ANALYS Kuppvågen i Afrika fortsätter, nyligen med ytterligare militärkupper i Niger och Gabon. Antalet militära maktövertaganden de senaste tre åren uppgår nu till nio i sju länder. Läget i flera länder har allvarligt försämrats efter att militär tagit över med krig mellan generaler i Sudan, fler attacker av våldsverkande grupper i Mali och Burkina Faso och humanitära kriser.
Foto: Creative Commons
Mali, Tchad, Guinea, Sudan, Burkina Faso och nyligen Niger och Gabon – i dessa länder har militär tagit över makten de senaste tre åren, i Mali och Burkina Faso med två kupper. Mänsklig Säkerhet har 2022 skrivit om den oroande utvecklingen i de fem första länderna.
Kuppen i Niger i juli följde ett liknande mönster som flera av de tidigare. Statschefen Mohamed Bazoum sattes i husarrest och chefen för presidentens garde Abdourhamane Tiani utropade sig till ledare för ett råd som ska styra under en transition. Här liksom i tidigare kuppländer gick folk ut på gatorna och manifesterade stöd. Presidenten, hans hustru och en son fick livnära sig på ransoner av ris och pasta från en läkare som tilläts besöka dem. El och vatten ströps men presidenten fick behålla sin mobiltelefon och har kommunicerat med statschefer i grannländerna och Frankrikes president Macron. Bazoum har deklarerat att han vägrar ge upp,
Såväl Afrikanska Unionen (AU) som den regionala organisationen ECOWAS ställde inledningsvis ultimatum att Bazoum skulle återinsättas med kort tidsfrist, vilket juntan ignorerade. ECOWAS har sedan hotat att intervenera militärt för att undanröja militärerna men det finns oenighet inom organisationen.
Kuppen i Gabon var annorlunda. Visserligen var det även här chefen för presidentens garde, Brice Clotaire Oligui Nguema, utnämnd till chef för en transition, som tog över. Syftet var att undanröja familjedynastin Bongo som härskat i mer än 50 år efter ännu ett presidentval som ansågs riggat. Generalen har vänt sig till de politiska partierna och bett om råd om lämplig övergångsperiod för att anordna nya, fria val. Den avsatte presidenten Ali Omar Bongo har fått tillstånd att lämna landet för hälsokontroller – han drabbades 2018 av en stroke och var konvalescent under en längre tid.
Generalernas krig i Sudan
I Sudan, där generalen Abdel Fattah al-Burhane grep makten 2021 och avsatte en civil övergångsregering, som skulle förbereda reformer och val, utbröt i april i år generalernas krig mellan Burhane och de väpnade styrkorna respektive generalen Mohamed Hamdan Dagalo känd under pseudonymen Hemetti och hans Rapid Support Forces.
Tusentals människor har dödats och skadats, centrala delar av huvudstaden Kartoum ligger i ruiner, sjukhusen är stängda och försöjningskedjor brutna. Över en miljon människor har flytt till grannländer och antalet internflyktingar har mer än fördubblats till drygt 7 miljoner, enligt den internationella organisationen för migration, IOM. En katastrofal humanitär kris är nära. Över 20 miljoner människor (mer än 40 procent av befolkningen) har de senaste månaderna lidit av akut matbrist.
Medlingsförsök under ledning av USA och Saudiarabien har misslyckats. Överenskommelser om vapenvilor har brutits.
Jihadistattacker i Mali
I Mali har säkerhetsläget försämrats med alltfler attacker av jihadister och våldsverkande grupper. De riktas främst mot malisk militär men skördar också civila offer. Massakrer i byar förekommer och det humanitära läget har försämrats.
Under våren beslöt juntan att kasta ut FN-missionen MINUSMA, som håller på att avveckla för att lämna vid årsskiftet.
När FN lämnar sina baser rycker jihadister fram och tar kontoll. Det har skett i t ex Timbuktu, där JNIM (Gruppen för stöd till islam och musulmaner med arabisk akronym) med koppling till Al Qaida blockerade staden. Såväl JNIM som Islamic State in the Greater Sahara har under det senaste året utvidgat de områden de kontrollerar. I norra Mali har strider mellan armen och tuareggrupper, som ledde separatistupproret 2012, brutit ut.
En reviderad konstitution har nyligen antagits som öppnar för juntaledaren Assimi Goita att ställa upp i presidentval som ska äga rum 2024.
Även Burkina Faso härjat av jihadister
I Burkina Faso har också antalet attacker av och offer för jihadister ökat dramatiskt. De riktas främst mot de väpnade styrkorna men många frivilliga för försvar av fosterlandet i rörelsen VPN har också dödats. Sedan 2015 har mer än 16 000 människor berövats livet och mer än 2 miljoner är internflyktingar. Franska medier och journalister har suspenderats. En fjärdedel av skolorna har fått stänga och en miljon elever saknar undervisning.
Gemensamt för flera av kuppländerna är att reformer för att förbereda återgång till civilt styre drar ut på tiden. Militären har ingen brådska att lämna ifrån sig makten.
