ANALYS Södra delen av Röda havet har länge legat i politiskt-strategiskt bakvatten. Två faktorer kan ändra på detta: Etiopiens växande ambitioner att få tillgång till egen kust och hamn samt risken för ökad destabilisering vid Röda havets sydvästra kust, där houthirebeller i Jemen beskjuter handelsfartyg utanför Eritrea.
Den första statsbildningen på Afrikas horn var det kristna kungariket Axum, som kontrollerade bergsbygderna i nuvarande norra Etiopien och Eritrea. Axum var också en sjömakt med handelsflotta och krigsskepp och behärskade på 500-talet kustremsan på båda sidor om Röda havet samt delar av Jemen.
Islams framryckning på 700-talet innebar muslimsk kontroll över kusterna medan Axums efterträdare, det abessinska kungariket, expanderade inåt land. Så förblev Abessinien en inlandsmakt i femtonhundra år.
På 1880-talet tog Italien kontroll över kusten och skapade kolonin Eritrea. Efter andra världskriget blev Eritrea en federativ del av kejsardömet Etiopien, som därmed fick tillgång till kust och hamnar. På 1990-talet accepterade den etiopiska regeringen Eritreas proklamerade självständighet och därmed dess kontroll över kusten och hamnen Assab.
Krig och fryst konflikt
De inledningsvis goda relationerna Eritrea-Etiopien försämrades. Ett krig blossade upp 1998-2000 och efterträddes av en fryst konflikt där Eritrea gick kräftgång medan Etiopiens ekonomi expanderade. Etiopien har använt sig av hamnen i Djibouti för sin ökande export och import medan Eritreas två hamnar var underutnyttjade och nedgångna.
Sedan det etiopiska inbördeskriget i Tigray avslutats (se Mänsklig säkerhet september 2023) och Etiopien åter accepterats av väst – nya lån och bistånd flödar in – har premiärminister Abiy Ahmed under 2023 börjat vrida intresset mot Röda havets kust. Vid olika tillfällen har han nämnt att Nilen och Röda havet definierar Etiopien. Tillgång till havet är en existentiell fråga och avgörande för landets framgång eller undergång.
”Vi ska skaffa oss en hamn med fredliga medel. Men om det inte fungerar så kommer vi att använda våld” sade den fredsprisbelönade statschefen vid ett möte med investerare. I andra sammanhang har han sagt att ”ett land med 150 miljoner invånare (prognos för 2050) kan inte hållas inspärrat i ett geografiskt fängelse. Någon gång kommer fängelsemuren att sprängas.” Abiy har också gjort anspelningar på historiska rättigheter (referens till kungariket Axum).
Men för närvarande är Etiopien landlocked. Kusten liksom hamnarna tillhör Eritrea, Djibouti och Somalia. Den ca. 600 km långa kustremsan mellan Etiopiens gräns och havet är dock smal, ca. 40 km på sina håll. Somalias kontroll är emellertid skenbar eftersom utbrytarstaten Somaliland (inte erkänd av FN eller Afrikanska unionen) styr den norra delen sedan tre decennier.
”Giganten på Hornet förmenas en hamn”
Under hösten har Abiy modererat tonläget. ”Etiopien har aldrig invaderat ett grannland, det handlar om diplomatiska samtal.” Hans fokus på havet har emellertid sparkat igång en debatt i parlamentet och på universiteten. Orättvisa lyfts fram – Etiopien är giganten på Afrikas horn som förmenas egen hamn.
Nationalistiska röster hävdar att avsaknaden av egen kust och hamn underminerar ekonomisk tillväxt och utrikeshandel, sätter begränsningar för försvarsmakten (ingen krigsflotta) och för regionalt inflytande (Afrikas horn). En egen hamn skulle undanröja detta. Att hyra in sig i Djiboutis hamn anses vara otillräckligt, även om Etiopien gjort just detta under årtionden.
Begreppet “Assertorial Theory of International Law” förs också fram, alltså att mäktiga stater skulle kunna påtvinga mindre grannstater mellanstatliga avtalsförändringar t.ex. om gränser om sådana uppfattas som livsavgörande.
Den etiopiska debatten ger regionala svallvågor. Statscheferna i länderna kring Röda havet reagerade med bestörtning och hävdade sin territoriella suveränitet. Också bundsförvanten Eritrea mullrade. Internationella debattörer spekulerar i ett eventuellt nytt krig mellan Etiopien och Eritrea samt konsekvenser för den kommersiella trafiken på Röda havet.
Trots Abiys försök att gjuta olja på diskussionens vågor är det hotfullt på marken. Både Eritrea och Etiopien har fört fram militär trupp till gränsen vid kustremsan.
Stöd för att krossa upprorsmakare
Varför har denna situation uppstått? Varför skulle Etiopiens premiärminister utmana Eritreas president? Vi måste återvända till 2020-22 och inbördeskriget i Etiopiens norra region Tigray som gränsar till Eritrea.
