En sann berättelse om migrationen

ANALYS Politik bör bygga på fakta. Det är inte fallet med migrationspolitiken. Den styrs av intressen som forskningen inte rår på. Migrationsforskaren Hein de Haas identifierar fyra, osakliga berättelser om migrationen som vävts ihop till en politisk konsensus som bl a skiljer på önskade och oönskade migranter. Nu behövs en ny, sann berättelse om migrationen.

FOTO: ”Airport Rush” by Anne Worner is licensed under CC BY-SA 2.0.

Migrationspolitiken är dysfunktionell

Migrationspolitiken motverkar ofta sitt syfte. Historiskt har USA och EU tagit emot migranter som gjort återkommande besök under kortare perioder, utan sina familjer, och sedan återvänt hem, det som kallas cirkulär migration. När USA och EU under 90-talet skärpte gränskontrollen försökte migranter istället hålla sig kvar och förenas med sina familjer. Det ökade den oreglerade anhöriginvandringen som drevs under jord och skapade en marknad för flyktingsmugglare. Det är alltså inte smugglarna som driver migrationen, det är den dysfunktionella migrationspolitiken själv som skapar de mänskliga tragedier den sägs vilja motverka.

Så exemplifierar den holländske migrationsforskaren Hein de Haas i en ny bok – How Migration Really Works; A Factful Guide to the Most Divisive Issue in Politics, vars huvudargument de Haas också presenterat i ett antal artiklar – hur fakta, evidens och forskning sällan används för att utforma migrationspolitiken. 

Mer forskning skulle heller inte leda till en mer rationell och effektiv politik eftersom migrationspolitiken svarar mot särskilda behov, intressen och politiska synsätt. Därför skapas falska eller illa underbyggda berättelser, både om migranterna och om migrationens karaktär, som får styra migrationspolitiken. Det gäller också i Sverige, tydligt inte minst under kampanjen inför EU-valet och i debatten om migrationspakten.

Samhällsomvandling leder till migration

Under senare år har uppdragsberoende migrationsforskning ensidigt ägnats åt de mottagande ländernas perspektiv, snarare än åt en helhetsbild av migrationens drivkrafter och migranternas bevekelsegrunder. En starkt förenklad bild av migration som ett automatiskt och reflexmässigt svar på s k ”push-and-pull”-faktorer står i vägen för en djupare förståelse. I själva verket är migration – både intern och internationell – ett av samhällsomvandlingens och moderniseringens många komplexa uttryck som bestäms av ekonomiska, sociala och demografiska förändringar. När ett land omvandlas från jordbruk till en industriell- och tjänste-ekonomi förändras arbetsmarknaden med en inflyttning från landsbygden till städerna där jobben finns. De faktorer som styr migrationens omfattning är dessa förhållanden, både i hem- och destinationsländerna, i ett intrikat samspel.

Med den insikten kan inte migrationen reduceras till ett ”problem” som kan lösas bara man åtgärdar dess ”grundorsaker” (root causes), som om den vore n sjukdom. Migration är och har alltid varit en del av vår vistelse på jorden.

Migrationspolitiken har andra motiv

Men migrationspolitiken bortser oftast från eller förvränger dessa grundläggande förhållanden eftersom den har andra motiv. Det handlar förstås om en främlingsfientlig nationalism som skrämmer med invandrare och projicerar alla samhällsproblem på dem. 

Men de Haas pekar också på andra intressenter – de stora humanitära flyktingorganisationerna som han menar har ett egenintresse av att överdriva antalet flyktingar och migranter, eller starka ekonomiska intressen som framställer migranterna som hjältar och innovatörer med lösningen på västvärldens åldrande och stagnerande samhällen, eller klimataktivisterna som för att visa på klimatkrisens allvar målar upp scenarier med horder av klimatflyktingar som kommer att översvämma den rika världen, scenarier som envist upprepas men saknar stöd i forskningen. 

Var och en har sin migrationsberättelse, de Haas urskiljer fyra sådana.

Myten om massmigration

Den första är berättelsen om massmigration i vilken rörelsen av människor från det globala Syd till Nord ökar snabbt till följd av fattigdom, konflikter, ojämlikhet, befolkningsökning och klimatkris. Man använder gärna apokalyptiska begrepp, där västvärldens gränser står inför en flodvåg av migranter. 

Men berättelsen om massmigration har inte stöd i fakta, inte heller om man inkluderar flyktingar. Sedan 1960 har antalet migranter som del av världens befolkning legat kring 3 procent. Det innebär en ökning i absoluta tal men inte en dramatisk demografisk förändring. Den globala migrationen var betydligt högre under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet.  När media talar om 100 miljoner flyktingar som ett ojämförligt stort antal så gör man ingen åtskillnad mellan de 70 procent som har flytt i sitt eget land och de 30 procent som passerat en internationell gräns och registreras som flyktingar. Berättelsen om massmigration är en myt.

Den hotfulla migranten

Den andra berättelsen handlar om migrationen som ett hot, där de inflyttande stjäl jobb, parasiterar på välfärden och begår brott. Berättelsen propageras både av nationalistiska högerkretsar och av fackföreningsrörelsen.  Under senare år har retoriken trappats upp med hotet från islamisering och föreställningen om det stora folkutbytet, dvs en konspiration där västvärldens vita och kristna kommer att bli en minoritet under en huvudsakligen muslimsk majoritet. Som bekant hävdas den föreställningen nu öppet av ledande Sverigedemokrater. Men enligt de Haas visar forskningen inte på en allmän ökning av det totala antalet brott p g a invandring, även om invandrare i Sverige är överrepresenterade v g extrema våldsbrott. Det finns heller inte belägg för att migranter tränger undan den inhemska befolkningen från arbetsmarknaden eller drivs av att få del av välfärden. 

