Attacker på mänskliga rättigheter möter växande motstånd – ny rapport från Human Rights Watch

ANALYS I januari presenterade Human Rights Watch sin årliga rapport avseende situationen för mänskliga rättigheter i mer än 100 länder. Den stora nyheten från förra året är inte är att den auktoritära trenden fortsatt, utan snarare att ett motstånd mot den auktoritära trenden växt fram.

Trots populismens framsteg ser vi idag ett växande motstånd mot auktoritära ledare

Populismens framsteg har dominerat nyhetsflödet och den säkerhetspolitiska debatten de senaste åren. Men som svar på denna utveckling ser vi idag en växande global trend där auktoritära ledares övergrepp ifrågasätts och bemöts. Exemplen är flera; inom Europeiska Unionen och runt om i världen har samhällsgrupper och proteströrelser gjort motstånd mot populister som inskränker demokratin och individers rättigheter.

Tidigare i år, den 17 januari, lanserades World Report 2019. I den 674 sidor långa rapporten, vilken är den 29:e utgåvan av sitt slag, granskar Human Rights Watch situationen för mänskliga rättigheter i mer än 100 länder. Den stora nyheten är inte är att den auktoritära trenden har fortsatt, utan snarare att ett motstånd mot den auktoritära trenden har växt fram. Detta motstånd har bland annat visat sig i försök till insatser för att försvara demokratin i Europa, förhindra blodbad i Syrien och ställa förövarna av den etniska rensningen av Rohingya-muslimer i Myanmar inför rätta. Andra exempel är försöken att stoppa den saudiarabiska bombningen och blockaden av civila jemeniter, att stå upp för förbudet mot kemiska vapen och att övertyga president Joseph Kabila i den Demokratiska Republiken Kongo att acceptera konstitutionella tidsbegränsningar. En stor mängd aktörer engagerade sig också i kraven på en fullständig utredning om mordet på den saudiska journalisten Jamal Khashoggi.

Samma populister som sprider hat och intolerans underblåser ett motstånd som fortsätter att vinna strider. Segrarna är långt ifrån säkrade men framgångarna under det gångna året indikerar att missbruk av auktoritärt styre i regel leder till en kraftfull motattack för att försvara mänskliga rättigheter.

Victor Orban med flera ifrågasätts

Inom EU har stödet för rättigheter manifesterats på olika sätt, både på gator och inom institutioner. Stora folkmassor i Budapest protesterade mot den ungerska ledaren Victor Orbáns försök att lägga ned Central European University, en bastion för liberala tankar och forskning. Protesterna tilltog när regeringen beslutade att anta en så kallad “slavlag” som ökar den tillåtna övertiden och möjliggör för arbetsgivare att fördröja betalning för övertidsarbete i tre år. I september svarade Europaparlamentet på Orbans alltmer auktoritära styre genom att rösta för att inleda en process som kan sluta med politiska sanktioner enligt artikel 7 i EU-fördraget. Nästan 70 procent av Europaparlamentets ledamöter, från ett brett spektrum av partier, stödde åtgärden som aldrig tidigare vidtagits i EU.

Upprepade gånger gick också tusentals polacker ut på gatorna för att försvara rättsväsendet mot regeringspartiets försök att undergräva domstolarnas oberoende. Polens domare vägrade att överge sina jobb trots att ledaren för regeringspartiet Lag och Rättvisa, Jarosław Kaczyński, försökt att få dem avsatta. Domarnas protester stöddes senare av EU-domstolen, vilket resulterade i att domarna åter tagits i tjänst av de polska myndigheterna.

Mordet på Khashoggi får stater att stoppa vapenförsäljning

Utanför EU:s gränser tog Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Irland, tillsammans med Kanada, initiativ för att säkerställa att FN granskar påstådda krigsförbrytelser i Jemen, trots starka invändningar från Saudiarabien. Efter Khashoggi-mordet införde Tyskland reserestriktioner mot 18 saudiska tjänstemän, medan Tyskland, Danmark och Finland stoppade vapenförsäljningen till Saudiarabien. De samlade påtryckningarna kan ha bidragit till det samförståndsavtal som kom till i Sverige, under FN-ledda förhandlingar i december 2018 som bland annat innebar att hamnen i Hodeidah kunde öppnas för att ordna fram förnödenheter åt den svältdrabbade jemenitiska befolkningen.

