DEBATT Bara några månader efter att fredsavtalet i Colombia skrevs under vill Sverige börja exportera JAS Gripen till landet. Vapenförsäljning står i direkt motsättning till Sveriges uttalade önskan att stödja fredsprocessen, och väcker stark kritik bland människorättsförsvarare i Colombia, skriver Alejandro Parra Macías, Nicolás Rodríguez och Turid Vallgårda.
Efter mer än 50 års väpnad konflikt i Colombia
slöt regeringen och gerillagruppen FARC ett fredsavtal i november 2016. Sverige har under lång tid gett sitt uttryckliga stöd till fredsprocessen och har setts som en partner för fred i Colombia. Utrikesminister Margot Wallström och Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, har framhållit Sveriges politiska och ekonomiska stöd till fredsprocessen och ambitionen att ”bidra till en fredlig lösning på den väpnade konflikten”. Många blev därför förvånade när länderna, den 13 mars 2017, ingick ett militärt samarbetsavtal bara några månader efter att fredsavtalet skrivits under. Avtalet möjliggör vapenförsäljning till Colombia, och SAAB har redan inlett samtal med landet om försäljning av JAS Gripen.
Näringsminister Mikael Damberg, som skrev under avtalet, försvarar det med att ”Försvarsmakten är ju en av de viktiga beståndsdelarna i den här fredsövergången”. Frågan är om inköp av stridsflygplan verkligen är vad Colombia behöver för att bygga en hållbar fred. Snarare ökar det riskerna för att fredsprocessen havererar.
Vi vet från tidigare fredsprocesser, till exempel, i El Salvador och i Guatemala, att den känsligaste tiden är precis efter att ett fredsavtal skrivits under. Det är under den här perioden som det sker en omfördelning av lokal makt (i Colombias fall är det på grund av det maktvakuum som FARC lämnar efter sig). Då många stridande levt hela eller en stor del av sina liv i en gerillagrupp så utgör även återintegration i samhället en stor anspänning. Civilsamhällets stöd och resurser är viktiga för att bistå övergången. Vad som däremot inte behövs är ökat stöd till den colombianska militären, den aktör som har stått för flest människorättskränkningar under konflikten.
Som Daniel S Ogalde skrev i Mänsklig säkerhet har det under de senaste månaderna skett en ökning av utomrättsliga avrättningar av sociala ledare och människorättsaktivister, brott som sällan tas på allvar när de anmäls. Dessutom frihetsberövas och utreds människorättsorganisationer godtyckligt av militären och polisen, vilket oroar många av de som arbetar med mänskliga rättigheter i landet.
Värt att notera är även vilka summor vapenaffären handlar om. För att stödja fredsprocessen kommer Sverige att ge ett bidrag på totalt 950 miljoner kronor som ska fördelas över fem år. Pengar som bland annat ska främja lokalt arbete för fredsbyggande, stärka rättsstaten och garantera kvinnors rättigheter. Ett JAS Gripen-plan kostar runt en miljard kronor, det vill säga, mer än den totala biståndsbudgeten under fem år. Det är pengar som istället kan användas till att stödja krigets offer eller till att göra viktiga infrastrukturinvesteringar, vilket skulle öka chanserna för en hållbar fred. Ett exempel på de stora sociala behoven runt om i landet är departementet Guajira som har landets högsta barnadödlighet, närmare 4 700 barn har dött under de senaste fem åren. I Guajira finns två militärbataljoner som uteslutande ägnar sig åt att skydda kolföretaget Cerrejóns intressen. Militärens närvaro i området hjälper på intet sätt civilbefolkningen, som bland annat har brist på dricksvatten på grund av kolutvinningen. Att investera pengar i exempelvis en akvedukt istället skulle rädda liv. Men Colombia är det land i Latinamerika som har högst militärutgifter i förhållande till BNP (3,4% 2014), och viktiga investeringar i infrastruktur bortprioriteras till förmån för militära investeringar.
Den första april drabbades Colombia av en de värsta tragedierna under de senaste 15 åren. Fler än 250 människor dog i ett jordskred i staden Mocoa i Putumayo. Staten beräknar att 500 kommuner står inför samma risk, och deras säkerhet beror inte på militär styrka utan på investeringar i infrastruktur för att förhindra liknande olyckor.
En annan aspekt är korruptionen. JAS-affärer har tidigare kantats av mutanklagelser, bland annat i Sydafrika 1999 och mer nyligen i Brasilien. Den colombianska militären är en institution hårt drabbad av korruptionsskandaler, bland annat avseende inköp av bristfälliga militärhelikoptrar för två år sedan. Militärens korruptionsproblem har till och med erkänts av president Santos som säger att ”korruptionshärvan inom militären är mycket allvarlig”. Risken för mutor måste därför tas i beaktande även vid en eventuell JAS-affär med Colombia.
Sverige kan inte stoltsera med att stödja freden i Colombia samtidigt som man försöker sälja stridsflygplan till landet. Istället bör stödet till civilsamhället öka. Det står i strid med svensk lag att sälja vapen till länder i krig, och det är svårt att inte se det cyniska i att stödja en fredsprocess för att sedan, så snart landet tecknat ett fredsavtal, inleda samtal om vapenexport. Man kan även fråga sig om ett fredsavtal mellan två av de stridande grupperna i landet, militären och FARC, innebär fred. Paramilitära grupper och BACRIM (kriminella gäng) växer sig starkare och gerillagruppen ELN har visserligen inlett förhandlingar med regeringen, men ännu finns inget avtal.
Vi hoppas att den svenska regeringen fortsätter stödja fredsprocessen i Colombia, istället för en ökad militarisering av landet.
Alejandro Parra Macías – lärare, vapenvägrare och medlem av ACOOC (Acción colectiva de objetores y objetoras de conciencia)
Nicolás Rodríguez – lärare i psykologi på Universidad Javeriana, vapenvägrare och medlem av ACOOC (Acción colectiva de objetores y objetoras de conciencia)
Turid Vallgårda – student i genusstudier vid Universidad Nacional de Colombia och juridik vid Uppsala Universitet
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Annie Sturesson, Afrika och säkerhet och utveckling.
Bra och viktigt att ni tar upp frågan. Föreslår att vi som vill städja fredsprocessen – utan försäljning av svenskt krigsmaterial till Colombia – går ut i ett upprop. Jag stor gärna med.
Tack för din kommentar Eva! Jag håller med, det är viktigt att vi visar att försäljning av krigsmateriel till diktaturer och länder med intern konflikt inte är OK.