REFLEKTION Att referera till “hårda” och “mjuka” frågor relaterat till säkerhetspolitik signalerar en slags oskriven hierarki om status och prioriteringsområden. Detta är dock inte bara ofta direkt missvisande utan också oförenligt med en feministisk utrikespolitik, skriver Mänsklig Säkerhets redaktör Annette Lyth.
Efter mer än femton års arbete för internationella organisationer utomlands ville jag flytta hem till Sverige igen och började att söka arbete. Vid ett flertal tillfällen fick att jag då höra att jag bara arbetat med så kallade ”mjuka” frågor, det vill säga, mänskliga rättigheter, jämställdhet och skydd av barn. Det gjorde mig mycket förvånad att höra dessa frågor omnämnas som ”mjuka” i ett Sverige som annars sägs gå i bräschen för en feministisk utrikespolitik. När jag i FN-sammanhang hört det refereras till ”mjuka” och ”hårda” frågor har det alltid varit en eller flera personer som invänt att dessa begrepp inte skall användas eftersom de är missvisande. Följaktligen hör man den här referensen alltmer sällan och jag förutsatte att den inte användes alls i Sverige.
Att påstå att jag har arbetat med ”mjuka” frågor känns för mig inte bara missvisande utan också som en förolämpning mot de personer jag arbetat med. När jag stod inklämd i en fullproppad fängelsecell med folkmordsåtalade i Rwanda för att dokumentera misshandel och tortyr av fångar, då kändes det inte som att jag jobbade med mjuka frågor. Eller när jag tittade på när massgravar från folkmordet öppnades för att kropparna ska kunna begravas under värdigare former. Jag tror knappast att den kosovo-albanska mamman, som beskrev för mig hur hon såg sin 12-åriga dotter bli drogad och gruppvåldtagen av serbiska miliser under flera timmar, fann upplevelsen som en mjuk händelse. Än mer konstigt blir det när jag tänker på mitt arbete i arbetsgruppen som förberedde för demobilisering och återintegrering av de maoistiska rebellerna i Nepal. När jag fokuserade på barnsoldaterna, arbetade jag då med en mjuk fråga medan mina kollegor som arbetade med de vuxna soldaterna arbetade med hårda frågor?
Det är inte bara ohjälpsamt att klassificera säkerhetsarbete som hårt eller mjukt, det är också destruktivt eftersom de här klassificeringarna uttrycker en värdering snarare än något objektivt om innehållet i verksamheten. Även om det inte är helt tydligt var gränsen går mellan ”mjuka” och ”hårda” frågor så verkar det som att hårda frågor refererar till vad vi traditionellt menar med säkerhet, det vill säga, vapen och arméer. Mjuka frågor berör nyare frågor såsom kvinnors deltagande i fredsprocesser och våld mot kvinnor. Genom att använda beteckningar på frågor såsom “mjuka” eller “hårda” vidmakthåller vi därmed könsmaktsordningen i säkerhetspolitiken.
Vad följden blir av sådan indelning beskrev jag i en rapport för Kvinna till Kvinna som handlar om återuppbyggnadsarbetet efter konflikten i Kosovo. Trots att våld mot kvinnor var den vanligaste typen av våld som anmäldes till FN-polisen, valde de internationella organisationerna att endast fokusera på våld mellan olika politiska och etniska grupper. Konsekvensen blev att våld mot kvinnor inte inkluderas i det initiala arbetet med att återupprätta de juridisk och sociala välfärdsinstitutionerna och inte heller i utbildningar för den mediciniska personalen som kan tänkas komma i kontakt med dessa kvinnor.
Det finns redan en rad olika sätt att beteckna olika slags säkerhet, såsom ekonomisk, väpnad, etc. Jag hoppas därför att en konsekvens av den svenska feministiska utrikespolitiken är att vi omedelbart slutar att dela in säkerhet med värdebaserade koncept som “mjuka” och “hårda”. Det skulle verkligen signalera att vi värderar alla frågor lika högt.
Annette Lyth
Annette Lyth är redaktör på Mänsklig Säkerhet och internationell jurist som har arbetat många år i OSSE och olika FN-organ. Hon kommer senast från UNICEF i Ukraina, men har också jobbat i Rwanda, Kosovo, Nepal och Sydostasien.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Zarah Abrahamsson, redaktör Folkrätt.
Lämna ett svar