Under kriget var Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed och Eritreas president Isayas Afewerki militärt allierade. Båda ville krossa upprorsmakaren TPLF (Tigray People’s Liberation Front) och efter två års krig lyckades de. TPLF kapitulerade hösten 2022. Detta hade inte skett utan eritreanska styrkors avgörande ingripande. Den federala armén befann sig i underläge gentemot TPLF och upproret kunde kväsas endast med hjälp av eritreansk trupp som anföll rebellerna från norr.
Fredsavtalet förhandlades fram mellan den federala regeringen och TPLF under Afrikanska unionens ordförandeskap. Processen ses som ett exempel på ”African solutions to African problems”
TPLF överlämnade sina vapen till den federala armén men erkänns som en politisk kraft och fortsätter att administrera regionen. Som tecken på sitt missnöje behåller Isayas en del eritreanska styrkor inne i Tigray.
Alliansen Abiy-Isayas krackelerar
Den under kriget så nära alliansen mellan Abiy och Isayas vilar inte på långsiktig vänskap och gemensamma mål. Snarare är det fråga om taktiska överväganden och den kan brytas om situationen ändras. Och nu börjar alliansen krackelera. Isayas missnöje med TPLF:s fortsatta existens späds på av hans farhåga för en eventuell kommande allians Abiy-TPLF, som förstärks av att TPLF:s ledare nu förhandlar med den man de för två år sedan kallade folkmördare.
En taktisk allians mellan den federala regeringen och TPLF skulle även vinna gillande inom Biden-administration (som inofficiellt stödde TPLF under kriget). Etiopiens internationella kreditvärdighet är i fara. Det vore fördelaktigt för Etiopien om Abiy dumpar Eritrea för ett försvagat TPLF om detta skulle få USA att fullt öppna biståndskranarna. Isayas är självfallet medveten om detta och enligt uppgifter har han börjat stötta den amhariska FANO-milisen, som kämpade mot TPLF under kriget men stängdes ute från fredsförhandlingarna, och stöder f.ö. Ryssland i kriget mot Ukraina.
Liten krigsrisk men risk för ökad destabilisering
I dagsläget är krigsrisken liten. En etiopisk attack mot Eritrea vore kostsam. Dels är den eritreanska armen stark trots landets beklämmande ekonomiska och sociala situation. Dels är den etiopiska armén upptagen med uppror i de två stora regionerna Amhara och Oromo. Ett krig skulle också leda till internationellt fördömande och sanktioner som landets ekonomi inte har råd med.
Eritrea uppvaktar Ryssland för att förmå landet att etablera en flottbas vid dess kust. I Etiopien växer missnöjet mot den geopolitiska instängdheten. Att premiärministern nu prioriterar kustfrågan beror enligt hans belackare på att han vill vända uppmärksamheten från de eskalerande stridigheterna i Amhara och Oromo för att mobilisera en nationalistisk opinion för att ”någon gång kommer fängelsemuren att sprängas.”
Sedan början av 2024 stiger den politiska temperaturen längs Röda havets sydvästra kust. Houthirebellerna i Jemen, stöttade av Iran, beskjuter handelsfartyg utanför Eritreas kust. Genom farleden rör sig nästan all maritim trafik på rutten Asien-Europa. Alltfler rederier har börjat segla runt Afrika i stället för att våga sig igenom Bab el Mandeb-sundet. Trots att den amerikanska och brittiska marinen patrullerar och beskjuter mål i Jemen har houthi-rebellerna intensifierat sina attacker.
Nytt initiativ slog ned som en bomb
Vid nyår tillkännagavs ett nytt etiopiskt initiativ – samarbete med utbrytarregionen Somaliland kring hamnen i Berbera. Hamnen var tidigare eftersatt men har under senare år rustats upp av företag från Dubai.
Enligt ett ”memorandum of understanding” skulle Etiopien erbjudas en landkorridor till Berbera och där bygga ut kommersiell och militär infrastruktur i utbyte mot bl.a. aktier i Ethiopian Airlines (det mest lönsamma flygbolaget i Afrika) och diplomatiskt erkännande.
Nyheten slog ned som en bomb i Östafrika. Regeringen i Somalia kallade hem sin ambassadör i Etiopien i protest. Premiärminister Abiy anklagas för att så ytterligare splittring och konflikt mellan staterna på Afrikas horn. Afrikanska unionen är bekymrad eftersom ett eventuellt etiopiskt erkännande av Somaliland skulle omkullkasta AU:s princip om medlemsstaternas territoriella integritet.
Michael Ståhl, docent, tidigare chef för bl.a. International Foundation for Science och Nordiska Afrikainstitutet. Han har forskat om landsbygdsutveckling i Etiopien och i Östafrika.
Redaktör: Carin Wall
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar