UPPFÖLJNING I artikeln Påverkar traditionella könsnormer Sveriges säkerhet? visar Louise Gellin hur traditionella föreställningar om kvinnlig extremism påverkar Säpos arbete med våldsbejakande islamistisk extremism. Jessica Katz, som skrivit en rapport för tankesmedjan Frivärld om just svenska kvinnor hos Islamiska staten, utvecklar resonemanget och föreslår ett antal verktyg som kan förebygga vidare rekrytering.
Traditionella föreställningar om kvinnlig extremism har påverkat Säpos arbete i frågan om våldsbejakande islamistisk extremism. Detta har föranlett att man valt att inte betrakta kvinnors delaktighet inom dessa rörelser som direkt ett direkt säkerhetshot, varför uppföljningsarbetet inte stämmer överens med den verklighet där europeiska, och i allmänhet västerländska, kvinnor frivilligt ansluter sig till Islamiska staten (IS). Detta argumenterar jag för i min rapport Svenska kvinnor i Islamiska staten: ett underskattat hot? som tankesmedjan Frivärld lanserade i augusti förra året.
Enligt mig beror oförståelsen gällande kvinnors delaktighet inom IS på flera orsaker. Först och främst handlar det om att man i Sverige främst har erfarenhet av andra typer av extremism, framför allt högerextremism. Den svenska debatten har sent omsider börjat fokusera på att förebygga våldsbejakande islamistisk extremism, och man har därmed för sent dragit lärdomar av andra europeiska erfarenheter vad gäller att påverka den relativt stora svenska anslutningen. En direkt konsekvens har varit att det svenska arbetet varit bristfälligt i fråga om hur man motverkar rekrytering till våldsbejakande islamistiska rörelser i allmänhet. På grund av den utbredda okunskapen om och traditionella synen på kvinnlig extremism, har dessutom fokus på kvinnliga rekryter halkat efter.
Oförståelsen har även byggt på föreställningar om att svenska kvinnor inte har samma motiv att vilja ansluta sig till en patriarkal, kvinnoförtryckande, rörelse. Detta eftersom kvinnor anses vara ”frigjorda” i Sverige och att en anslutning till sådana rörelser innebär att inskränka jämställda fri- och rättigheter – till skillnad från det svenska samhället i övrigt. Dessa föreställningar har gjort att man bortsett från att de kvinnor i Sverige som är i riskzonen för radikalisering kan leva i traditionella hemmiljöer och att själva anslutningen till IS till och med kan upplevas som en egen frigörelse från fördomar om, och diskriminering av, kvinnliga muslimer i Sverige. Ett tredje perspektiv på oförståelsen vad gäller svensk kvinnlig rekrytering till IS beror på att man har underskattat rörelsens fokus och resurser för att rekrytera just kvinnor.
De senaste åren har dock arbetet mot våldsbejakande extremism blivit mer inriktat på islamistisk extremism i och med uppdagandet av att ett oproportionerligt stort antal svenskar anslutit sig till IS. Senast i oktober 2015 kom Säpo med nya siffror och insikter om den svenska rekryteringen. Då uttryckte Säpo-chefen Anders Thornberg en mer nyanserad bild av kvinnors delaktighet i rörelsen, vilket jag uppmärksammade i en artikel i Svenska Dagbladet den 15 oktober. Ett annat tillfälle att omvärdera den kvinnliga anslutningen kom i december 2015 vid arresteringen i Österrike av en 17-årig svenska som var på väg till Syrien för IS räkning (se mitt nyhetsklipp på TV4Nyheterna).
Utöver de insatser som Säpo och regeringen redan har vidtagit krävs också särskilda krafttag för att motverka att fler svenska kvinnor ansluter sig till islamistiska terrororganisationer. Regering, civilsamhällesorganisationer och privata aktörer har särskilt ansvar att generera så kallade motberättelser – alternativa berättelser som falsifierar den världsbild som Islamiska staten förespråkar – som är särskilt relevanta för den kvinnliga publiken. I dessa berättelser måste konkreta händelser i Islamiska staten skildras som motbevisar den propaganda som organisationen själv sprider. Ett annat verktyg är att utveckla ett anhörigstöd med utgångspunkt i kvinnliga exempel. Anhörigstöd har visat sig vara centralt för att motverka rekryteringen till IS, men för att vara relevant för kvinnor så måste det stödet informeras av indikatorer som överensstämmer med varför kvinnor ansluter sig till radikala grupper. Här behövs en bättre förståelse för kvinnliga terrorresenärer.
Slutligen behövs även insatser som stärker kvinnor för att upptäcka, förebygga och motverka tecken på radikalisering. I länder som Indien, Indonesien och Tajikistan har så kallade ”Mother schools” inrättats som fokuserar på att stärka mödrar i arbetet med att bemöta barn som visar tecken på radikalisering. Liknande initiativ finns även i Österrike och Belgien. Den nationella samordnaren i Sverige bör uppmuntra detta initiativ nationellt och lokalt i Sveriges kommuner.
Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling kommer förhoppningsvis bättre uppföljning av den kvinnliga anslutningen till IS. Allt eftersom verkar svenska myndigheter öka sin förståelse för att de kvinnor som ansluter sig har en aktiv roll i uppbyggnaden och upprätthållandet av Islamiska staten – och att kvinnor därmed har en viktig roll att spela i både förebyggande- och motverkandearbetet. Förståelsen handlar helt enkelt om att det kvinnliga perspektivet på radikalisering och extremism bidrar till en mer verklighetstrogen helhetsbild av Islamiska staten och hur vi bör se på nya former av rekrytering i dagens mediesamhälle. De kvinnorna som har varit på plats och som återvänder har möjlighet att återge viktig information och har en stor inverkan på framtida förebyggande av såväl manliga som kvinnliga rekryter. På så sätt kan de slå hål på myten om det ”paradis” som den Islamiska staten utger sig för att vara.
Jessica Katz
Jessica Katz har en magisterexamen i statsvetenskap från Försvarshögskolan med inriktning krishantering och internationell samverkan. Under sommaren 2015 skrev hon en rapport om västerländska kvinnors deltagande och roll i Islamiska staten åt tankesmedjan Frivärld. Jessica har tidigare arbetat på Justitiedepartementet med frågor rörande våldsbejakande extremism i Sverige.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Sebastian van Baalen, redaktör Bistånd & Utveckling, Klimat & Säkerhet, Afrika.
Lämna ett svar