DEBATT Varför är Sverige så passivt inför Israels ockupation av Palestina? När FN-domstolen förklarar ockupationen olaglig kräver Finland, Lettland och Estland att den måste upphöra. De vet vad det innebär att förlora sitt nationella oberoende. Sverige lägger ner sin röst. Hur ska man förstå den svenska mellanösternpolitiken?
FN-domstolen förklarar ockupationen olaglig
Det är svårt att förstå den svenska mellanöstern-politiken. Handlar det om en principlös hantering av en svår region? Eller är den tvärtom uttryck för en medveten politik där biståndet och utrikespolitiken är samordnade som ”en röst”? Är avsikten att engagemanget i Mellanöstern i allmänhet och Israel/Palestinakonflikten i synnerhet ska hållas på en tynande sparlåga? Tre händelser väcker frågor.
För det första, när FN:s generalförsamling den 18 september med stor majoritet antog en resolution som kräver att Israel och FN:s medlemsstater följer FN-domstolens utslag om den israeliska ockupationen av Palestina lade Sverige ned sin röst. FN-domstolen fann den 22 juli i ett historiskt rådgivande yttrande att ockupationen är olaglig och måste upphöra, bosättningarna evakueras och Israel stå för skadestånd för all palestinsk egendom som förstörts. Domstolen finner att FN:s medlemsstater har ansvar för att inte underlätta eller förlänga ockupationen och dessutom överväga åtgärder för att den utan dröjsmål ska upphöra. Generalförsamlingen hade begärt domstolens bedömning i en omröstning i december 2022, tio månader före Hamas massaker på israeliska civila och Israels attack mot Gaza.
Israel får för lite tid tycker Sverige; nu är det dags säger Finland
Utrikesminister Malmer Stenergard förklarar i SVT:s Nyhetsmorgon den 20 september den nedlagda rösten med att Israel fått för lite tid på sig och att Sverige därför tillsammans med likasinnade stater lagt ner sin röst. Hon säger kuriöst nog att resolutionen handlar om att ”bosättarna måste lämna”, inte att ockupationen måste upphöra. Hon menar att den inte hjälper en förhandlad tvåstatslösning, dvs samma språkbruk som USA använder för att förklara sitt nej.
Men likasinnade länder agerade inte som Sverige. EU var delat mellan ja- och nedlagda röster. Bara Ungern och Tjeckien röstade nej. Finland, det för den svenska regeringen mest likasinnade av alla länder – röstade för resolutionen. Finland säger i sin röstförklaring att domstolens yttrande berör en av FN-stadgans mest grundläggande regler: förbudet mot erövring av territorium med våld. ”Givet vår nationella historia är det av särskild vikt för Finland.” Finland ser den snäva tidsgränsen, 12 månader, som ett incitament att uppnå palestinskt självbestämmande och en tvåstatslösning. ”Nu, om någonsin, är det dags”.
Också Lettland, liksom Estland, röstar ja och hänvisar till den egna kampen mot främmande styre och för nationellt oberoende. För dessa tre länder som upplevt sovjetisk aggression och repression har frågan en helt annan innebörd och dignitet än för den svenska regeringen. Finland, Lettland och Estland undgår därmed också kritiken mot att väst använder dubbla måttstockar i synen på Rysslands attack mot Ukraina och den israeliska ockupationen av Palestina.
I regeringens strategi finns ingen ockupation
För det andra: Under många år har svenskt bistånd till Palestina genomförts enligt en särskild strategi, beslutad av regeringen. Men i år har för första gången biståndet till Palestina bakats in i en regional strategi för utvecklingssamarbete med Mellanöstern, trots att problematiken i Palestina inte har någon motsvarighet i resten av regionen. Strategin nämner den ”långvariga israelisk-palestinska konflikten” som ett utvecklingshinder men berör inte själva ockupationen med dess myriad av repressiva kontroller och
begränsningar riktade mot det palestinska samhället, eller det som FN-domstolen kallar systematisk diskriminering av palestinier.
Det som för Världsbanken, FN och EU är Palestinas oöverstigliga utvecklingshinder – den israeliska ockupationen – har tvättats bort i den nya strategin.
Slut med stödet till människorättsorganisationer
För det tredje, under 2024 har Sverige aviserat att avtalen med åtta israeliska och palestinska människorättsorganisationer, bl a B’Tselem och Al Haq, ska sägas upp. De har under många år haft svenskt stöd för sitt arbete med att dokumentera och rapportera om ockupationsmaktens brott mot palestiniernas mänskliga rättigheter och mot folkrätten på ockuperat område. Också avtalet med det Ekumeniska Följeslagarprogrammet har sagts upp, där internationell personal, varav många svenskar, skyddar palestinska civila, särskilt barn, genom att finnas som observatörer vid israeliska vägspärrar och följa barnen till och från skolan, en ”skyddande närvaro”.
Besluten om avbrutet stöd kommer när bosättares och soldaters attacker mot palestinier och deras egendom på Västbanken aldrig har varit mer omfattande. Mellan den 7 oktober 2023 och 16 september 2024 har nära 1400 attacker ägt rum och 700 palestinier dödats. Organisationernas verksamhet innebär stora risker för deras personal.
Varför fattas dessa beslut just nu? Är det en tondöv administrativ hantering som inte tar hänsyn till faktiska behov på ockuperat område? Eller handlar det om att regeringen inte vill kännas vid någon ockupation? Då finns heller inget behov av organisationer som rapporterar om dess konsekvenser.
En tillbakalutad mellanösternpolitik
Regeringens syn att konfliktens lösning måste ske genom en förhandlad tvåstatslösning är tillbakalutad och bekväm eftersom ingen sådan är i sikte. Tvärtom har det israeliska parlamentet just med stor majoritet röstat igenom en resolution som säger nej till en palestinsk stat. Annekteringen av ockuperad mark är i full gång.
Utrikesministern poängterar att Sverige respekterar och ska följa FN- domstolens beslut. Regeringen är oss svaret skyldig om vad den tänker göra för att ockupationen så snart som möjligt ska upphöra.
Johan Schaar, medlem av Mänsklig Säkerhets redaktion, chef för biståndet till Palestina vid Sveriges generalkonsulat i Jerusalem 2013-17.
Artikeln är en något längre och lätt bearbetad version av en artikel som publicerades i DN den 30 september 2024
Lämna ett svar