DEBATT Vid EU-valet den 9 juni står en rad livsavgörande frågor på spel: dit hör Europas förmåga att stå emot rysk aggression – som Putin nu utvidgat genom att hota Lettland och ifrågasätta Finland och Litauens territorialvattengränser. Dessutom krävs försvar av det nödvändiga klimatpaket som EU:s medlemsländer fattat beslut om men som starka krafter vill underminera.
FOTO: ”European Union Flag” by quinet is licensed under CC BY 2.0.
Faktum är att många europeiska politiker – också i Sverige – i sina kampanjer inför valet till EU-parlamentet vill slopa det samarbete som skapat fred och välstånd i Europa under ett halvt århundrade. Därigenom ökar riskerna för rysk påverkan och väpnade konflikter vilket kan leda till ytterligare storkrig och en kontinent i ruiner.
De valkampanjer som nu pågår innehåller extremt oroande desinformation och hatpropaganda av ett slag vi inte tidigare sett och som får stor spridning i sociala medier, bl a på anonyma konton, särskilt de som riktar sig mot unga väljare.
Utmaningarna är många:
1. Desinformation och hatpropaganda: Inför valet till EU-parlamentet ser vi i många länder, inklusive vårt eget, partier som smutskastar och lögnaktigt förtalar politiska motståndare och allierade med begrepp som ”klägg” och ”vänsterliberalt etablissemang”. Men många av dessa krafter utgör själva de nya eliterna, som med allt grövre medel försvarar sina maktpositioner. Agerandet påminner om det vi sett i Polen, Ungern och USA där ledande politiker väljer att ”alltid attackera och aldrig erkänna fel”. Och som inte drar sig för totalitära, maffialiknande maktmedel och ett hatspråk som tidigare inspirerat unga våldsverkande män att gå ut och döda både vuxna och barn. Liksom på 1930-talet, före det förödande andra världskriget, skapar ständiga lögner osäkerhet och rädsla. Filosofen Åsa Wikforss har i sin läsvärda bok ”Alternativa fakta” pekat på hur osanningar, hatspråk och öknamn på politiska motståndare (”Crooked Hilary”) förgiftar och vulgariserar debatten, skapar kaos, och ska få oss att tro att det varken finns kunskap eller sanningar. Det kan legitimera att kaxiga tyckare – utan uns av evidens – kan ställas mot kunskapsbaserade experter i debatter i räddhågad massmedia.
2. Tidösamarbete i EU? Ett oroväckande krav har rests på ett Tidöavtal för EU-samarbetet, mellan parterna i det Tidöavtal på svensk nationell botten som undergrävt tillit och rättssamhälle. Ett sådant avtal skulle betyda att ett parti kan kassera in rösterna från tre underdåniga ”partners” och därmed tillskansa sig ett större inflytande i EU-parlamentet än det som motsvaras av de röster det egna partiet fått. En röst i EU-valet på något av allianspartierna skulle därmed bli en röst på deras maktfullkomliga ”partner”. Återstår att se om regeringspartierna har ryggrad nog att vägra bli dörrmatta i EU.
3. Ukrainastödet: Det krävs nu att EU håller ihop i motståndet mot det imperialistiska, anti-demokratiska Ryssland och med all kraft stöttar Ukraina, både med militära medel och alla andra resurser som krävs. Det är avgörande både för Ukrainas och svensk säkerhet och för vidmakthållandet av vårt demokratiska styrelseskick. Rysslands ofattbart brutala krigföring – inklusive likgiltigheten för egna gigantiska förluster – visar ledningens totala förakt för liv och deras rädsla för människor som vill leva i demokrati. Se min tidigare text En ny polarisering med dubbla hot (manskligsakerhet.se). I Putins värld ska alla med våld underordna sig imperiets maktanspråk. Nu måste Europa rädda sig självt eftersom USA:s stöd inte kan tas för givet. Och agera kraftfullt så att inte vår kontinent i likhet med 1914-18 och 1939-45 förvandlas till ruiner. Av den typ vi ser i Ukraina och Gaza. Därför behövs ett starkt EU och respekt för demokrati och frihet. År 1939 insåg många svenskar att Finlands sak var vår. Detsamma gäller nu Ukraina; deras kamp rör både deras egen och vår säkerhet. Liksom Lettlands och andra länder som Ryssland känner sig ha rätt att attackera.
