Trots det relativa lugnet i Ukraina är konflikten fullständigt ouppklarad. I det rådande dödläget har dock både regeringen i Kiev och separatisterna utlyst val under hösten. Viking Bohman, student på Försvarshögskolan, beskriver den farliga situationen och uppmanar Sverige och EU att spela en aktiv roll för att främja fria val i Ukraina. Dessutom måste det skapas diplomatiskt tryck på Moskva för att visa vem som verkligen står i vägen för Minsk-avtalets förverkligande.
Idag är det drygt ett och ett halvt år sedan Ukrainakrisen bröt ut. Det är också ungefär sex månader sedan Tyskland och Frankrike gav sig in i långdragna förhandlingar som till slut ledde fram till det andra Minsk-avtalet som skrevs på av Ukraina, Ryssland och separatisterna i östra Ukraina.
Trots att det nu infunnit sig ett visst lugn i och med den senaste vapenvilan, så står det klart att grundtvisten fortfarande är ouppklarad.
Moskva, genom separatisterna, kräver decentralisering till en nivå som skulle ge de separatist-kontrollerade områdena makt över Ukrainas utrikespolitik och garantera att landet inte närmar sig väst (Nato och EU). Ukrainas president Petro Porochenko är i sin tur under hårt tryck från nationalistiska krafter i landet, och kan inte förse Moskva och separatisterna med denna typ av eftergifter om han vill behålla sin position och legitimitet.
Det är viktigt att understryka att så länge detta dödläge gör sig gällande så förblir också konflikten i sin helhet olöst.
Mot denna bakgrund har Kiev utlyst lokala val till oktober detta år. Nyligen blev det också klart att separatisterna – i protest mot vad de bedömer otillräcklig decentralisering – kommer att trotsa huvudstadens beslut och hålla egna val på sina områden vid ett annat datum.
Separatistledarna som ställer dessa krav valdes i en process som varken anses varit fri eller rättvis. Det är därför förståeligt att många ukrainare idag inte heller ser dessa ledare som legitima representanter för folket i de östra regionerna; snarare ses de, och med rätta, som rebeller som med kommit till makten med militära medel.
Detta är en av anledningarna som gör det väldigt svårt för Porochenko att idag lämna eftergifter; flertalet ukrainare anser det vara oacceptabelt att köpslå med icke-valda brottslingar. Däremot så har Kiev tydligt meddelat att om rättvisa val hålls, så skulle regeringen vara beredd att hålla en genuin dialog med de folkvalda representanter som gick vinnande ur en sådan process.
Med andra ord så skulle demokratiska val i öst leda Kiev till att se separatisterna som en mer legitim förhandlingspartner vilket i sin tur skulle kunna låsa upp betydelsefulla nya vägar ut ur dödläget i förhandlingarna.
Därför är det otroligt viktigt att både EU och Sverige nu tar en mer aktiv roll och gör allt de kan för att se till att de kommande valen blir både rättvisa och fria, men också att de hålls under samförstånd mellan de båda sidorna.
Vad skulle då kunna göras för att garantera legitima, fria och rättvisa val i östra Ukraina?
Kiev har annonserat att de val som regeringen anordnar inte kommer att innefatta områdena som huvudstaden inte kontrollerar – det vill säga vissa delar av östra Ukraina (och Krimhalvön). Med tanke på att separatisterna har utlyst egna val i dessa områden, så blir det första alternativet att överväga att helt enkelt låta separatisterna hålla valen och således också legitimera detta agerande.
Detta skulle dock vara väldigt svårt att få igenom Ukrainas parlament i Kiev. Och även om det gick att få igenom så skulle det mynna ut i ett läge som ger separatisterna utrymme för valfusk då de själva organiserar valen. Ett bättre alternativ skulle vara att låta en tredje part organisera valen.
OSSE har varit den huvudsakliga stödjande aktören i både förhandlingar och övervakning av vapenvilor genom hela konflikten. Organisationen och har nu också blivit ombedd att övervaka de kommande valen.
OSSE har organiserat val i Bosnien tidigare, så rent teoretiskt så är det möjligt också i detta fall. Detta skulle med största sannolikhet försäkra fria och rättvisa val. Både separatisterna och Ryssland skulle emellertid bli tvungna att gå med på OSSE som organisatör, vilket verkar mindre troligt i dagsläget. Dessutom så har OSSE:s observatörsmission tidigare blivit beskriven som ineffektiv med minskande tillit. Därför verkar det rimligt att titta också i andra riktningar efter aktörer som skulle inta en stödjande roll.
