Välkommen tillbaka till Mänsklig Säkerhet

Gott nytt år kära läsare och välkomna tillbaka till Mänsklig Säkerhet och vad vi hoppas blir en ljusnande vår på många olika sätt. Ett första positivt steg var att jul- och nyårshelgen passerade relativt stillsamt.

Ledigheten har tillåtit både skribenter och redaktörer att ladda batterierna, men också att tänka strategiskt inför framtiden. Under våren kommer vi introducera flera nyheter som vi hoppas kommer att uppskattas av er läsare. Det har passerat åtta månader sedan vi lanserade magasinet med buller och bång och vi vägrar att luta oss tillbaka och gå på rutin. Vi har redan publicerat 142 artiklar av en kvalitet vi är mycket stolta över och det faktum att läsekretsen bara växer och växer är tecken på att ni uppskattar det vi gör. Vår känsla av att det finns ett stort behov av en ny plattform för säkerhetspolitisk diskussion tycks ha varit helt riktig.

Då som nu ser vi med oro på det faktum att debatten under de senare åren blivit allt smalare, både när det gäller hotbilden och de instrument Sverige kan tillämpa för att öka vår säkerhet. Syftet med magasinet är därför fortsatt att bidra med nya perspektiv – att bredda, fördjupa, informera och därmed nyansera den säkerhetspolitiska debatten. Titeln Mänsklig Säkerhet är ett internationellt begrepp som syftar till att flytta fokus från staters säkerhet till människornas. Begreppet hjälper oss att skaka om debatten genom att våga ställa svåra frågor om vad säkerhet egentligen är, vem den är till för, och hur den ska uppnås. Nya frågor ställs, nya perspektiv belyses, och frågor som inte får tillräcklig uppmärksamhet i det konventionella säkerhetspolitiska samtalet lyfts fram.

Under magasinets korta livstid har vi bevittnat en ovanligt händelserik internationell utveckling inom säkerhetsområdet. Terrorattacker runt om i världen, kriget i Syrien, IS fruktansvärda härjningar, flyktingkatastrofen och den fortsatta radikaliseringen, har bidragit till stort mörker och pessimism. Samtidigt sker dock viktiga framsteg runtom i världen. De framgångsrika förhandlingarna med Iran om användningen av kärnteknik, fredsprocessen i Colombia, normaliseringen av relationerna till Kuba, klimatavtalet i Paris och mycket mer skiner upp i mörkret. Precis som Isak Svensson påpekade i sin årskrönika, “fyra hoppfulla fall bör särskilt lyftas fram när man studerar året 2015: Tunisien, Colombia, Myanmar, och Filippinerna”.

Att bråka om huruvida vi ska vara optimistiska eller pessimistiska tjänar ingenting till. Däremot är det oerhört viktig att inte resignera inför våldet och acceptera det som givet och som “det internationella relationernas tragedi” i realisten John Mearsheimers ord. Det finns ingenting i krig och konflikter som är givet eller naturligt och vi får inte acceptera de negativa spiralerna utan ständigt kämpa för förebyggande, de-eskalering, ökad förståelse och avspänning. Detta är nödvändigt och långt ifrån naivt. Ibland kräver det till och med sin beskärda del av våld.

Sedan lanseringen har vi i denna kontext fokuserat på ett bredare säkerhetsbegrepp och lyft fram klimathot, radikalisering och terrorism, sjukdomar och pandemier, brott mot mänskliga rättigheter, internationell brottslighet och sexuellt våld som några exempel. Vi har för den sakens skull inte släppt blicken från de konventionella hoten och maktinstrumenten. Vi har också förespråkat och belyst en större säkerhetspolitisk verktygslåda med olika instrument, processer och metoder som hjälper oss att skapa säkerhet. Det militära instrumentet är praktiskt taget verkningslöst när det gäller att hantera klimathot, epidemier och fattigdom, men även mot terrorism och stater som söker destabilisera sina grannar. Vi har därför satsat på konfliktförebyggande och fredsbyggande, diskuterat vilka instrument som kan användas för att förhindra att motsättningar eskalerar till väpnad konflikt: diplomati och dialog, utbildning och ekonomisk utveckling, jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter.

Artiklarna har alldeles uppenbart fångat ert intresse och vi är mycket tacksamma för det läsarengagemang som vi konstant upplever. Anledningen till det stora intresset är givetvis den stora kunskap som våra skribenter bidrar med. Bredden och djupet på den kompetens som representeras i magasinet har verkligen levererat. Precis som vi förutspådde har mångfalden av både akademisk bakgrund och intellektuella intressen och inriktningar varit den allra största styrkan.

Mänsklig Säkerhet är politisk obunden, ideellt driven, men alla som skriver i magasinet, utom de som bidrar till debattsidan, stöder vår gemensamma programbeskrivning. Den löpande publiceringen av artiklar tycker vi har fungerat och vi ser med glädje att ni som läsare och skribenter inte bara prenumererar på nyhetsbrevet, följer oss på Twitter och Facebook, utan att ni också ofta kommenterar och sprider våra artiklar. Vi är helt beroende av ert stöd med att sprida informationen om oss och våra artiklar.

Än en gång, gott nytt år och varmt välkomna tillbaka till nätmagasinet Mänsklig Säkerhet. Vi ser fram emot att fortsätta bredda, nyansera och fördjupa den säkerhetspolitiska diskussionen under våren!

Robert Egnell

Chefredaktör. Professor vid Försvarshögskolan och senior fellow vid Georgetown University.