ANALYS De senaste veckornas demonstrationer i Irak är en protest mot korruption, arbetslöshet och brist på skydd och service. I mycket av Mellanöstern leder dålig utbildning och en ekonomi som inte håller jämna steg med folkökningen till att unga hamnar i den informella sektorn. Det tomrum som uppstår fylls av väpnade grupper som utmanar staten med våld.
Vi vet hur vi har kommit hit
Inför dessa oroande realiteter är det positivt att vi vet hur vi har kommit hit; med skarpare analys och politisk vilja kan vi hitta en väg ut. Med bättre och effektivare offentlig styrning kan dagens hårda nedåtgående trender vändas. En betydande mängd nya studier från arabiska och internationella forskare ger oss den grundläggande kunskap vi behöver för att börja färdas längs denna väg, tillsammans med ett stort antal analytiska och policystudier från inhemska institutioner och individer som stött ds av Carnegie Foundation och andra stiftelser.
Hillary Wiesner, chef vid Transnational Movements and the Arab Region-programmet vid Carnegie Corporation I New York, har länge framhållit hur akademisk forskning kan frilägga de många samtida krafterna bakom kortvariga och utdragna konflikter. Hon förklarade nyligen hur finansiering från Carnegie syftar till att bygga på och länka samman med regionens egen expertis inom en rad underliggande områden, som stat och medborgarskap, ekonomi, städer och samhällsservice, sysselsättning och utbildning. ”Vi drar alla nytta av djupstudier med bra spridning, särskilt från forskare i regionen”, sa Wiesner. ”Carnegies stöd till regionens kunskapssektor syftar till att bemyndiga lokala institutioner och grupper – ytterst för att förbättra resultat och förhållanden i regionen. Vi ser hur stats- och samhällsvetenskaperna starkt utvecklas, tack vare professionella organisationer som Arab Council for the Social Sciences.”
Ett annat liknande initiativ är Alternative Policy Solutions(APS), ett projekt vid American University i Kairo, som producerar evidens-grundad, deltagande och tillämpbar policy-forskning inom områden som socioekonomiska reformer, naturresurshantering och offentlig service. Sofistikerad multisektoriell forskning, utförd av mestadels arabiska forskare i samarbete med internationella kolleger, hjälper oss att reda ut de kritiska underliggande orsakerna till arabisk massfattigdom och ojämlikhet, liksom den politiska turbulens de oundvikligen utlöser. Ett av de viktigaste forskningsresultaten frilägger fattigdomens relation till andra undergrävande faktorer som hämmar tiotals miljoner familjer, ofta för generationer framåt. De inkluderar dåliga skolor, en informell arbetsmarknad, svag social service och skydd, miljöproblem, och en befolkning som växer snabbare än den omgivande ekonomin.
Dålig utbildning skapar tidiga handikapp
Analyser av internationella testresultat visar t ex att omkring hälften av alla elever mitt i låg- och högstadiet i offentligt drivna arabiska skolor inte klarar grundnivån för läsning, skrivning och matematik. Dessa elever hoppar ofta av skolan eller går ut utan att kunna hitta produktivt arbete i nivå med sin utbildningsnivå, vilket bidrar till att förklara varför nästan 60 % av arabisk arbetskraft idag finns i den informella sektorn. De saknar skydd som minimilön, maximalt tillåten arbetstid, sjukförsäkring eller pension (endast omkring 30 % av arabiska anställda har pension).
Dålig utbildning och arbete i den informella sektorn är garantier för fortsatt fattigdom och utsatthet under generationer framåt av två skäl. För det första är arabiska regeringar och ekonomier oförmögna att generera tillräckligt många hyggliga jobb så att arbetslösheten minskar. Nytillkomna på arbetsmarknaden har ingenstans att ta vägen. Internationella valutafonden och andra organisationer uppskattar att arabregionen måste skapa 60 till 100 miljoner arbetstillfällen till 2030, och 27 miljoner av dessa måste tillkomma inom de närmaste 5 åren för att göra ett tydligt avtryck på arbetslösheten. För ekonomiskt ansvariga i arabregionen idag, vare sig i den privata eller offentliga sektorn, är detta uppenbarligen en omöjlig uppgift, särskilt som de ekonomiska trenderna i regionen, inklusive tillkomsten av nya jobb, påverkas av faktorer som osäkerheter inom turism, utländska investeringar, pengar som skickas hem av migranter, handel, energipriser och bistånd. För det andra är hushållens låga utbildningsnivå, och tecken på försenad tidig utveckling hos små barn, med allt oftare förekommande tillväxthämning, uttryck för att familjer fortsatt kommer att lida av långvarig fattigdom och marginalisering.
Befolkningen växer snabbare än ekonomin
Befolkningen fortsätter också att växa snabbare än den ekonomi som krävs för att möta människors grundläggande behov av arbete och social service. Trenden mot minskande födelsetal som pågått i decennier har nyligen vänt i några länder, vilket innebär uppskattningsvis nio miljoner nyfödda årligen i arabregionen (med nästan två miljoner enbart i Egypten). Många av dessa barn kommer att ställas inför hårda levnadsvillkor, givet politikens oförmåga att möta befolkningens behov, för att inte tala om alla miljoner som föds varje år.
Fattigdom och ojämlikhet sänder tiotals miljoner politiskt maktlösa individer ned i en återvändsgränd av utsatthet, marginalisering, hjälplöshet och hopplöshet. Det är den yttersta förödelsen. Resultat är att miljoner bland dem kommer att alieneras från sina regeringar, som inte längre står för grundläggande service och möjligheter som de en gång levererade med viss bestående framgång. Istället kommer många att söka inte bara hjälp utan livsviktig service hos den etablerade religionen, etniska grupper, stammar, politiska och professionella organisationer som har kommit att spela en mer eller mindre framträdande roll i stat och samhälle, ofta genom att tränga ut myndigheterna som den viktigaste animerande aktören när individer interagerar med staten.
Nya aktörer när staten sviker
Nationell sammanhållning och integritet börjar vittra; mäktiga icke-statliga aktörer växer och börjar dela suveränitet med staten, antingen formellt som Hezbollah och Hamas eller informellt som det Muslimska brödraskapet och lokala sekteristiska och stamorganisationer i Jemen, Irak, Libyen och Somalia. Några få individer överväger möjligheten att ansluta sig till militanta grupper som med våld utmanar staten och den rådande ordningen. Några familjer riskerar irreguljär migration utomlands, där tusentals förgås på vägen – allt för att risken att stanna och kanske dö hemma är större än risken att fly för att finna en ny tillvaro.
En sådan levnadsbana är den mest dramatiska och tragiska konsekvensen av växande fattigdom och ojämlikhet som nu har nått krisproportioner i många arabländer. Ändå får situationen ännu inte den uppmärksamhet den förtjänar; flera hundra miljoner fattiga och utsatta araber väntar på en helande politik när de kämpar för att få tillvaron att gå ihop eller att – nätt och jämnt – hålla sig vid liv i sina alltmer turbulenta samhällen.
Rami G. Khouri
Rami G. Khouri, av jordansk-palestinsk härkomst, är senior policy fellow vid Issam Fares Institute for Public Policy and International Affairs vid American University i Beirut och senior fellow vid Harvard Kennedy School. Han har länge arbetat länge som journalist i Mellanöstern och kommenterar regelbundet händelser i regionen för BBC, CNN och Al Jazeera. Artikeln publicerades på engelska den 12 september 2019 av Carnegie Corporation.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör och översättning: Johan Schaar
Första delen av denna artikelserie publicerades på Mänsklig säkerhet 8-10-2019
Kommentera