Under året skedde flera maktskiften i både Asien och Afrika med kopplingar till mänskliga rättigheter och maktmissbruk. Väljare i både Malaysia och Maldiverna avsatte korrupta premiärministrar. Armeniens premiärminister avgick efter massiva protester. Srilankesiska lagstiftare, domstolar och allmänhet motsatte och vände tillbaka den “konstitutionella kupp” som den sittande presidenten försökte att genomföra. Efter folkliga påtryckningar ersatte Etiopien sin regering med en premiärminister som inledde en imponerande reformagenda. I Demokratiska Republiken Kongo var påtryckningar från andra afrikanska länder avgörande för att övertyga den kongolesiska presidenten Kabila att slutligen utlysa val för att utse en efterträdare, två år efter att hans gräns på två mandatperioder hade upphört, även om valresultatet blev ifrågasatt.

Trumps retorik mobiliserar demokraterna

I USA försökte president Donald Trump mobilisera sina kärnväljare genom att ge bilden av att asylsökande som flydde våld i Centralamerika utgjorde en nationell kris. I mellanårsvalet fick Demokraterna kontroll över representanthuset, delvis som en motreaktion på presidentens hetsande retorik.

Dessvärre är inte trenden bara positiv. För att bygga folkligt stöd försöker dagens auktoritära ledare att underminera demokrati genom att demonisera och utmåla sårbara minoriteter som syndabockar. Dessa ledare försvagar samhällets kontroll av regeringsmakten i form av ett oberoende rättsväsende, en fri media och ett livskraftigt civilsamhälle. Den mänskliga kostnaden kan vara enorm, som exempelvis den humanitära krisen i det en gång oljerika landet Venezuela, de tusentals utomrättsliga avrättningarna i Filippinernas “krig mot droger”, eller Kinas godtyckliga tvångsindoktrinering av, enligt trovärdiga uppskattningar, cirka 1 miljon uigurer och andra muslimer.

Under det senaste året har förtrycket av mänskliga rättigheter i Kina uppgått till de värsta nivåerna sedan massakern av demonstranter på Himmelska fridens torg. President Xi Jinping avskaffade begränsningar för hur många mandatperioder som han själv kan sitta vid makten och har utökat Kinas övervakning av vanliga människor. Myndigheterna intensifierade angreppen på yttrandefrihet, fängslade journalister, åtalade aktivister, stramade åt ideologisk kontroll över universiteten och utökade deras internetcensur.

Men där motståndet brister kommer autokraterna undan

När autokrater inte upprätthåller ett skydd för grundläggande rättigheter på hemmaplan, blir det lättare också för andra ledare att komma undan med omfattande grymheter. Det gäller exempelvis Syriens attacker mot civila i oppositionskontrollerade områden och den saudiarabiska koalitionens bombningar av civila jemeniter. Men den växande globala oppositionen mot dessa övergrepp har samtidigt ökat kostnaderna för sådana handlingar.

FN:s råd för mänskliga rättigheter agerar trots allt starkt

Mycket av motreaktionen mot övergreppen har skett inom ramarna för FN, trots det faktum att auktoritära ledare försökte försvaga FN:s multilateralism och de internationella standarder som FN fastställer. Med bred konsensus beslutade FN:s råd för mänskliga rättigheter att skapa en mekanism för att samla, bevara och analysera bevis gällande de allvarliga internationella brott som begåtts i Myanmar sedan 2011, för att i framtiden kunna bygga ett fall för eventuella åtal.

FN:s råd för mänskliga rättigheter beslutade också för första gången att anta en resolution som fördömer förtrycket i Venezuela som sker under ledning av president Nicolas Maduro. Fem latinamerikanska regeringar och Kanada uppmanade dessutom ICC att inleda en utredning av brott i Venezuela.

De säkerhetspolitiska utmaningarna och kampen för att säkerställa rättvisa ser idag annorlunda ut, där många länder som tidigare förvarat en global rättsordning inte längre agerar eller till och med byter sida. Samtidigt ser vi en framväxt av nya, effektiva koalitioner för att stå emot de regeringar som inte tar ansvar för demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Måns Molander

Måns Molander är Sverigechef, Human Rights Watch.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg?
Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.