DEBATT Frågan om individers psykiska ohälsa som en fara för samhället är inte ofta uppe på agendan i säkerhetsdebatten. Carl von Essen, generalsekreterare på Mind, argumenterar för att effekterna av psykisk ohälsa är ett hot mot såväl individens som samhällets säkerhet. Han menar att arbetet med att skapa ett säkrare och tryggare samhälle går hand i hand med arbetet för att främja psykisk hälsa.
Psykisk ohälsa är ett hälsoproblem som uppmärksammas allt oftare. Effekterna på individnivå är uppenbara. Depression, ångest, schizofreni och självmord är begrepp som många känner till. Var fjärde person drabbas någon gång av psykisk ohälsa, och praktiskt taget alla har någon i sin omedelbara närhet med erfarenhet av psykisk ohälsa.
Men hur är det på samhällsnivå? Kan man se psykisk ohälsa som ett hot mot vår gemensamma säkerhet? Svaret är ja, definitivt, och frågan förtjänar att tas upp oftare i säkerhetsdebatten, bland annat för att psykisk ohälsa i allmänhet och självmord i synnerhet påverkar förutsägbarheten och tryggheten i samhället. Det blir särskilt tydligt i skolan och i arbetslivet.
Psykisk ohälsa, trygghet och säkerhet
Psykisk ohälsa leder till oförutsägbarhet på individ-, grupp- och samhällsnivå. Effekterna är ofta allvarliga och långvariga. Allvarliga depressioner och psykoser kan bli kroniska och få djupgående konsekvenser för de drabbade och deras närstående. Det har blivit speciellt tydligt i de kartläggningar som tagits fram inom ramen för projektet Global Burden of Disease (GBD) som leds av Världshälsoorganistionen (WHO)
Inom GBD-projektet har man försökt värdera effekterna av ett stort antal sjukdomar i termer av funktionsnedsättning och för tidig död. Man har också värderat funktionsnedsättning på basis av människors upplevelser av olika sjukdomar. Det framgår då att schizofreni upplevs av patienterna som en av de allvarligaste sjukdomarna över huvud taget, och att omfattningen av depression är oerhört stor. Enligt WHO kommer depression vara den vanligaste sjukdomsdiagnosen år 2020.
Självmord
Den allvarligaste konsekvensen av psykisk ohälsa är självmord. Varje år är det ca 1500 personer som tar sitt liv i Sverige. Bland unga och bland män upp till 44 år det den absolut vanligaste dödsorsaken, betydligt vanligare än dödsfall i trafiken (ca 300) och mord/dråp (ca 100). Konsekvenserna för närstående, i synnerhet familjen, är ofta förödande.
Kopplingen mellan självmordshandlingar och säkerhet är uppenbar: det är svårt att föreställa sig ett större hot mot säkerheten och tryggheten än att ens förälder/barn/partner hotar att ta sitt liv. Och när ett självmord inträffar rasar tillvaron ofta ihop. Flera studier visar att anhöriga till personer som begått självmord drabbas värre (genom påföljande psykisk ohälsa under lång tid) än anhöriga till personer som dött av andra orsaker.
Att jämföra självmord med dödligt våld samt dödsfall i trafiken över tid ger ett annat perspektiv på frågan om säkerhet. För länge sedan var det vanligare att dö efter att ha utsatts för dödligt våld av någon annan, till exempel genom krig, misshandel och mord, och i mitten av 1900-talet när industrialiseringen kanske nådde sin höjdpunkt, var det fler som dog i trafiken (det vill säga av en maskin) än genom självmord. Idag är det betydligt vanligare att ta sitt eget liv än att dödas av någon annan eller av en maskin. Utvecklingen är densamma i flera länder; antingen ökar antalet självmord eller så är det ingen statistisk förändring , medan dödsfall genom våld och i trafiken minskar.
En ytterligare parallell mellan självmord och säkerhet handlar om det självmordsförebyggande arbetet. Allt fler suicidforskare framhåller att vi behöver anlägga ett olycksfallsperspektiv på självmord (se rapport från forskningsrådet Forte/Mind). I trafiksäkerhetsarbetet anlägger man ett systemperspektiv för att mildra effekterna av ”den mänskliga faktorn”. På samma sätt bör man se självmord som ”psykologiska olycksfall” och anpassa samhället till att vi alla, under vissa betingelser, kan drabbas av självmordstankar och en vilja att fly från livet (se exempelvis NASP samt WHO:s rapport “Preventing Suicide – a global imperative”).
