Mänsklig Säkerhet

Ett nätmagasin med syfte att bredda, fördjupa, informera och nyansera den säkerhetspolitiska debatten i Sverige

  • Förstasidan
  • Debatt
  • Analys
  • Ämneskategorier
    • Bistånd & utveckling
    • Diplomati & dialog
    • Folkrätt
    • Fredsbyggande
    • Inrikespolitik
    • Klimat & säkerhet
    • Kvinnor, fred & säkerhet
    • Press- och yttrandefrihet
    • Terrorism & radikalisering
    • Utrikespolitik
  • Geografiska områden
    • Afrika
    • Asien
    • Kina
    • Europa
    • Latinamerika
    • Mellanöstern
    • Ryssland
    • USA och Nordamerika
  • Fredens framtid
  • Om magasinet
    • Vår idé
    • Redaktionell policy
    • Skriv för oss
    • Skribenter
    • Redaktionen
  • Kontakt
  • English

Fredsarbete måste se till relationen mellan det lokala och nationella

2015-06-16 By Sebastian van Baalen Lämna en kommentar

Lokala fredsinitiativ bidrog till att stabilisera den informella bosättningen Bhambayi utanför Durban. © Sebastian van Baalen
Lokala fredsinitiativ bidrog till att stabilisera den informella bosättningen Bhambayi utanför Durban. © Sebastian van Baalen

Inbördeskrig äger rum på såväl lokal som regional, nationell och internationell nivå. För att förstå dynamiken under och efter sådana krig krävs ökad uppmärksamhet på relationen mellan aktörer på dessa olika nivåer. Den slutsatsen drar Sebastian van Baalen, frilansjournalist och MSSc i freds- och konfliktstudier, av en undersökning om efterkrigsvåld i Sydafrika.

Vikten av att erkänna lokala aspekter av inbördeskrig har aktualiserats de senaste åren. De känns igen i formuleringar som ’lokalt ägande’ och ’lokala förändringsprocesser’. Tore Samuelsson, kommunikationschef vid Life & Peace Institute, argumenterade tidigare i år för att freden i Kongo måste vinnas just lokalt. Liknande argument för lokala fredsprocesser har framförts av akademiker som Séverine Autesserre, Andries Odendaal och Stathis Kalyvas. Resultaten av min egen fältforskning i Sydafrika, presenterat i masteruppsatsen ”So the Killings continued” – Wartime Mobilisation and Post-war Violence in KwaZulu-Natal, South Africa, ger ytterligare stöd åt detta. Undersökningen visar att det framförallt är relationen mellan nationella och lokala aktörer som är central för att förstå den lokala dynamiken, såväl under som efter kriget.

Lokala konflikter och mobilisering

När förhandlingar mellan apartheidregimen och African National Congress (ANC) inleddes i slutet av 1980-talet eskalerade våldet. Förhandlingarna ledde till intensifierade konfrontationer mellan ANC:s anhängare och Zulunationalistpartiet Inkatha Freedom Party (IFP), ofta underblåsta av apartheidregimen. Under början av 90-talet dödades tusentals sydafrikaner i politiskt våld. Men trots att de första demokratiska valen 1994 i stor utsträckning fick stopp på våldsamheterna fortsatte delar av landet – främst KwaZulu-Natal-provinsen – att uppleva höga nivåer av politiskt våld. Anledningen, menar jag, ligger i hur de politiska partierna under de tidigare fientligheterna mobiliserade lokala aktörer.

Genom fältstudier i tre samhällen i KwaZulu-Natal (Richmond, Umbumbulu och Bhambayi), har jag fått belägg för att det politiska våldet i Richmond och Umbumbulu efter 1994, i mångt och mycket är en kvarleva av lokala konflikter som utspelade sig innan de politiska partierna etablerade sig i dessa samhällen. Sådana konflikter handlade ofta om tillgång till mark eller grundade sig i lokala maktkamper mellan rivaliserande familjer, klaner och traditionella ledare (chiefs).

Sådana konflikter utnyttjades sedermera när de politiska partierna sökte etablera sig i dessa samhällen. Lokala krigsherrar mobiliserades å partiernas vägnar och konflikterna blev alltmer politiska. Krigsherren Mkhandi Shozi från Umbumbulu är ett tydligt exempel. Hans maktbas växte ursprungligen fram under konflikten mellan Makhanyaklanen och eMboklanen under mitten av 80-talet. Senare under samma decennium försökte flera nationella aktörer (ANC, IFP, apartheidregimens säkerhetspolis) rekrytera honom. Så småningom gick han med i ANC och började rekrytera medlemmar åt partiet. Liknande processer ägde rum i Richmond där den lokale krigsherren Sifiso Nkabinde skickligt manövrerade mellan sin roll som lokal maffiaboss och regional ANC-ledare. En lokal fredsmedlare som jag intervjuade sammanfattade elegant mobiliseringsprocessen och dess effekter i Umbumbulu:

”So when political violence came into play, all these [previous] issues were politicised. And it became a spiral of political violence in the area. And I think the political organisations actually jumped on the drum … targeting all those areas that already had, they were divided, mainly according to boundaries, according to clan, tensions that were already there. So they rode those bandwagons, the political organisations. And then it divided the amakhosi [local leaders] in those areas. And it resulted with amakhosi fighting each other.”

Intensifiering av lokala konflikter

Att mobilisering på lokal nivå ofta sker med en bas i såväl nationella som lokala konfliktdimensioner har påvisats i inbördeskrig från Sydafrika till Demokratiska republiken Kongo och Grekland. Frågan är hur sådana processer påverkar sannolikheten för politiskt våld under efterkrigstiden?

Min studie visar hur sådana processer ökar risken för att ett samhälle ska uppleva politiskt våld även i fredstid. Detta sker eftersom denna ”dubbla mobilisering” intensifierar lokala konflikter samtidigt som de nationella ledarna ofta förlorar förmågan att kontrollera sina lokala allierade. Det faktum att samhällen som upplevt sådan ”dubbel mobilisering” – som Richmond och Umbumbulu – uppvisade högre nivåer av efterkrigsvåld än samhällen som inte gjorde det – Bhambayi – talar för en sådan slutsats. Framförallt i Richmond fortsatte blodbadet när Sifiso Nkabinde fortsatte att med våld utmanövrera sina meningsmotståndare, samtidigt som ANC stod handfallet inför denne lokala våldsförespråkare. Våldet upphörde inte förrän Sifiso Nkabinde brutalt mördades 1999 – då hade mer än 100 människor mist livet och en fjärdedel av stadens invånare tvingats på flykt.

Lokalt fredsarbete

Mina iakttagelser ger stöd för dem som menar att lokala organisationer, det vill säga gräsrotsorganisationer, bör ges utökat utrymme i fredsprocesser. Samtidigt ska inte detta ses som någon magisk lösning. Eftersom det är relationen mellan nationella och lokala aktörer som spelar roll krävs fredsprocesser som ser till såväl det nationella som det lokala. Nationella fredsprocesser ger utökat manöverutrymme för lokala förändringsprocesser, samtidigt som mekanismer som till exempel lokala fredskommittéer är bättre rustade att förstå den specifikt lokala kontexten. Kåkstaden Bhambayi utanför Durban är ett tydligt exempel: där bildades ett lokalt fredsforum som inkluderade alla aktörer. Genom sitt fokus på fredsbyggande, medling och utvecklingsinsatser lyckades det minska våldsamheterna.

Om lokalt fredsbyggande ska ha en framtid inom fredsarbetet krävs analyser som integrerar det lokala med andra analysnivåer och fokuserar på relationen dem emellan. Risken är annars att viktig förståelse hamnar ”mellan raderna” och inte beaktas i fredsprocessen.

Sebastian van Baalen

Sebastian van Baalen jobbar som frilansjournalist och är en av redaktörerna på Mänsklig Säkerhet. Han tilldelades nyligen Mats Hammarströmpriset för det i artikeln nämnda arbetet – ”en enastående uppsats” – i freds- och konfliktstudier vid Uppsala universitet.

Print Friendly, PDF & Email

Arkiverad under: Afrika, Analys, Fredsbyggande Taggad som: ANC, Bhambayi, fredsbyggande, IFP, lokala förändringsprocesser, lokalt ägande, Richmond, Sydafrika, Umbumbulu

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Trött på traditionella säkerhetsperspektiv?

Vi tänker kritiskt men konstruktivt, nytt och brett, innovativt och jämställt om dagens säkerhetspolitiska problem och lösningar.
  • Facebook
  • LinkedIn
  • Twitter

Rekommenderade inlägg

Människorna i Gaza lever och dör utan att någonsin se Palestina

2019-10-23 By Muhammad Shehada

Att läka folkmordets sår

2019-09-12 By Joakim Molander

De osynliga flyktingarna

2019-01-29 By Johan Schaar

Nyhetsbrev

Skriv upp dig för de senaste artiklarna i våra nyhetsbrev! Nyhetsbreven skickas en gång i månaden.

Senaste Kommentarer

  • Jahanara Nuri om Julhälsning från redaktionen för www.manskligsakerhet.se
  • Göran Beskow om Ny typ av människohandel kopplade till cyberbedrägerier
  • Christian Sundgren om Från befrielseledare till diktator
  • Åsa Öhrman Engvall om Reflektion – Om hopp i skamlöshetens tid

Etiketter

Afghanistan Afrika bistånd Colombia demokrati EU feminism FN folkrätt fred fredsbyggande Försvarsmakten Försvarspolitik Irak Iran IS Islamiska Staten Israel Kina klimat konflikt konfliktförebyggande korruption krig kvinnor fred och säkerhet kärnvapen Libyen Mellanöstern migration mänskliga rättigheter mänsklig säkerhet NATO Palestina radikalisering Ryssland Saudiarabien Sverige Syrien Säkerhet säkerhetspolitik terrorism Trump Ukraina USA utrikespolitik
Deprecated: Åtgärds-hooken genesis_footer_creds_text är föråldrad sedan version 3.1.0! Använd genesis_pre_get_option_footer_text i stället. Det här filtret stöds inte längre. Du kan nu ändra sidfotens text med hjälp av temainställningarna. in /customers/0/1/a/manskligsakerhet.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 5758