Fler kupper i länder med långvarigt militärstyre
Militärt styre har historiskt haft en framträdande roll i Afrikas politiska landskap. Sedan 1952 har Afrika bevittnat ca 100 militärkupper. Efter demokratiseringsvågen på 90-talet har antalet åter ökat, särskilt under de senaste åren. I de länder där kupper nyligen ägt rum har militära regimer varit legio under långa perioder sedan de blev självständiga. Även perioder av civilt styre har präglats av oklar maktdelning och en stark roll för militären.
UNDP har nyligen publicerat en omfattande studie om militärkupper och behovet av demokratisk förnyelse i Afrika, Soldiers and Citizens (www.soldiersandcitizens.org/en). Den inkluderar även en opinionsundersökning med 8 000 medborgare varav 5 000 i kuppländer. Studien pekar på faktorer som ökar kupprisken som stagnerande tillväxt, ojämlikhet och växande klyftor mellan medborgare, svaga stater och brist på god samhällsstyrning (”governance”).
I flera länder har kuppmakarna välkomnats av folkmassor som gått ut på gatorna, missnöjda med civila regimer som inte levererat utveckling och framtidstro. Men studien visar att stödet är temporärt – endast 17 procent av de intervjuade säger sig tro att en odemokratisk regim kan vara att föredra. I Guinea och Burkina Faso demonstrerade folkmassor mot samma ledare de välkomnat bara ett år tidigare.
Mer utvecklingsinsatser, inte mindre
Studien pekar på behovet av att efter kupper hantera folkligt missnöje och möta befolkningens behov och aspirationer genom att skala upp utvecklingsfrämjande insatser och investeringar. Men kupper leder ofta till motsatsen genom indraget bistånd och minskad närvaro av privata aktörer. Studien efterlyser också ett nytt samhällskontrakt med medborgarna för att stötta kuppdrabbade länder att bygga en framtid för befolkningen och förhindra nya kupper.
Kuppmakare har ofta refererat till kolonialmakternas roll i det post-koloniala Afrika för att motivera sitt maktövertagande. I Sahel är det Frankrike som stått i skottgluggen – Mali kastade ut de franska trupperna och Burkina Faso har deklarerat att man bryter det militära samarbetet. Juntan i Niger har slängt ut den franske ambassadören.
Protesterna mot Frankrike har i flera kuppländer banat väg för ökat ryskt inflytande. Mali och nu även Burkina Faso har inviterat den ”privata” gruppen Wagner att skicka legosoldater i kampen mot jihadister i utbyte mot koncessioner i bl.a. gruvor och energitillgångar. Det har öppnat för ökat samarbete med Ryssland, som t ex levererat stridsflygplan och helikoptrar till Mali.
Ledaren för Wagner-gruppen Prigozhins död i en flygkrasch och myteriet mot Rysslands president Putin, har uppenbarligen inte lett till Wagners död, som en del bedömare trodde. Det finns en stark koppling mellan Wagner och det system Putin har byggt upp. I Afrika behöver Ryssland Wagner mer än Wagner har behov av Ryssland, enligt en analys av bl.a. en tidigare kommendör för Wagner i Syrien.
Wagner har betecknats som rysk statsterrorism som exporteras.
Internationella samfundet medskyldigt genom ensidig prioritering av säkerhet
Biståndsgivare och det internationella samfundet pekas ut som medskyldiga i UNDP-studien. Under senare decennier har insatser för att främja ”governance” minskat medan säkerhet och andra pelare i samarbetet getts ökad prioritet. Internationella aktörer har anfört politiska skäl för säkerhetsinsatser men sett mellan fingrarna vad gäller ansvarsutkrävande av samarbetspartners i länderna. Geopolitiskt motiverade interventioner har ibland snarast ökat kupprisken. Det gäller inte minst i Sahelregionen.
Studien pekar också på bristen av en koordinerande mekanism för att få olika aktörer att samverka i en strategisk respons i händelse av en militärkupp. Frågan är dock om aptiten att följa UNDP:s recept ”stay and deliver” är så stor hos biståndsgivare som knappast kan motivera samarbete med en militärregim.
Militärkupperna har inte lett till ökad säkerhet för civila som är offer för attacker av jihadister och andra våldsverkande grupper. Fattigdomen har ökat och de ekonomiska klyftorna vidgats. Sårbara grupper drabbas värst.
Det krävs ett betydligt mer robust och resolut agerande från regionala organisationer som Afrikanska Unionen och västafrikanska ECOWAS i nära samspel med det internationella samfundet – FN, EU, biståndsgivare – för att förhindra nya militärkupper, tvinga militären tillbaka till kasernerna och bana väg för en ny demokratiseringsvåg i Afrika.
Carin Wall
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Hjälp! Nätmagasinet Mänsklig Säkerhet har ebb i kassan. Vi vänder oss därför till läsare och andra som vill stödja vår ideella oberoende analyserande journalistik.
Vi ber om bidrag, en slags ”prenumerationsavgift”, om 200 kronor eller mer. Föreningen Klimatriksdagen fick in 80 000 kronor genom crowdfunding i vintras. Kan de kan väl vi?
Swish- och kontonummer finns högst upp på sidan. Alla bidrag mottages med stor tacksamhet!
Lämna ett svar