Psykisk ohälsa i arbetslivet
I arbetslivet är psykisk ohälsa numera den vanligaste sjukskrivningsorsaken. År 2015 svarade psykisk ohälsa för cirka 41 procent av alla sjukskrivningsdagar i Sverige. Tio år tidigare var siffran 28 procent, enligt Försäkringskassans statistik. Sjukskrivningar till följd av stress och utmattningssyndrom blir ofta mer långvariga än sjukskrivningar av andra skäl. På arbetsplatser med högt specialiserade anställda kan en enda sjukskrivning av denna typ få förödande konsekvenser för produktiviteten, förutom det mänskliga lidandet.
Allt fler arbetsgivare börjar därför inse vikten av att arbeta förebyggande och se till att företaget är hållbart för de anställda – inte bara miljömässigt hållbart. Det märks också genom den nya föreskriften från Arbetsgivarverket (AFS 2015:4) som trädde i kraft den 31 mars i år. Den föreskriver att arbetsgivare måste säkerställa att anställda inte har en ohälsosam arbetsbelastning, och att de ges möjligheter till återhämtning.
För att få ett så hållbart och resilient samhälle och arbetsliv som möjligt, krävs att arbetsgivare tar individernas psykisk ohälsa på allvar.
Psykisk ohälsa på den globala agendan
På den internationella arenan har vikten av psykisk hälsa börjat ta plats i diskussionerna, i synnerhet när det gäller frågor som rör våra globala hot och utmaningar. När FN:s generalförsamling i höstas antog de nya hållbarhetsmålen för perioden 2015-2030, återfanns psykisk hälsa som mål 3.4 av de 17 målen. Psykisk hälsa kunde visserligen gärna ha fått en mer framskjuten plats i de 17 målen, men det är trots allt en positionsförbättring. I FN:s föregående utvecklingsmål, de så kallade milleniemålen för perioden 2000-2015, nämndes ingenting om psykisk hälsa.
Ett annat positivt tecken var det högnivåmöte som Världsbanken och WHO arrangerade i april 2016 i Washington. Rubriken var ”Out of the Shadows: Making Mental Health a Global Development Priority.”
Ett säkrare samhälle
Ett säkrare och tryggare samhälle tar individers psykiska hälsa på största allvar, betydligt mer än vad vi gör idag. Här finns inte utrymme för en uttömmande lista över vad som behöver göras, bara en antydan på övergripande nivå:
- Arbetet för att främja psykisk hälsa ska integreras i alla politikområden. Det gäller inte bara de uppenbara – vård, skola, omsorg – utan också exempelvis trafik och infrastruktur.
- Personer med psykisk ohälsa ska vara en del av samhällsgemenskapen, åtnjuta en fullgod levnadsstandard och få en god vård.
- Arbetet mot diskrimineringen och stigmatisering av personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning ska intensifieras.
- Säkerställ brukar- och anhöriginflytandet inom vård/omsorg och relevanta beslutsfattande organ.
- Det självmordsförebyggande arbetet ska ges högre prioritet och ökade ekonomiska resurser.
(Listan är en sammanfattning av Minds valplattform inför valen 2014)
Carl von Essen
Generalsekreterare på Mind
Mind är en ideell organisation som arbetar för den psykiska hälsan. Mind erbjuder medmänskligt stöd till personer drabbade av psykisk ohälsa, sprider kunskap och bildar opinion. Mind driver stödlinjerna Självmordslinjen på telefon och chatt dygnet runt, Föräldratelefonen samt Äldretelefonen.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Linn Hultqvist, redaktör med ansvar för genus- och jämställdhetsfrågor.
Jag läste att fysisk och psykisk ohälsa kunde bero på ständiga stresspåslag och för liten tid till återhämtning. Jag undrade om min matsmältning skulle. Bli bättre om jag gick in för att uppmärksamma det som gav mig trygghet i stället för att oroa mig för det som kunde gå illa. Jag startade detta förhållningssätt, . Förbättringen kom snabbare och var bättre än vad jag hade förväntad mig. Dessutom hade jag befriats från min ovana att oroa mig för allt som kunde gå galet. Jag är lugnare och mera tillfreds med livet nu. Både fysisk och psykisk hälsa har således blivit bättre enbart genom att rikta uppmärksamheten mot det som gav trygghet och därmed en möjlighet för återhämtning.