DEBATT I en värld präglad av klimatkrisen och väpnade konflikter är det klokt att tänka igenom Natos roll i klimatarbetet. Medan alliansen visar ökat intresse för klimat och miljö finns det risker att militariserad konfliktlösning motarbetar global hållbarhet. En försiktig analys av gröna tankesmedjan Cogito diskuterar varför gröna partier och andra aktörer inte bör driva klimatet i NATO.
Texten knyter an till en artikel av Lars Ingelstam i MS om vad Sverige bör driva inom NATO: http://manskligsakerhet.se/2023/11/14/nato-hurdan-medlem-bor-sverige-vara/
Efter en lång tid av osäkerhet är Sverige nu medlem i militäralliansen Nato. En ansökan om medlemskap som skickades in utan vidare bred debatt. Nu när det väl är klart kan vi dock med fördel inleda diskussionen om vad Sverige vill och kan driva inom militäralliansen. I en ny rapport av den gröna tankesmedjan Cogito, med stöd av Green European Foundation, analyserar vi den frågan med en unik kartläggning av hur gröna partier i andra europeiska länder resonerar om och hur de vill driva politik inom Nato.
En fråga som kan vara attraktiv att driva för svensk del är klimat, där Nato nu flyttar fram positionerna. På klimattoppmötet COP 28 i december 2023 sa Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg bland annat:
”Klimatförändringarna är en drivkraft för konflikter, de ökar konkurrensen om allt knappare resurser, driver människor på flykt och öppnar upp nya områden för konkurrens, till exempel i Arktis. Att bekämpa klimatförändringar är därför viktigt för vår säkerhet och därmed också för Nato.”
Gröna partiers intresse
Ett större klimatengagemang från Nato har förespråkats av PM Nilsson, på Dagens Industris ledarsida (nu VD på Timbro). Även för de partier som varit tveksamma till svenskt Natomedlemskap kan en sådan prioritet framstå som lockande.
Kanske kan ett svenskt Nato-medlemskap kännas mindre som ett steg i fel riktning för rödgröna partier och väljare om Nato även ägnar sig åt frågor som ligger dem varmt om hjärtat? Socialdemokraterna vill driva nedrustning, demokrati och mänskliga rättigheter. Miljöpartiets Daniel Helldén resonerade inför språkrörsvalet 2023 att “Vi står inför enklimatkatastrof, om inte alla gör vad som krävs. Och om katastrofen kommer, kommer Nato behöva få fler uppgifter. Där kan Sverige ha en roll.”
Risker med militariserad klimatpolitik
Sambandet mellan klimat och säkerhet är som Stoltenberg säger mycket starkt. Klimatet påverkar redan i allra högsta grad människors säkerhet. Dessutom måste militärens utsläpp minskas kraftigt och dess förmåga anpassas till ett förändrat klimat.
Men det finns trots detta goda skäl att vara försiktig med Natos inflytande på klimatpolitiken. Risken för militarisering av klimatfrågan är påtaglig och kräver seriös eftertanke. Är det verkligen optimalt om militär logik tillåts prägla klimatarbetet? Vilka blir konsekvenserna?
Ett militärt tillvägagångssätt som ofta fokuserar på konkurrens och strategisk dominans, riskerar snarare att spä på geopolitiska spänningar och hindra framsteg i klimatfrågan. Om Nato tar en sådan roll i klimatarbetet, kan det alienera icke Nato-länder, vilket i sin tur skulle kunna leda till minskat globalt samarbete för att lösa klimatkrisen.
Ett exempel på en sådan risk är om utveckling av grön teknik används för internationellt maktspel snarare än en gemensam insats för minskade utsläpp. Sådana tendenser syns redan i kapplöpningen mellan EU, USA och Kina när det gäller sällsynta jordartsmetaller och hållbar teknologi. Ett annat exempel är striden om naturtillgångar i det smältande Arktis.
Arbetet mot klimatförändringarna kräver i stället en bred, rättvis och global samverkan. Risken med att låta Nato påverkar klimatrelaterat arbete är att strategierna som väljs prioriterar geopolitisk stabilitet över miljömässig och social hållbarhet.
Demokratiska utmaningar inom NATO
Dessutom kan inte Nato:s demokratiska underskott förbises. Inom militär verksamhet är medias och allmänhetens insyn begränsad – knappast en ideal miljö för att väcka allmänhetens engagemang och stärka civilsamhällets roll i klimatpolitiken. Cogito ser inte Nato som en organisation som bör tar politiska initiativ, utan ett militärt samarbete med begränsad kompetens och förmåga inom andra områden
Det bör också hållas i åtanke att miljöarbete inom ramen för Nato kommer att ske under stark påverkan från USA, som har en helt dominerande ställning inom alliansen. Ligger det verkligen i Europas och klimatets intresse att föra en klimatpolitik som eventuellt kan komma att styras av en Trumpadministration? Klimatpolitik utformas bättre i riksdagen, i EU och under FN:s ramverk.
Klimatfrågan påverkar allt, även Nato. Alliansen kommer självklart att behöva arbeta med klimatanpassning. Men vi bör verkligen tänka efter vilken roll vi ska låta Nato ta i klimatfrågan. När det gäller till exempel samarbete mellan EU och Nato bör sådana initiativ, av ovan angivna skäl, hållas till ett minimum.
Särskilt för gröna och progressiva partier kan det vara frestande att driva på för att Nato ska ta sig an klimatfrågan. Det ligger dock knappast i dessa partiers intresse. Risken finns att frågan i stället fastnar i ett konservativt och militärt präglat sammanhang, där det kommer att vara mycket svårt för progressiva röster att påverka.
Sarah Bitamazire är författare till rapporten ”Navigating NATO”, Chief Policy Officer på Lumiera & tidigare politisk sakkunnig inom utrikes- och försvarsfrågor för MP.
Beatrice Schönning är analytiker på Tankesmedjan Cogito, har jobbat länge med mänskliga rättigheter inom civilsamhället. Arbetar idag som politiskt sakkunnig inom utrikes- och försvarsfrågor för MP.
Redaktör: Michelle Petersén, praktikant på MS och folkrättsjurist-student på Försvarshögskolan.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar