REFLEKTION De minskande statliga anslagen till civilsamhället gör det svårt för organisationer att verka – så även på forum som MR-dagarna, som anordnades i Helsingborg den 23-25 november. Samtidigt är behovet av sådana mötesplatser stort just av den anledningen: för att inte civilsamhällets röst ska tystna. Mänsklig Säkerhets praktikant Norah Lång representerade nätmagasinet på evenemanget och berättar här om tre höjdpunkter.
En bordsgranne på Fredstorget, där aktörer som arbetar fredsfrämjande och konfliktförebyggande ställer ut, konstaterade med oro i rösten att MR-dagarna tycks ha minskat som helhet under de senaste åren. För mig som är förstagångsbesökare verkade konferensen vara himmelriket; här får mänskliga rättigheter fullt fokus och belyses dessutom ur ett särskilt årsbestämt tema, vilket är både konstruktivt och pragmatiskt (den här gången var det rätten till utbildning och arbete). Men bordsgrannen var tyvärr inte den enda som reagerade på MR-dagarnas storlek i år. Civilsamhällesaktörerna, som outtröttligt belyser systemfel och jobbar för jämlikhet och rättvisa, var få. Vilket samhälle får vi till stånd när polisen men inte föreningarna har råd att medverka på ett sammanträde där den ”lilla” människan står i centrum?
Trots de tråkiga förutsättningarna var de många panelsamtalen ingen besvikelse – tvärtom välutmejslade och välkomponerade. Här nedan följer noteringar från några av dem.
Hur ger vi romer verklig egenmakt?
I samtalet ”Deltagande på riktigt – hur kan romers rättigheter förverkligas?” blev vi i publiken påminda om att det är skillnad mellan att låta romer agera informatörer för redan satta agendor och att faktiskt ge dem tillträde till att effektivt delta, från början till slut, i politiska processer som rör dem. Närvarande i samtalet var den samrådströtthet som råder bland många romer, en mötesform som romer inte sällan är exkluderade från att utforma. Vilka kriterier som gäller för de som ska sitta med i referensgrupper varierar nationellt, och det kommunala självbestämmandet i Sverige skapar ett glapp i förhållande till romsk egenmakt, där det på små platser kan vara svårt att hitta organiserade från minoriteten. Man har aldrig formaliserat vilka som ska komma till tals och det är svårt att ta hand om den romska kunskapen på ett sätt som ger riktiga resultat. Nya representanter tas ofta in, vilket gör att samråden inte sällan börjar om från noll. Det här är en förvirrande och utmanande aspekt av arbetet för representation, konstaterade aktivisten Marian Wydow.
Panelen underströk behovet av strukturella förändringar och inte framtagandet av fler tomma lägesöversikter. Det romska perspektivet behöver komma in tidigare och på fler plan i beslutsfattandet, något det också måste finnas budget för. ”Minoriteter förväntas ofta ställa upp gratis, men vi kan inte arbeta ideellt hela tiden bara för att vi är romer”, sa Marcela Kovacsova från kvinnoföreningen Trajosko Drom. Det är en evig utredningsfas med slutsatser som inte sällan liknar varandra. Varför utreder man inte hur dessa följs upp och utvecklas? Det här skapar en industri av romer som experter, men det stannar där och kommer inte vidare till egenmakt, fyllde Marian Wydow i.
Det är nödvändigt att även innan samråd inkludera romer för konsultation om hur dessa kan se ut, hur man får med fler och hur man når ut. Samtalet avslutades också med en påminnelse till den egna gruppen: man behöver bli bättre på att överklaga politiska beslut genom juridiska tillvägagångssätt, trots att upplevelsen av strukturell antiziganism och känslan av maktlöshet gör det svårt.
Mer information om – och för – funktionsvarierade migranter
En annan grupp som riskerar att möta samma känsla av maktlöshet är migranter med funktionsvariationer, vars hinderbana mot utbildning och arbete efter att ha korsat gränsen lyftes upp i ett av fredagens panelsamtal.
Aktuella politiska strömningar är förstås helt avgörande här. I och med flyktingvågen 2015 skapades ett krisnarrativ i Sverige, något som i långa loppet lett till idéer om att strama åt migrationen och att rama in vilka socialpolitiken och välfärden är till för. Parallellt finns den starka arbetslinjen och arbetet mot bidragsberoende. Kombinationen migrant och funktionsvarierad skapar därmed stora svårigheter och oerhörda krav för att passa in i den modellen, vilket resulterar i att dessa personer drabbas av social otrygghet, fattigdom och brist på adekvat socialt stöd – bland annat vad gäller svenskundervisningen. Det menar Mari Siilsalu som representerar organisationen Independent Living Institute. Mer information och statistik kring ämnet behövs för att undvika att rätten till arbete förväxlas med personliga krav utan hänsyn till kontexten, avslutade hon.
Men under samtalet blev det tydligt att det finns än fler steg att ta. Gedigen information om vilka aktörer som hjälper funktionsvarierade migranter behöver nå gruppen redan vid gränsen. En strategi krävs för att nå de som hunnit komma in till Sverige men ännu inte fått hjälp. Samtliga myndigheter och instanser som medverkar på den funktionsvarierade migrantens väg mot deltagande i det svenska samhället måste också inkorporera ett intersektionellt perspektiv för att bättre kunna möta individens förutsättningar. Den här gruppen är ju ingalunda homogen, konstaterade Josefina Sterling från Myndigheten för delaktighet, och Nicklas Mårtensson från Funktionsrätt Sverige pekade på att det finns en myriad av potentiella lösningar för att individen ska få en känsla av sammanhang i Sverige.
Matsuveränitet – nu aktuellt genom Radiohjälpens anti-hunger-satsning
Jag vill också göra ett språng ut i det internationella rummet, specifikt till panelsamtalet ”Voicing the need of a just tradition for all” som satte kartnålen på Sydafrika och åskådliggjorde kampen för en rättvis och hållbar omställning vad gäller matproduktion och energi. När klimatförändringarnas konsekvenser förvärras i samtliga afrikanska länder är det av stor vikt att både utkräva ansvar för klimaträttvisa och koppla samman lokalsamhällen som påverkas av problematiken, menade Reinette Heunis, småskalig bonde i Sydafrika och aktiv i nätverket Rural Women’s Assembly (RWA).
Vi är vana vid att höra debatter om matsäkerhet – men här är matsuveränitet ett ännu relevantare begrepp. Enligt en sådan approach ska till exempel sydafrikanska kvinnor ha tillgång till eget land, egna bekämpningsmedel och egna frön för att kunna producera hållbar, hälsosam och lokalt förankrad mat för sina familjer – samt ha tillgång till marknader med rimliga priser, menade Flaida Macheze från RWA och bonderörelsen UNAC i Moçambique.
Ett stort problem är att det inte finns någon internationell överenskommelse om vad klimaträttvisa och rättvis omställning faktiskt innebär eftersom begreppen är unga, förklarade Parul Sharma, människorättsjurist från Institutet mot mutor. Här krävs alltså, trots att det kan tyckas förgäves, ett mycket mer etablerat samarbete mellan civila organisationer och storföretagen. Man behöver normalisera och neutralisera nya ekonomiska system, och ibland gå tillbaka till traditionella jordbruksmetoder och -tekniker utanför kapitalismens industrijordbruk. Dessutom behövs mer uppmärksamhet på hur småskaliga jordbruk faktiskt har en direkt korrelation till mänskliga- och kvinnorättigheter, fred och jämlikhet.
Resiliensförmågan en positiv föraning
MR-dagarna flyger norrut inför nästa omgång – specifikt till Skellefteå och Västerbotten den 14-16 november 2024. Och lika mycket som det är en sorg att känna den motvind som civilsamhället drabbas av både här i Sverige och i resten av världen, är det också med spänning jag väntar på nästa upplaga. En tillbakablick på historien visar att det är på gräsrotsnivå som man tycks vara bäst på att slå nya skott ur förödande förutsättningar. Det om något är en resiliensförmåga som kanske kan fungera som en positiv föraning inför nästa års MR-dagar.
Norah Lång är journalist, freds- och konfliktstudent vid Lunds universitet samt praktikant på nätmagasinet Mänsklig Säkerhet.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Ge ett frivilligt bidrag till vår redaktion och stötta fler nytänkande perspektiv på säkerhetsfrågor! Swish: 123 383 91 31, Banköverföring: SEB 5215 – 1116611
Lämna ett svar