Mänsklig Säkerhet

Ett nätmagasin med syfte att bredda, fördjupa, informera och nyansera den säkerhetspolitiska debatten i Sverige

  • Förstasidan
  • Debatt
  • Analys
  • Ämneskategorier
    • Bistånd & utveckling
    • Diplomati & dialog
    • Folkrätt
    • Fredsbyggande
    • Inrikespolitik
    • Klimat & säkerhet
    • Kvinnor, fred & säkerhet
    • Press- och yttrandefrihet
    • Terrorism & radikalisering
    • Utrikespolitik
  • Geografiska områden
    • Afrika
    • Asien
    • Kina
    • Europa
    • Latinamerika
    • Mellanöstern
    • Ryssland
    • USA och Nordamerika
  • Fredens framtid
  • Om magasinet
    • Vår idé
    • Utgivning, policy och syfte
    • Skriv för oss
    • Skribenter
    • Redaktionen
  • Kontakt
  • English

Så ska vi tackla IS och kriget i Syrien

2015-11-17 By Robert Egnell 2 kommentarer

Foto: Rickard Kilströšm
Foto: Rickard Kilströšm

Chefredaktör Robert Egnell skriver på SvD Debatt att vi bör akta oss för de som presenterar förvillande enkla eller billiga lösningar på konflikten i Syrien. Att från luften besegra IS och avlägsna Assad, kommer inte att leda till fred, utan det måste kompletteras med politiska och sociala förändringsprocesser.

Flyktingkrisen i kombination med fruktansvärda terrorattacker, senast i Paris och Beirut, gör att allt fler röster höjs för att gå till roten av det onda. Inte minst gäller detta kriget i Syrien och Irak som alltmer framstår som vår tids stora utmaning. Kriget rymmer allt från den bestialiska Islamiska Staten (IS), en despotisk diktator, en lång rad terror- och gerillagrupper, maktbevakande stormakter, fruktansvärt lidande och en enorm flyktingkris främst i dess närområde men i allt större utsträckning även i Europa. Det som tills nyligen främst sågs som en intern syrisk tragedi har nu fått stora sekundära effekter som skakar den globala ordningen.

Standardlösningen – en militär intervention – prövas även denna gång, om än i begränsad form. Begränsningen är ett resultat av att det internationella samfundet med USA i spetsen bränt sig ordentligt genom de kostsamma misslyckandena i Irak, Afghanistan och Libyen. Att det trots allt sker en militär intervention genom luftanfall från både en västerländsk koalition och senare från Ryssland är tecken på insikt om att något ändå måste göras. Samtidigt tycks världens ledare ha svårt att se bortom symptomen i form av enkelt definierbara fiender som IS, för att istället fokusera på konfliktens grundorsaker – den dåliga samhällsstyrningen, bristen på demokrati och mänskliga rättigheter, de ekonomiska orättvisorna och förtrycket av kvinnor.

Så länge bara symptomen behandlas riskerar vi att engageras i en accelererande våldsspiral. Låt mig därför börja med det som inte ska göras i Syrien. Det är uppenbart att IS måste bort, men en militär insats allena för att besegra IS, eller för att störta Assad, är dömd att misslyckas på längre sikt. Det saknas ännu internationell konsensus om hur detta ska gå till. Inga interna eller externa aktörer har heller kapacitet att utkämpa det blodiga krig som en militär intervention skulle innebära. Dessutom har kriget mot terrorismen med regimskiftena i Irak, Afghanistan och Libyen visat att interventioner av dessa slag har högst begränsade möjligheter att komma åt konflikternas grundorsaker. IS framväxt i Irak och Syrien efter 2003 års intervention samt radikaliseringen och våldsspridningen genom Sahel efter interventionen i Libyen är tragiska exempel på detta.

Alternativet till intervention är därför just nu så kallade ”indirekta insatser” som ska stötta lokala aktörer i deras kamp mot IS, Assad eller gerillagrupperna (beroende på vilken stormakt som står bakom). Från svenskt håll handlar det om att tillsammans med andra stötta peshmerga i irakiska Kurdistan. Att stödja ”fiendens fiende” är dock en metod med dåliga historiska resultat. Stödet till mujahedin i Afghanistan under 80-talet är det mest spektakulära varnande exemplet. I detta fall kan det dessutom leda till utropandet av en kurdisk stat och därmed stor risk för regionalt krig med Turkiet, Irak och Iran i en oförutsägbar kombination. Är det internationella samfundet berett att hantera det?

Så vad kan vi göra åt konflikten?

Just nu är Syrien en våldsamt brinnande eld med obegränsat bränsle och syre. Risken för spridning är dessutom mycket stor. För att fortsätta liknelsen ger sig brandkåren sällan in i eldens själva hjärta. Istället borde det första steget vara att försäkra sig om att kringliggande länder inte slukas i eldhavet. Stora insatser krävs i Turkiet, Libanon och Jordanien för att hantera den humanitära katastrofen och begränsa konfliktens spridning. Steg två blir att strypa tillförseln av bränsle och syre, i detta fall i form av pengar, vapen och krigare främst från Iran, Ryssland, Saudiarabien och väst. Detta kan endast ske genom hårda internationella förhandlingar och överenskommelser.

