REFLEKTION. Afghanistans kvinnor lyckas med envis uppfinningsrikedom hitta kryphål i talibanernas samhällskontroll. De fortsätter i smyg att arbeta och undervisa flickorna som inte längre får gå i skolan. Omvärlden borde försöka hitta vägar att stödja denna motståndskamp, skriver Annette Lyth som är chef för FN-missionens fältkontor i Kabul.
Sedan talibanerna tog över makten i Afghanistan har de utfärdat ett stort antal påbud som begränsar flickors och kvinnors rättigheter. För över två år sedan förbjöds de att gå till skolan efter sjätte årskursen och att delta i högre utbildning. Den 24 december 2022 utfärdades ett förbud för kvinnor att arbeta för nationella och internationella organisationer och i april 2023 utvidgades detta till att också inbegripa kvinnor som arbetar för FN. I juli 2023 tvingades skönhetssalonger stänga – det hade dittills varit en av de mest lönsamma verksamheter som drivits av kvinnor och många hade också gjort stora investeringar i sina företag.
I början av 2024 började påbudet om hijab, som hade utfärdats i april 2023, plötsligt att tillämpas mer aggressivt och polis genomförde flera attacker mot unga kvinnor som bedömdes att inte ha fullgod hijab. Många flickor fördes till polisstationer tills de lyckades få tag på en manlig släkting som fick betala ett bötesbelopp och skriva under ett dokument med löfte att se till att kvinnorna skulle följa påbudet om full hijab i framtiden. Några av de gripna kvinnorna är fortfarande inte återfunna och det kan misstänkas att somliga har omhändertagits för att giftas bort med talibaner.
Kreativt motstånd
Men trots talibanernas uttalade mål att få bort alla kvinnor från det offentliga rummet, finner de hela tiden nya sätt att omgruppera och hitta nya vägar att organisera sig. När de tvingades stänga skönhetssalongerna, flyttade de sina företag till privata hus och öppnade nya verksamheter. En kvinna berättar att när hennes skönhetssalong stängts, sålde hon sina smycken och använde pengarna för att öppna en syateljé där hon erbjuder utbildning och arbete för tonårsflickor som tvingats lämna sina utbildningar. När flickorna inte längre vågade komma, på grund av risken att bli gripna av moralpolisen för någon påhittad överträdelse av hijabpåbudet, tog hon sin bil och åkte hem till dem och lämnade material och på eftermiddagen tog hon samma runda för att hämta upp det färdiga arbetet. En annan kvinna berättar att hon tidigare ägt en fabrik med 300 anställda, men när den stängdes av talibanerna öppnade hon istället en restaurant med separata avdelningar för kvinnor och män. Den är speciellt populär hos talibanerna eftersom hon serverar traditionell afghansk mat.
Viktigt erfarenhetsutbyte
I konferensrummet hos FN-missionen i Kabul samlas en grupp kvinnor en gång i månaden för att lära av varandra hur de lyckats att få det lokala talibanstyret att stödja olika initiativ av kvinnor. På det tredje mötet räcker en av kvinnorna, som hittills inte sagt något, upp handen. Hon berättar hur hon efter det senaste mötet åkte hem och sa till sin man att hon måste göra något för de andra kvinnorna. Varför det, frågar hennes man, vi har det så bra som det är. Det höll hon med om, men andra kvinnor har det inte så bra och jag måste göra något, svarade hon sin man. Men vad händer om du blir arresterad och vi förlorar vår heder, invände hennes man. Hon ler mot de andra mötesdeltagarna och beskriver hur hon tog till en vit lögn och försäkrade att eftersom hon lärt sig detta på ett möte organiserat av FN så är det ingen fara. Med det fick hon stöd av sin man som hjälpte henne att få tillstånd av myndigheterna att återöppna ett utbildningscenter för kvinnor, som stängts när talibanerna tog över makten.
