ANALYS I december 2020 röstade den argentinska senaten genom lag no. 27.610; lagen om tillgång till frivilligt avbrytande av graviditet. Argentina blev därmed ett av de första länderna i Latinamerika att avkriminalisera abort. Nu, drygt tre år och ett regeringsskifte senare, är aborträtten åter hotad i Argentina.
Del I av texten om aborträtt, publicerades på MS den 18 april 2024.
Den nya, högerpopulistiske presidenten Javier Milei har vid flera tillfällen uttryckt sig kritisk mot abortlagen och i februari lämnade hans parti ett lagförslag i kongressen om att åter förbjuda abort.
Trots legaliseringen är det alltså fortfarande en fråga som delar landet, vilket riskerar att leda till att kvinnors rättigheter kränks. Avkriminalisering är en förutsättning för att ett land ska kunna garantera kvinnor rätten till hälsa på ett icke-könsdiskriminerande sätt. Dessutom ställer den internationella rätten bland annat krav på att laglig abortvård ska vara tillgänglig.
Innan december 2020 reglerades abort i den argentinska brottsbalken från 1921. Abort var då helt förbjudet förutom i två undantag: om graviditeten var resultatet av en våldtäkt eller om den innebar fara för den gravida kvinnans hälsa eller liv. Regleringen var komplicerad och otydlig, vilket skapade utrymme för vårdpersonal att tillämpa olika icke-rättsliga villkor på abortvården samt direkt vägra utföra den med hänvisning till personliga övertygelser.
Lagen fastställer vårdpersonalens skyldigheter i samband med abort
I det så kallade F.,A.L.-målet från år 2012 klargjorde Högsta domstolen undantagens omfattning samt vilka skyldigheter bestämmelsen medförde för vårdpersonal och andra tjänstemän. Domstolen hänvisade till WHO:s riktlinjer och olika uttalanden från FN-organ som tidigare kritiserat den argentinska lagen och tillgången till (laglig) abortvård. Trots avgörandet och uppmaningar från det argentinska hälsoministeriet inträffade inga större förändringar och enbart vissa provinser efterlevde beslutet. Detta föranledde ytterligare kritik både från FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor och Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor.
F.,A.L.-målet var ett första steg mot legaliseringen, men det var det argentinska folket som genom stora påtryckningar till slut fick senaten att rösta igenom lagförslaget. Den argentinska aborträttsrörelsen föddes vid den senaste militärdiktaturen fall i början av 1980-talet, i samband med att diskussionen om mänskliga och kvinnliga rättigheter tog fart. Under 1990- och 2000-tal intensifierades debatten och flera lagar för ökad jämställdhet infördes. Ett viktigt genombrott kom 2015 när rörelsen “Ni Una Menos”, en massiv protest mot könsrelaterat våld, öppnade upp för ytterligare reformer. År 2018 kopplades abortvård till hälsovård genom publiceringen av ett antal rapporter som visade att osäkra aborter var den främsta orsaken till mödradödlighet i landet och att drygt 40 000 kvinnor årligen uppsökte sjukhus till följd av komplikationer från osäkra aborter.
Diskussionen gick från laddade frågor om kvinnlig sexualitet, frihet och feminism, till den relativt okontroversiella rätten till hälsa.
En skiftning i den generella attityden kring aborter kunde ses i det argentinska samhället. Enligt opinionsundersökningar fördubblades stödet för abort mellan år 2008 och 2018, även bland katoliker som traditionellt varit mycket konservativa i frågan. År 2019 ingick frågan för första gången i en nationell presidentvalskampanj vilket också bidrog till det slutgiltiga godkännandet i december 2020.
Lag no. 27.610 ämnar garantera alla argentinska kvinnor tillgång till säker och gratis abort
Lagen utgörs av två delar: (i) frivilligt avbrytande av graviditet och (ii) lagligt avbrytande av graviditet. Den första delen innebär en rätt att avbryta graviditeten till och med vecka 14 utan krav på särskilda skäl. Det är främst denna del som skiljer sig från tidigare reglering. Den andra delen överensstämmer med undantagen i straffbestämmelsen som tidigare förbjöd abort. Att det nu utgör lag och inte bara undantag förtydligar vårdpersonalens skyldigheter samt medför ett mer långtgående ansvar att garantera abortvård vid de i lagen angivna situationerna. Lagen innebär dessutom att abortvård nu anses utgöra en del av den nationella hälsovården. Enbart avkriminalisering har emellertid visat sig inte vara tillräckligt för att i praktiken garantera kvinnor den abortvård de är berättigad.
Enligt rätten till hälsa måste laglig abortvård vara tillgänglig för alla, alltid, överallt, utan diskriminering. Den ska därför erbjudas både i städer och på landsbygd och vara tillgänglig även för marginaliserade och utsatta grupper i samhället. Argentina är en stor federation, lagar implementeras lokalt och sjukvården är decentraliserad. Provinsregeringar, lokala myndigheter och politiker och till viss grad även ledargrupper på enskilda sjukhus, har därmed mycket makt. De regionala skillnaderna riskerar därför att bli stora, vilket blev tydligt efter Högsta domstolens dom i F.,A.L.-målet. Lag no. 27.610 är emellertid en federal lag, stiftad i enlighet med den argentinska konstitutionen och med stöd av internationella människorättskonventioner. Provinserna är därmed skyldiga att införliva lagen fullständigt och erbjuda abortvård i enlighet med denna utan att några ytterligare åtgärder behövs vidtas. Alla argentinska kvinnor kan alltså åberopa lagen direkt, överallt.
