I helgen antogs världens första globala klimatavtal. Att världens ledare enats om ett avtal som ska hejda klimatförändringarna inger hopp om en bättre och tryggare värld. En bredare syn på säkerhet inkluderar klimatförändringar som säkerhetshot, men hur ser kopplingen mellan klimat och säkerhet ut? Lorentz Tovatt, språkrör Grön Ungdom, ger perspektiv på klimatfrågan och pekar på brister i den säkerhetspolitiska debatten i Sverige.
Klimatförändringarna förvärrar problem med fattigdom, miljöförstöring och politisk instabilitet främst i låginkomstländer och leder till ”klimatkrig”. Detta gör dem till ett så pass allvarligt hot mot människors säkerhet att det borde vara en självklarhet att inkludera dem i säkerhetspolitiska analyser.
Den säkerhetspolitiska debatten i Sverige har gått i stå. Trots otaliga krissituationer som sker på grund av klimatförändringarna struntar försvarsetablissemanget i denna så viktiga säkerhetspolitiska fråga. Metadebatten om vad som bör ingå i säkerhetsbegreppet har pågått ett bra tag. Vissa hävdar att begreppet bör eller redan har breddats, medan jag menar att man inte breddat tillräckligt. Det finns framförallt två skäl till att klimatförändringar bör lyftas som en av de viktigaste säkerhetspolitiska frågorna.
För det första bör en modern syn på säkerhet utgå ifrån vad som långsiktigt skapar säkerhet för medborgare och stater. Redan idag ser vi konsekvenserna av ett varmare klimat. Stormen Sandy drog för något år sedan in över New York och förde med sig kaos och förödelse. Än värre har det varit i Filippinerna de senaste åren, med kraftfulla stormar som drivit hundratusentals människor på flykt. Även vi i Sverige har drabbats. Förra sommarens skogsbrand och översvämningar är tecken på vad som håller på att hända. Dessa är bara ett fåtal exempel på att de extrema väderhändelserna blir allt fler och om vi fortsätter släppa ut koldioxid i den takt som nu sker kommer de fortsätta i ännu högre tempo.
En märklig invändning mot ett breddat säkerhetsbegrepp som trots allt ibland förs fram, är att intressekonflikter som följd av brist på naturresurser kan leda till mer samarbete, snarare än krissituationer. Det man missar i den analysen är vilka som drabbas av klimatförändringarna. Idag är det knappast höginkomstländer (som generellt har lättare för att lösa konflikter med hjälp av handel snarare än med våld) som drabbas, utan istället låginkomstländer med osäkra stater och institutioner. Torka och ökad nederbörd drabbar främst länder i Afrika och Asien. Mot bakgrund av bland annat denna klimatosäkerhet (även stigande oljepriser spelar in) har FN:s jordbruksorgan FAO varnat för global matkris och högre priser på mat. Resultatet har vi delvis redan sett, i bland annat delar av Afrikan, i form av hungersnöd och kravaller.
För det andra bör vi inte underskatta klimatförändringarnas inverkan på strikt militär säkerhet. I det amerikanska försvarsdepartementets stora rapport The Quadrennial Defense Review slås fast att klimatförändringarna är ett säkerhetshot på flera nivåer: ”Klimatförändringarnas effekter är hot som kommer att förvärra flera problem utomlands; såsom fattigdom, miljöförstöring, politisk instabilitet och sociala spänningar – förhållanden som kan resultera i terroristverksamhet och andra former av våld”. Christian Parenti, brittisk forskare och journalist, beskriver i sin bok Tropic of Chaos: Climate Change and the New Geography of Violence att en ny era av ”klimatkrig” redan tagit sin början. Boken bygger bland annat på flera års resor som författaren gjort i den globala södern, i områden som präglas av politisk instabilitet och våld.
Hur man än vrider och vänder på det, om man vill använda sig av en strikt syn på säkerhet eller om man föredrar en bredare diskussion, så är klimatförändringarna ett rejält säkerhetshot. Detta är något som i mångt och mycket har gått den svenska säkerhetsdebatten förbi.
Lorentz Tovatt
Språkrör Grön Ungdom
Lämna ett svar