Migranten som offer

Den tredje berättelsen beskriver migranten som offer för skrupelfria flyktingsmugglare och hänsynslösa arbetsgivare. I förlängningen reduceras migranterna till en beklagansvärd och godtrogen stereotyp, utan agens och förmåga till långsiktigt konsekvenstänkande. Lösningen på ett så definierat problem blir att komma åt flyktingsmugglarna, att övertyga migranterna om vilka faror som väntar dem, och att få dom att återvända hem, möjligen hjälpta av biståndsprojekt. 

Migranten som hjälte

Den fjärde berättelsen är en motberättelse. Den hyller migrationen som lösningen på alla möjliga samhällsproblem. Genom migranterna fylls behovet av arbetskraft i bristyrken, vänds ekonomisk stagnation och föryngras åldrande samhällen. Migranternas remitteringar till hemländerna stimulerar utveckling och handel, samtidigt som deras nyvunna kompetens och intellektuella kapital blir en tillgång. Motberättelsen om migrationens livgivande roll främjas särskilt av marknadsvänliga liberaler och institutioner som Världsbanken.

Myterna blir politisk konsensus

Utifrån dessa osakliga men starka berättelser, som var och en kan innehålla ett korn av sanning, har bland politiker i väst utvecklats en konsensus i synen på migration och hur den ska hanteras. Den säger att outbildade migranter och asylsökande ska bli så få som möjligt för att undvika marginalisering, arbetslöshet och segregering.  Den säger sig upprätthålla asylrätten men vill hålla asylsökande borta genom att flytta asylprocessen bortom västs gränser och främja bistånd till flyktingarnas ”närområde”. Och den gör åtskillnad mellan bra och dåliga, oönskade och önskvärda, outbildade och högutbildade migranter, där de senare välkomnas för att trygga västs fortsatta ekonomiska tillväxt. Alla dessa komponenter innefattas i EU:s nyligen antagna migrationspakt.

De Haas menar att denna politiska konsensus vilar på en närmast kolonial föreställning om människor som inte förstår sitt eget bästa och därför måste upplysas och informeras om att det att det är bäst att stanna hemma. Men föreställningen att fattigdom, våld och klimatförändringar driver migrationen döljer att den allt överskuggande faktorn bakom migration är efterfrågan på arbetskraft i väst. Ny amerikansk forskning visar hur det under de senaste 24 åren finns en stark och direkt koppling mellan antalet personer som passerar gränsen i sydvästra USA och efterfrågan på arbetskraft. Ingen annan faktor har samma förklaringsvärde.

 I praktiken genomdrivs därför inte den restriktiva migrationspolitiken fullt ut. Utan migranter stannar nämligen jordbruket, byggena, hotellen, restaurangerna och vården. Tidöregeringens förslag om att arbetstillstånd ska nekas den som inte tjänar 80 procent av den svenska medianlönen är tänkt att demonstrera en stram migrationspolitik men innehåller en rad undantag. Reformen har fått hård kritik från näringslivet, vårdsektorn och en rad remissinstanser då den riskerar att gå ut över svensk ekonomi och välfärd och människors tillgång till vård och omsorg.

Strävan och förmåga: en ny berättelse om migration

Det är uppenbart att övertygande fakta och evidens inte förmår rubba den överenskomna bilden av migration i väst. Därtill är det politiska ”behovet” av de olika berättelserna för stort. Men just därför behöver forskningen bidra till en annan, sammanhängande och trovärdig berättelse om migrationen. 

Istället för den statiska ”push and pull”-modellen föreslår de Haas att vi bygger vår förståelse av migration på vad forskningen beskriver som ”strävan och förmåga” (aspiration and capability), där samhällsomvandlingen, både i sändande och mottagande länder, skapar den dynamik som bestämmer migrationens omfattning. Forskningen visar att migrationen, som kräver finansiella resurser, ökar med ekonomisk utveckling både i migranternas hemländer och mottagande länder, där moderniseringen ökar efterfrågan på arbetskraft för okvalificerade jobb. Utvecklingsbistånd som skapar bättre levnadsvillkor minskar därför inte migrationen genom att angripa dess ”strukturella grundorsaker”, vilket hävdas av svenska politiker. Istället får fler råd att ge sig ut på den kostsamma resan till andra länder för att söka arbete.

Familjer som fattar beslut om att en eller flera familjemedlemmar ska ge sig iväg strävar efter att förbättra sina livsvillkor. Då krävs förmåga i form av materiella och sociala resurser, dvs det nätverk genom vilket migranter får information och stöd. En modell som utgår från månniskors strävan och förmåga förklarar också varför så många frivilligt avstår från att migrera. 

En ny berättelse om migrationen visar hur dess drivkrafter ligger bortom den nuvarande migrationspolitikens instrument. Den höjer sig också över en starkt förenklande diskurs vars förespråkare är för eller emot migration. Migrationen är del av vår gemensamma historia. Hein de Haas visar på en väg bort från en migrationspolitik utan saklig grund som utsätter många migranter för ett stort lidande. Också Sverige behöver en ny berättelse om migrationen för att inte dagens osakliga politik ska skadeskjuta en långsiktigt hållbar svensk välfärd, till gagn för alla som lever här.

---

Johan Schaar, är medlem av Mänsklig Säkerhets redaktion.

Redaktör: Gerd Johnsson-Latham

---

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.

Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611