Kan extremväder förklara komplicerade inbördeskrig som Syrien? Kan klimatförändringar påverka Rysslands roll inom internationell politik? Och kan matsäkerhet och genussäkerhet ge en djupare förståelse av konventionell hård säkerhetspolitisk dynamik? Behovet av en integrerad säkerhetsanalys ökar enligt Mikael Eriksson. Här presenterar han några ramar för hur ett vidgat säkerhetsperspektiv kan se ut och vilka analysverktyg vi som forskare behöver för att bättre fånga upp komplexa säkerhetsmässiga skeenden.
Det tycks bli allt tydligare att den konventionella säkerhetspolitiska analysen ofta är för snäv. En spegling av detta är de ständigt återkommande misslyckandena bland flera beslutsfattare att skapa hållbara lösningar för hantering av dagens kriser och konflikter. Lösningarna tenderar ofta att vara alltför förenklade och adresserar sällan grundorsakerna till konflikten de försöker hantera. De oavsiktliga konsekvenserna av alltför snäva säkerhetsmässiga analyser kan därmed vara att de kriser eller konflikter man försöker lösa uppstår i nya skepnader eller att redan existerande konflikter fortsätter i annan form. Vari består då problemen med konventionella säkerhetspolitiska analyser och hur kan man förbättra denna?
Två konkurrerande synsätt på säkerhet
Grovt sett kan man tala om två konkurrerande synsätt på säkerhet. Å ena sidan finns den konventionella synen på säkerhet och som tenderar att fokusera på ”hårda” frågor. Denna konventionella säkerhetspolitiska analys tenderar många gånger att fokusera på militära förmågor, militär dynamik, stridande aktörer, och tidskritiska skeenden (läs ”geopolitik”). Inte sällan ger detta snäva analysramverk de svar och lösningar som den konventionella ansatsen förväntar sig, dvs. ökade militära förmågor. Centralt för detta perspektiv är staten, och nationella intressen liksom försvaret av dessa. Av tradition brukar även denna konventionella form av analys främst arbeta med frågor som rör korta- och medellånga tidsperspektiv.
Å andra sidan finns det de forskare som gärna tenderar att överfokusera på strukturella faktorer relaterade till säkerhet, exempelvis ekologer, klimatforskare, genusforskare m.fl. Dessa forskare, som ofta beskrivs jobba med säkerhetsområden med fokus på så kallade ”mjuka” säkerhetsfrågor. En viktig skillnad mellan de hårda säkerhetspolitiska studierna och de mjuka är att de snarare ofta jobbar med ett vidgat tidsperspektiv som sträcker sig över tid (exempelvis kring klimat- och jämställdhetsfrågor). De forskare som jobbar med de mjuka frågorna har ofta haft svårt att få gehör för sina frågor eller engagera de analysområden som de hårda säkerhetspolitiska fältet traditionellt jobbar med. Detta är problematiskt då dessa perspektiv är lika viktiga för förståelsen av konflikt och krisutvecklingar.
Konsekvenserna av denna uppdelning i en hård- och mjuk säkerhetsbaserad analys är att detta kommit att innebära en förstärkt ömsesidig uteslutning. Detta behöver överkommas. Lösningen kan ligga i en ansats som tar en integrerad och mera heltäckande syn på säkerhet.
Integrerad säkerhet
Med den nya tidens säkerhetspolitiska utmaningar behövs ett öppnare förhållningssätt till konfliktförebyggande, konflikthantering, konfliktlösning och fredsbyggande. Med en snäv syn på säkerhet riskerar forskare och beslutsfattare att landa i analyser och rekommendationer som kan vara alltför kortsiktiga. Detta kan många gånger medföra att grundorsakerna till krisen eller konflikten inte adresseras på rätt sätt och därmed inte löses eller hanteras korrekt. Med ett vidgat säkerhetsperspektiv där konventionellt hårda säkerhetspolitiska frågor kompletteras med mjuka – men minst lika viktiga frågor – kan alternativen och insatserna till kris- och konflikthantering bättre skräddarsys. Detta ger ett längre hållbarhetsdatum.
Istället för en konventionell konfliktanalys där staten och nuet står i centrum, kan t.ex. makt- och genusanalyser, klimat- och naturresursanalyser, mat- och vattensäkerhetsfrågor, samt miljöanalyser kopplas ann. Dessa analysraster kräver oftast mer kunskap, mer information och kan i vissa fall vara mer kostsamma. Fördelen med ett mera heltäckande och integrerat synsätt är dock att lösningarna blir mera hållbara och därmed på sikt mera lyckosamma. Genom en breddad syn på säkerhet lär man sig veta att upproret i Syrien kan koppla an till extremtorka, att den ryska tundran håller på att tina upp till följd av klimatförändringar och att mat och vattenfrågor sannolikt spelat en stor roll för den pågående dynamiken i Mellanöstern.
Mikael Eriksson
Tillvardags verksam som forskningsledare vid Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI).
Lämna ett svar