ANALYS Rapporter från Indien, Bangladesh och USA om kraftiga orkaner och översvämningar har fyllt medierna de senaste veckorna. Men vad är orsakerna bakom dessa katastrofer? Sara Bondesson, forskare vid CRISMART på Försvarshögskolan, pekar på den roll som bakomliggande politiska beslut spelar.
De senaste veckorna har kraftiga orkaner och översvämningar drabbat miljontals människor runtom hela världen. Indien, Nepal och Bangladesh såg hundratusentals människor drabbas av översvämningar förra veckan, samtidigt som orkanen Harvey drog fram över Texas och Louisiana i USA. Under helgen svepte orkanen Irma fram över Florida, efter att ha lämnat ett spår av kraftig förödelse efter sig på de karibiska öarna. Även om USA står bättre rustat än länderna i Sydasien och de karibiska öarna har regnmängderna lamslagit städer och samhällen även där. Det är inte första gången. Harvey påminner om andra rekordstormar i USA, där orkanen Katrina 2005, som resulterade i ca 1 400 dödsfall, kanske är den mest uppmärksammade. Femårsdagen för orkanen Sandy närmar sig; orkanen som slog till mot östkusten 2012. Kalin Callaghan, en stormöverlevare jag intervjuade för min avhandling om orkanen Sandy i New York City, skrev på sin Facebooksida när stormen Harvey rasade som värst (författarens översättning):
“Minnena kommer tillbaka. Chocken och traumat i att se sina hemkvarter under vatten, kylan, möglet, mörkret, vätan. Bilar i högar, berg av bråte. Bebisar som kurar under filtar tillsammans med gamlingar. Ångesten, ryktena, mun-till-mun-kommunikationen. Soppköken och köerna till förnödenheter som delas ut. Gå och lägga sig när solen går ner och gå upp när den går upp. Det hårda smutsiga arbetet. Arbete, arbete, arbete. Arbete som aldrig tar slut.”
Nyhetsbyråer världen över tävlar om att fylla det mediala utrymmet med nyheter om dessa katastrofer. Väderkanaler rapporterar om rekordhöga regnvattennivåer och uppseendeväckande rubriker talar om miljontals människor som slåss mot katastrofala översvämningar. Men hur braskande rubrikerna än är så kommer dessa orkaner och översvämningar inte som några egentliga överraskningar. Samhällsvetare som arbetar med katastrofförebyggande och riskreducering brukar tala om produktionen av risk. Att risker är producerade betyder att de har tillkommit som en följd av politiska beslut, eller frånvaron av beslut. Människors utsatthet i det moderna samhället är ingen slump, utan en följd av hur samhällen styrs.
Global uppvärmning och ojämlik sårbarhet ökar riskerna
Riskbilden är en komplex sammansättning av långsiktiga svårigheter och politiskt kortsiktiga lösningar som bidrar till snarare än minskar problemen. Ett grundläggande problem är att den globala uppvärmningen resulterar i varmare hav, vilket i sin tur leder till mer intensiva stormar, med mer ihållande regn. Detta, i kombination med stigande havsnivåer, får ofta får katastrofala effekter i form av översvämningar. Det finns mycket som talar för att uppvärmningen är ett resultat av en industriell tillväxt som behöver regleras kraftigare. Ytterligare ett problem är att sårbarheten inför katastrofer inte är jämnt fördelad. Vem som drabbas av katastrofer har att göra med underliggande ojämlikheter i våra samhällen. Exempelvis är dödssiffran för kvinnor i genomsnitt högre än den för män och skillnaden ökar i takt med hur allvarlig en katastrof är. Efter tsunamin i Sydostasien 2004 var dödstalet för kvinnor tre till fyra gånger högre än de för män och efter jordbävningarna i Kobe i Japan 1995 dog en och en halv gång fler kvinnor än män. Efter orkanen Katrina i New Orleans förlorade svarta och fattiga människor livet i större utsträckning än vita välbärgade människor som en följd av politisk försummelse. Dessa olikheter har att göra med underliggande maktordningar som bland annat uttrycks i olika tillgång till politisk påverkan, resurser och grundläggande säkerhet. Riskerna för de som drabbas är med andra ord en produkt av politiska ställningstaganden, eller brist på sådana.
Kortsiktiga politiska beslut skapar risker
Förutom långsiktiga problem som global uppvärmning och social ojämlikhet produceras risk mer direkt. Innan Katrina dränkte New Orleans skedde en aggressiv utbyggnad av hamninloppet som eroderade våtmarkerna i deltat som omger staden. Men våtmarkerna fungerade som en naturlig svamp för översvämningsvatten. De politiska beslut som syftade till att öka ekonomisk tillväxt för de företag som opererade hamnen lade alltså grunden för att stadens utsatthet ökade. Liknande problem lyfts nu vad gäller Houston i Texas, vars aggressiva byggexpansion eroderat viktiga våtmarker. I USA tillåts ofta byggföretag att bygga bostäder på mark som riskerar att exponeras för översvämningar då dessa ofta är populära kustnära områden, såsom flera av Floridas kustsamhällen är exempel på. Eller som i fallet med Houston: byggnation sker på ett sätt som skapar översvämningsrisk. Byggföretagen bygger, säljer dyrt och försvinner ur bilden. Men det federala försäkringssystem som löses ut efter översvämningskatastrofer bekostas utav skattemedel. Så medan byggföretagen tjänar pengar betalar skattebetalarna för risken.
Vad blir konsekvenserna av Irma?
De kommande dagarna kommer den mer exakta förödelsen efter orkanen Irma att visa sig tydligare. Arbetet efter orkanen Harvey har redan övergått i en mer långsiktig återuppbyggnadsfas, när de akuta evakueringarna och räddningsinsatserna bedarrar. Men även bortom den akuta fasen kommer dessa händelser kasta långa skuggor in i framtiden. Katastrofer leder ofta till ökade sociala och ekonomiska ojämlikheter, såväl som i USA som i låginkomstländer. Stormar och översvämningar kommer fortsätta slå mot kustnära områden världen över. Vissa städer och platser kommer snart att ligga under vatten, och människor kommer behöva flytta på sig.
Problembilden är en komplex kompott av långsiktiga svårigheter – underliggande sociala ojämlikheter, världssamfundets samlade oförmåga att på allvar ta itu med klimatförändringarna, samt politiskt kortsiktiga lösningar som riskerar att producera snarare än minimera risk – och det är därför lockande att betrakta denna typ av händelser som praktiska problem som måste lösas akut. Vi släcker bränderna och blundar för orsaken till att de hela tiden återkommer. Men det är dags att sluta betrakta katastrofer som märkliga, oväntade och överraskande händelser. Effekterna är snarare politiskt producerade; de finns inbäddade i den sociala ordningen. Enbart utifrån ett sådant perspektiv kan vi komma åt de politiska lösningarna och börja förebygga de värsta effekterna av framtida katastrofer.
Sara Bondesson är statsvetare som intresserar sig för katastrofhantering, riskreducering, genusfrågor och social ojämlikhet. Hon är anställd vid Crismart, ett forskningscentrum vid Försvarshögskolan i Stockholm. Sara disputerade vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala maj 2017 och hennes avhandling handlar om sårbarhet och politiskt deltagande i Rockaway, New York City, efter orkanen Sandy 2012.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Elin Schiffer, kommunikatör och junior redaktör.
Lämna ett svar