4. Yttre och inre hot: Det är farligt att intala sig att hoten bara kommer utifrån. Lika uppenbart som det yttre ryska hotet är, lika tydliga är de inre hoten i Europas länder. De ökar med skrämmande hastighet, förstärkta av sociala medier. Grov desinformation och hatpropaganda slungas ut på nätet, ofta fabricerat av unga grabbar och riktat till de allra yngsta väljarna via Tiktok. Anonyma konton som förstärker varandra driver på extrema opinioner och ger intryck av att extrema uppfattningar och lögner omfattas av stora väljargrupper. De sprids dessutom av det enda riksdagsparti i Sverige som markerat att det finns en gräns för svenskt stöd till Ukraina.
5. Mörkande av vilka makthavarna är: Oroväckande många partier försöker plocka poäng på att markera mot ”makthavarna” i Bryssel. Ett särskilt hatobjekt är EU-kommissionen som, likt stora väljargrupper i Sverige, sätter klimatet i första rummet. För övrigt är svenska folket ett av de allra mest EU-positiva i hela EU! Ändå svartmålar partierna ofta ”Bryssel”. Kanske för att EU inkräktar på partiledarnas egen makt? Då kör de ”Sverigekortet” och påstår att Bryssel inte förstår ”svenska förhållanden”, t ex skogen. Men då talar partierna för skogsägarlobbyn, de 3 procent av alla svenskar som äger egen skog, dvs ofta kapitalstarka grupper som vill ha undantag från EU för att själva besluta om skogen ska avverkas eller värnas som kolsänka – medan människor utan skog inte äger någon talan. Skogspolitik som försinkar både Sveriges och EU:s klimatomställning (del II av II) (manskligsakerhet.se)
6. Låsningar som hindrar samarbete: Reaktionära nationalister påstår att samarbete mellan länder är till skada – när det är uppenbart att gemensamt agerande krävs på mängder av områden i dagens sammankopplade värld: för att möta klimat- och miljöhot, militära hot från Ryssland, cyberhot och pandemier som covid, Dessutom krävs fortsatt ekonomiskt samarbete inom EU:s inre marknad som gagnat många svenska företag och skapat jobb. Att låtsas att världen utvecklas bäst i inskränkta stamsamhällen framstår som helt världsfrånvänt.
7. Manschauvinism – en grundplåt. Flera valundersökningar, bl a i V-Dem vid Göteborgs universitet, visar att den högernationalistiska agendan är ett projekt som drivs av och gynnar män. Agendan betonar den patriarkala familjen, med ”traditionella” könsroller dvs kvinnors underordning visavi män och innefattar ofta hat och hot visavi hbtq-personer. Vurmandet för familj och kvinnor som mödrar är kopplat till en besatthet av behovet av fler barn i den egna etniska gruppen. Sofi Oksanen har i en ny bok, ”I samma flod; Putins krig mot kvinnorna”, pekat på hur våld mot kvinnor utgör en central del av repressiva patriarkala agendor som den i det forna Sovjetunionen och i Putins Ryssland.
8. Ointresse för människors vardag: Ytterligare ett kännemärke för de reaktionära partierna är hur lite kraft de lägger på att arbeta för och föra fram visioner och förslag som på allvar berör och skulle kunna förbättra vanliga väljares liv som sociala insatser som rör jobb, social rättvisa och vår egen och kommande generationers välfärd.
Det finns många skäl att stödja EU-samarbetet: ökad säkerhet åt en hotad kontinent, säkrat fortsatt klimatarbete och större klimaträttvisa. Helt avgörande är också att EU står för en demokratisk världsbild och respekt för alla människors lika värde och rättigheter – i motsats till de mörkerkrafter som nu vill ta över.
Det ligger mycket i potten inför EU-valet. Gå och rösta!
Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör för nätmagasinet Mänsklig säkerhet
Redaktör: Johan Schaar
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar