker från engelska till turkiska. Hon är bosatt i Sverige sedan 2013.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Kommentera