När det gäller att organisera val så är FN kanske än mer passande än OSSE att utföra uppdraget. Organisationen har stor erfarenhet inom detta område. Ett exempel är Östtimor, där FN hade fullt ansvar för organiseringen av valen 2001. Men som alltid så bestäms vilka resurser och mandat som FN får i säkerhetsrådet, vilket i dagens läge troligen skulle betyda ett ryskt veto.
Sammantaget så är det mindre troligt att de flesta av de diskuterade initiativen kan bli verklighet eftersom de bygger på en politisk medgörlighet från Moskva och separatisterna. Men dessa initiativ skulle, om de ledde till konkreta projekt, med största sannolikhet försäkra fria och rättvisa val i östra Ukraina, vilket i sin tur skulle kunna leda fram till fred. Därför är det rimligt att vi undersöker dessa alternativ vidare för att sedan eventuellt lägga fram dem i passande internationella sammanhang.
Det är viktigt att visa att vi fortfarande inte gett upp hoppet om en hållbar fred. Det är vi skyldiga det ukrainska folket.
EU och Sverige är skyldiga det ukrainska folket att fortsätta försöka efter det som hänt.
Även om Ryssland avböjer stumt samtliga förslag, så blir det mycket tydligare vem som verkligen står i vägen för fredsprocessen – och vem som står upp för demokrati och Ukrainas alla folk.
Med tanke på de senaste utvecklingarna i form av parlamentariker som besöker Krim och Putins besök till viktiga stater såsom Japan så verkar det som att Ryssland inte är riktigt så diplomatiskt isolerat som man gärna skulle vilja tro efter annekteringen av Krim. Detta gör det ännu mer brådskande att vi sätter diplomatiskt tryck på Moskva för att visa vem som verkligen står i vägen för Minsk-avtalets förverkligande.
Viking Bohman
Student vid Försvarshögskolan och tidigare praktikant hos EU:s delegation vid Europarådet
Hemsida: middleground.eu
Läs rapporten som ligger till grund för artikeln med källhänvisningar här.
Den hör artikeln av Viking Bohman intar tyvärr ett tydligt västperspektiv mot Rysslands politik. Vid konfliktlösning är det viktigt att göra en grundlig analys och då framför allt se till alla parters perspektiv. Här saknas Rysslands perspektiv av oro över Natos expansion österut, i det här fallet Ukraina. Viking Bohman skriver: “Moskva, genom separatisterna, kräver decentralisering till en nivå som skulle ge de separatist-kontrollerade områdena makt över Ukrainas utrikespolitik och garantera att landet inte närmar sig väst (Nato och EU).” Det hade varit till stor nytta om han hade använt sig av den här informationen när han ser på alternativa vägar för lösning av konflikten för att nå fred (varaktig fred). Det gäller alltså att i sin hantering av konflikten minska Rysslands, som jag ser det, högst förståeliga oro över Natos kraftiga expansion sedan Sovjetunionens fall. Nato inriktar sina krigsövningar och sin retorik emot Ryssland som allmänt ses som den potentiella fienden, också i Sverige. (Här talas hela tiden om Rysslands aggressivitet.)Ingenting görs för att minska polariseringen. Tvärtom, sanktionerna mot Ryssland har kraftigt ökat spänningarna i regionen liksom att inbjuda Ukraina till EU och Nato (på sikt). För en mer balanserad, och samtidigt nyanserad, bild vill jag slutligen rekommendera Richard Sakwas nyutkomna bok “Frontlinje Ukraina”. Sakwa är professor i Storbritannien, Kent. Hans ämne är europeisk och rysk politisk historia.
Hej Karin och tack för din kommentar. Jag inser att den här artikeln kan framstå som speciellt “väst-vriden”, även om det inte är avsikten. Jag håller med dig om att det är viktigt att dämpa Rysslands oro över Natos expansion och att Rysslands intresse inte i första hand är imperialistiskt såsom många påstår. Detta skrev jag om i rapporten som ligger till grund för artikeln (se länk längst ner på sidan), men olyckligtvis fick detta inte plats i artikeln. Att minska polariseringen, som du säger, ser jag som något som bör göras samtidigt som man jobbar (och föreslår) inför valen.