Krav på den lagliga abortvårdens faktiska tillgänglighet, inte bara rättsliga
Enligt bland annat FN:s särskilde rapportör finns emellertid även ett krav på den lagliga abortvårdens faktiska tillgänglighet, inte bara rättsliga. Därför måste samtliga hinder, exempelvis straffåtgärder och andra lagar, undanröjas. Trots legaliseringen föreligger det en fortsatt risk att ställas inför rätta och dömas till fängelse i upp till 15 år för brott relaterade till abort i Argentina. Brotten är abort utan samtycke samt utförandet av abort efter vecka 14 då inget undantag föreligger och både vårdtagare och utövare kan göra sig skyldiga till dessa. Sedan legaliseringen har det också uppstått situationer då dessa och andra lagar utnyttjats för att begränsa tillgången till abort. Exempelvis blev en läkare helt obefogat åtalad för att ha utfört abort utan samtycke och en grupp volontärer häktades misstänkta för olaglig medicinsk verksamhet. Även om samtliga fall lett till frikännande visar de på vilka konsekvenser denna typ av bestämmelser kan få. Förutom att verka avskräckande för både vårdsökande och personal, även i situationer då ingreppet är helt lagligt, skapas återigen en osäkerhet kring vad som faktiskt gäller. Detta riskerar i sin tur att begränsa kvinnors faktiska tillgång till abortvård.
Problemet med samvetsklausuler
Enligt FN:s människorättskommitté kan även så kallade samvetsklausuler utgöra hinder för tillgängligheten. Klausulerna är inte förbjudna i sig, men de får inte medföra att kvinnor nekas vård de är berättigade. Innan lagändringen utgjorde samvetsvägrande vårdpersonal ett stort problem i Argentina. Både Kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor och FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor uppmanade Argentina att införa striktare krav på motivering för att hindra vårdpersonal att generellt åberopa samvetsfrihet för att vägra utföra lagliga aborter. Trots detta infördes en möjlighet till samvetsvägran utan några direkta krav på motivering i den nya lagen. Bestämmelsen innebär emellertid en skyldighet för ovillig personal att hänvisa patienten till annan, villig, personal eller vårdinrättning samt bistå med nödvändig information för att lagen ska efterlevas och vården erbjudas inom en föreskriven tidsgräns. Det finns ännu inga indikationer som tyder på att rätten till samvetsvägran begränsar den faktiska tillgången till abort, men det saknas helt kontrollsystem på både nationell, provinsiell och kommunal nivå. Det innebär i praktiken att vårdpersonal kan samvetsvägra utan att följa de i lagen angivna skyldigheterna.
Lätt att fattiga regioner förfördelas i fråga om tillgänglighet
Vidare förutsätter rätten till hälsa, enligt WHO, att vårdinrättningar som utför aborter är geografiskt fördelade och tillgängliga.[1] På nationell nivå tycks också den nya lagen ha bidragit till ett ökat antal inrättningar som erbjuder abortvård. Många provinser, exempelvis La Pampa och Buenos Aires, har på bara drygt tre år lyckats garantera tillgången i nästintill alla provinsens kommuner. I de norra provinserna, som traditionellt sett är mer religiösa och konservativa och som i stor utsträckning saknar effektiv jämställdhetspolitik och juridik, återstår fortfarande stora utmaningar. Implementeringsarbetet försvåras av utbredd stigmatisering, brist på personal som kan och vill utföra aborter samt bristande finansiella och institutionella resurser. Förhållandet mellan utbudet och behovet av abortvård är dessutom ur balans geografiskt. I norra Argentina är mödradödligheten högre, tonårsgraviditeter vanligare och möjligheten att planera sin sexuella och reproduktiva hälsa mer begränsad.
Slutligen innebär kravet på tillgänglighet även att vården måste vara ekonomiskt tillgänglig. I lag no. 27.610 stadgas att abortvård ska erbjudas utan kostnad av den offentliga hälso- och sjukvården samt omfattas av privata hälsoförsäkringar. Även om vården alltså ska erbjudas gratis, beror den ekonomiska tillgängligheten också på den geografiska. Där inrättningar som erbjuder abortvård saknas kan oönskat gravida tvingas resa långt. Det medför kostnader som framför allt redan utsatta kvinnor kan ha svårt att betala. Dessutom förekommer uppgifter om att privata vårdinrättningar tar betalt för abortvård eller tjänster relaterade till abort i strid med lagen. Trots att de privata vårdinrättningarna utgör majoriteten av Argentinas vårdsystem utförs i dagsläget inga kontroller av att de faktiskt följer lagen.
Trots allt – Argentina har kommit långt, särskilt i en konservativ region
Sammanfattningsvis kan konstateras att Argentina kommit mycket långt i implementeringen av den nya abortlagen och därmed är på god väg att uppfylla de internationella kraven på åtminstone abortvårdens tillgänglighet. Likväl återstår fortfarande stora utmaningar och riskmoment. En stor anledning till framgången hittills har varit det politiska stödet i framför allt den tidigare regeringen. Det återstår att se vilka konsekvenser tillträdet av den nya, uttalat abortkritiska regeringen kommer få för implementeringen och eventuellt till och med fortlevnaden av lag no. 27.610. Historien talar trots allt för att den folkrörelse som en gång krävde rätten till abort och vann inte kommer gå med på att förlora den igen utan strid.
Elma Pålsson, är jurist på byrån Alak & Co. Artikeln är baserad på hennes examensarbete som juriststudent vid Uppsala universitet.
Denna text är del II av II om rätten till abort som publiceras i www.manskligsakerhet.se. Del I publicerades av MS den 18 april 2024.
Hela examensarbetet finns att läsa på DIVA.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar