Väpnade konflikter med religiösa dimensioner är mer svårlösta, blodigare och varar längre än andra typer av konflikter. Men varför är det så? Isak Svensson, docent i freds- och konfliktforskning, förklarar varför den transnationella faktorn är avgörande.
Jag har de senaste åren ägnat mig en del åt att forska om religion och konflikt. En vanlig uppfattning som jag ofta möter när jag pratat med människor om min forskning är att religiösa konflikter inte går att lösa. Människor som gripit till vapen i guds namn tycks bortanför all reson, resonemang och rationalitet.
Det finns ett ganska gott forskningsstöd för uppfattningen att konflikter med religiösa dimensioner generellt sett är mer svårlösta, blodigare och varar längre än andra typer av konflikter. Flera olika studier har kunnat visa att så är fallet. När en konflikt väl ha draperats i religiösa kläder (även om grundorsakerna inte alls har något med religion att göra) tenderar konflikterna att vara svårare att lösa genom kompromisser vid förhandlingsbordet. Väpnade konflikter i religionens namn är alltså särskilt svåra fall för konfliktlösning. Problemet är att vi inte riktigt vet varför det är så.
Inte religionen som gör religiösa konflikter svårlösta
Är det religionen som gör religiösa konflikter svåra att lösa? För många är detta det självklara svaret. Och det faktum att det finns religiösa krav, religiöst färgat språkbruk, och religiöst definierade aktörer i många av dagens väpnade konflikter tas som bevis för att visa hur farlig religion i allmänhet – och för vissa, Islam i synnerhet – är. Detta är ett utbrett synsätt, inte minst i det sekulariserade Sverige. Men det är inte självklart den religiösa faktorn som gör religiösa konflikter svåra att lösa.
Det finns ett antal problem med förklaringen att religion gör konflikter mer svårlösta. Om förklaringen till det ökade tendensen till våld och minskade viljan till förhandlingar står att finna i religiösa föreställningar och traditioner, då är det svårt att förklara förändringar över tid. Det finns ju, trots allt, ett antal konflikter där minst en av parterna ursprungligen tog till vapen med en öppen religiös agenda, men där parterna ändå lyckats avsluta konflikten genom förhandlingsvägen. Konflikterna i Tajikistan, Sudan, Aceh i Indonesien och (även om det just nu hänger i luften) förhoppningsvis också konflikten i södra Filippinerna, är alla exempel på väpnade konflikter runt (delvis) religiösa krav, som nått fram till olika former av konfliktlösningar. Att förklara svårlösligheten med religion kan alltså varken hjälpa oss att förstå varken förändringar över tid i ursprungligen religiöst definierade konflikter, eller varför vissa konflikter faktiskt har varit öppna för lösningar.
Den transnationella faktorn
En bättre förklaring, tror jag, är den transnationella faktorn. Många av dagens religiösa konflikter är just transnationella konflikter. Och vi har sett en ganska dramatiskt förändring över tid. År 1975, var det sex väpnade konflikter som var ”internationaliserade inomstatliga konflikter”, som är den tekniska termen för inbördeskrig med utländska krigare. Ingen av dessa var religiöst definierade. År 1989, vid kalla krigets slut, var det 50% (fyra av åtta) av de internationaliserade konflikterna som ikläddes religiöst språkbruk. År 2013, var det hela 85%. De senaste åren har nästan alla internationaliserade inomstatliga konflikter varit just religiöst definierade.
Transnationella krigare är inte lyhörda för den lokala befolkningens intressen eller krav i samma utsträckning som inhemska krigare. De bekostas inte sällan av utländska sponsorer och behöver inte svara mot dem som faktiskt känner av krigens kostnader (och därmed har särskilt starka skäl att få krigen att sluta). Dessutom har de krav dessa utländska krigare ställer sällan mycket att göra med de underliggande problem och de lokala konflikter som ursprungligen gav upphov till den väpnande konflikten. I slutändan är det dessa lokala konflikter som måste lösas för att få till stånd långsiktiga och bärkraftiga lösningar. Syrienkonflikten är ett tydligt, och skrämmande, exempel på just detta. Därför är en av de viktigaste (och svåraste) utmaningarna som vi står inför nu att bryta processerna av internationalisering av väpnade konflikter. Därför är det nödvändigt att se bakom den internationella religiöst färgade fasaden av många dagens konflikter och istället koncentrera oss på de lokala drivkrafterna bakom varje enskild konflikt.
Isak Svensson
Docent, freds- och konfliktforskning, Uppsala Universitet
Kommentera