Det stora problemet är att det som fruktas mest bland de regionala aktörerna fortfarande inte är kriget utan freden – en fred med fel vinnare. Enorma maktintressen står på spel om Rysslands, Irans, Saudiarabiens och västvärldens respektive proxyaktörer som Assad, terrorgrupper, oppositionsgrupper och till och med Hizbollah skulle gå förlorade. Snarare än att satsa på fred har det därför hittills varit viktigare för de inblandade att försäkra sig om att ”rätt” sida vinner – något som tycks omöjligt med så många interna och externa aktörer inblandade.

Efter att bränslet och syret strypts skulle det finnas större utrymme att hantera de stridande parterna. Vissa aktörer (som IS) måste nog i ett första steg besegras militärt, medan andra i krigströtthet och resursbrist kan tvingas till förhandlingsbordet. Därefter kan vi nog räkna med att en mycket långvarig fredsbevarande insats kommer att vara nödvändig. Den stora utmaningen blir att skapa försoning och finna en samhällslösning som är acceptabel för de inblandade parterna. Lärdomarna från Irak och Afghanistan visar på vikten av att inkludera alla grupper i Syrien i dessa processer. Inte minst är det helt centralt att gräsrotsorganisationer, civilsamhällesföreträdare och kvinnoorganisationer ges en viktig roll i freds- och återuppbyggnadsprocesserna. Det är här viljan till fred och kompromiss är störst och prestigen minst. Det är också här kunskapen om krigets konsekvenser och samhällets behov finns.

Akta er för de som presenterar förvillande enkla eller billiga lösningar på konflikten i Syrien. Att från luften besegra IS och avlägsna Assad, eller att stärka lokala stridande parter, kommer inte att leda till fred. De politiska förhandlingar och processer som kan lösa konflikten i Syrien kommer att ta lång tid. De försonings- och återuppbyggnadsprocesser som också är nödvändiga kommer att ta årtionden. Det finns dock inga alternativ till att fokusera mindre på symptomen i form av krig, radikalisering och IS för att istället satsa på långsiktiga fredsbyggande och primärt civila insatser som angriper konflikternas grundorsaker.

Robert Egnell

Chefredaktör och docent vid Försvarshögskolan

Artikeln publicerades ursprungligen på SvD Debatt.

Print Friendly, PDF & Email

Arkiverad under: Analys, Debatt, Diplomati och dialog, Mellanöstern, Terrorism och radikalisering, Uncategorised Taggad som: Assad, IS, Syrien

Kommentarer

  1. Henrik Börjesson säger

    2015-11-21 kl. 13:38

    Robert,
    Mycket bra sammanfattat och analyserat.
    Att jämföra en konflikt med en brand kanske kan få fler att förstå.
    Det jag skulle vilja veta mer om är de olika intressenternas drivkrafter,förutom makt?
    Är det religös övertygelse, olja, eller hat som är drivkraften? Om vi kombinerar kunskapen om att en eld behöver syre -bränsle-värme med vad som är den intelktuella drivkraften så borde det gå att skapa en handlingsplan som effektivt kväver eländet!
    // Henrik

    Svara
  2. Lars Sönsteröd säger

    2016-05-15 kl. 10:04

    Bra analys! Det nämns inget om miljöaspekten, klimat och torka som i miljökretsar anses ha stor betydelse.
    Stora uppoffringar krävs för att stabilisera Syrien.
    Undrar om nationell egoism och brist på koncensus i Övriga världen klarar detta?

    Tänker också på alla andra utmaningar världen står inför. Det krävs ett samlat grepp….

    Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Trött på traditionella säkerhetsperspektiv?

Vi tänker kritiskt men konstruktivt, nytt och brett, innovativt och jämställt om dagens säkerhetspolitiska problem och lösningar.
  • Facebook
  • LinkedIn
  • Twitter

Rekommenderade inlägg

Människorna i Gaza lever och dör utan att någonsin se Palestina

2019-10-23 By Muhammad Shehada

Att läka folkmordets sår

2019-09-12 By Joakim Molander

De osynliga flyktingarna

2019-01-29 By Johan Schaar

Nyhetsbrev

Skriv upp dig för de senaste artiklarna i våra nyhetsbrev! Nyhetsbreven skickas en gång i månaden.

Senaste Kommentarer

  • Robert Keller om Biståndet minskar, fokus på Östeuropa, handel och migration
  • Eldrid Röine om Biståndet minskar, fokus på Östeuropa, handel och migration
  • Jahanara Nuri om Julhälsning från redaktionen för www.manskligsakerhet.se
  • Göran Beskow om Ny typ av människohandel kopplade till cyberbedrägerier

Etiketter

Afghanistan Afrika bistånd Colombia demokrati EU feminism FN folkrätt fred fredsbyggande Försvarsmakten Försvarspolitik Irak Iran IS Islamiska Staten Israel Kina klimat konflikt konfliktförebyggande korruption krig kvinnor fred och säkerhet kärnvapen Libyen Mellanöstern migration mänskliga rättigheter mänsklig säkerhet NATO Palestina radikalisering Ryssland Saudiarabien Sverige Syrien Säkerhet säkerhetspolitik terrorism Trump Ukraina USA utrikespolitik
Deprecated: Åtgärds-hooken genesis_footer_creds_text är föråldrad sedan version 3.1.0! Använd genesis_pre_get_option_footer_text i stället. Det här filtret stöds inte längre. Du kan nu ändra sidfotens text med hjälp av temainställningarna. in /customers/0/1/a/manskligsakerhet.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 5758