Andra kvinnor i gruppen berättar hur de förhindrat att affärer drivna av kvinnor blivit stängda av moralpolisen, hur de lyckats få tillstånd att öppna nya affärer, att gifta kvinnor får fortsätta att arbeta, hur de förhindrat tvångsgifte och stoppat våld i hemmet. Rummet vibrerar av energi när de stolt berättar hur de gått tillväga, hur de byggt allianser med manliga släktingar eller de lokala ledarna som banat väg för deras förhandlingar med talibanstyret, förhandlingar som drivs av kvinnorna själva. De andra deltagarna lyssnar och lär och planerar sina egna påverkanskampanjer. De är långt ifrån de hjälplösa offer som de kan framstå utifrån, de är uthålliga, starka och enormt solidariska med varandra.
Nödvändigt dubbelspel
En kvinnlig advokat berättar att eftersom hennes licens som advokat dragits tillbaka och hon inte längre kan representera klienter i domstolen låtsas hon istället vara en släkting till den kvinnliga klienten och får på sätt vara med. En annan kvinna berättar att hennes dotter ger lektioner i engelska till andra flickor, men när moralpolisen kommer drar de snabbt fram koranen och låtsas att hon ger religiösa lektioner. I en annan skola ges kurser av en manlig lärare som snabbt gömmer sig när moralpolisen kommer och istället hoppar en av de kvinnliga studenterna upp och låtsas att hon är läraren. Berättelserna och uppfinningsrikedomarna är oändliga.
Flera av de kvinnor som tidigare drev NGOer eller skönhetssalonger har nu öppnat syateljéer där de erbjuder både utbildning och arbete till flickor och kvinnor som tvingats lämna skolor och arbeten. I dessa syateljéer samlas upp till 100 kvinnor, vilket annars är omöjligt i Kabul, där mer än 10 kvinnor tillsammans väcker misstankar hos myndigheterna. Flera av dessa ateljéer erbjuder också mer än sömnadsutbildning, t ex lektioner i matematik och engelska. Men det är framförallt en möjlighet för kvinnor att samlas och stödja varandra, vilket är ett starkt behov eftersom kvinnors mentala hälsa har försämrats påtagligt efter talibanernas maktövertagande.
Brist på internationellt stöd drabbar kvinnorna
Kvinnorna i påverkansgruppen har lyckats övertala lokala myndigheter att åter öppna stängda utbildningscenter, tillåta affärer som drivs av kvinnor, tillåta gifta kvinnor fortsätta arbeta och att undvika tvångsgiften av kvinnor som blivit änkor. Men nu behöver de resurser för att förverkliga de resultat som de uppnått med sitt påverkansarbete. Men det paradoxala i omvärldens taktik att isolera talibanregeringen som svar på dess policy att kränka kvinnors rättigheter, är att det i praktiken drabbar kvinnor värst, eftersom de inte längre har tillgång till det internationella stödet.
Detta drabbar inte bara kvinnorna utan också andra progressiva röster som journalister som förlorat jobbet när media inte längre får stöd utifrån, och lokala organisationer där män och kvinnor arbetade tillsammans har förlorat sina givare.
Omvärlden förfasar sig över situationen, men ord som betyder väldigt lite för kvinnor som varje dag kämpar för sin överlevnad. Kvinnorna i Afghanistan har visat en enorm motståndskraft och uppfinningsrikedom för att hitta nya vägar att navigera i en alltmer komplex situation. Men en sak som de inte gjort är att ge upp, fastän det ibland kan verka som att omvärlden gjort det. Vi borde vara lika uthålliga och innovativa som dem i att hitta nya vägar i stödja dem.
Annette Lyth, Chef för UNAMA:s fältkontor i Kabul, som omfattar sex provinser och arbetar med politiska analyser, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Annette var tidigare medlem i Mänsklig Säkerhets redaktion.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Sara Carlemår säger
Stark och inspirerande artikel Annette. Tack för ditt arbete på plats. Jag krokar gärna arm för att innovativt bidra till att ge kraft till de Afghanska kvinnorna på mitt sätt.
/Sara Carlemår, grundare av det sociala företaget GLOW4equality